 |
|
|
|
 |
| |
Camel |
|
 |
Grunden till Camel lades redan 1964 när
bröderna Andrew och Ian Latimer bildade bandet ”The Phantom Four”
tillsammans med Alan Butcher och Richard Over. Materialet som spelades var
mestadels covers. Senare ombildades bandet med nya medlemmar och nytt namn
”Strange Brew”. 1968 reducerades gruppen till tre och namnet blev ”The Brew”.
Spelstilen nu mer bluesorienterad, och med en sättning Andrew Latimer,
Allan Butcher och Doug Ferguson. |
 |
| |
|
|
 |
Andy Ward med blott sina 14 år ersätter
Butcher 1969. Efter ett tag ansåg man att det behövdes en keyboardspelare
för att förbättra gruppens sound. En annons i Melody Maker resulterade i nya
medlemmen Peter Bardens. 1971 spelade de sitt första gig under namnet ”Peter
Bardens On” som strax efter byttes till ”Camel” |
 |
| |
|
|
 |
Camel gjorde debuten som förband till
Wishbone Ash 4 december samma år. Augusti 1972 skrevs ett kontrakt på för
MCA Records. Första släppet med självtitulerade skivan mottogs utan någon
större framgång. Nytt bolag blev nu Decca Records där dom förblev de
nästkommande 10 åren. Andra skivan med titeln ”Mirage” hade omslaget i form
av en känd amerikansk cigarettpaket. Protester och hot om stämning gjorde
att det amerikanska skivbolaget ändrade till ett nytt skivomslag, i övriga
världen behölls originalomslaget. |
 |
| |
|
|
 |
1975 kom nästa skiva ett konceptalbum baserat
på Tolkiens ”Lord of the rings”. Helt instrumentalt fick den pris i Melody
Maker ”Brightest Hope Award”. Framgången ledde bl.a. till att Camel fick
spela på The Royal Albert Hall kompade av London Symphony Orchestra. |
 |
| |
|
|
 |
År 1976 anslut sig Mel Collins till gruppen
(flöjt, saxofon), musikstilen nu lite jazzigare. Skivan ”Moomadness” släpps
och får bra kritik i USA. Andy Ward föreslog en mer komplicerad rytmsektion
vilket inte basisten Doug Ferguson gillade, lämnade också senare bandet
1977. Richard Sinclair passade in i den mer jazzigare stilen och med nya
besättningen släpps ”Rain Dances”. |
 |
| |
|
|
 |
Förändringarnas tid var nu här, personliga
motsättningar och pressen att få en hitsingel från skivbolaget växte.
Gruppen var inte heller enig om vilken stil som skulle spelas, med ny
producent släpps albumet ”Breathless”. Camel blandade nu jazzigare toner med
pop inslag och progressiva takter. Peter Bardens lämnade nu skutan året är
1978. |
 |
| |
|
|
 |
Med på Breathless turnén var nu Dave Sinclair
(kusin till Richard) och hans kompis Jan Schelhaas. Med två på keyboard
gjordes en tre månaders lång turné, påfrestningarna var nu stora och Richard
fick lämna bandet även Dave gick tillbaks till sitt gamla band. |
 |
| |
|
|
 |
1979 ett år av ständigt turnerande och tid i
studion resulterade i nya alstret ”I can see your house from here” med nya
bandmedlemmen Kit Watkins. Skivan skulle egentligen heta ”Endangered
Species” men ändrades i sista minuten. Nya namnet var ett mindre lyckat
försök att skoja till det vilket inte gillades av deras arbetsgivare.
Watkins lämnade bandet strax innan nästa skiva ”Nude” 1981 men återkom lagom
till turnén, för att åter lämna gruppen strax efteråt. Det året fick Andy
Ward problem med allt för mycket drogintag och Nude turnén fick avslutas i
förtid, även nästa skivinspelning skjuts upp på en obestämd framtid. |
 |
| |
|
|
 |
Decca krävde en hitsingel, Camel var nu
tvungna att ersätta sin trogna trummis. Samtidigt som man spelade in ”nude”
gjorde Alan Parson Project en skiva i samma studio, det resulterade i en
vänskap med ALP basisten och sångaren David Paton och sångaren Chris
Rainbow. Flera nya medlemmar anslut sig, bl.a. Anthony Phillips (Genensis)
Francis Monkmon (Sky) ”The single factor” spelades in i april 1982. |
 |
| |
|
|
 |
Året efter genomsyrades av olika problem som
skulle lösas bla juridiska. Ensam kvar efter all stå hej var nu Andrew
Latimer, han träffade den tyska keyboardisten Ton Schepenzeel vilket han
alltid beundrat. De började planera för nytt skivsläppet ”Stationary
Traveller” även ett nytt skivkontrakt med Decca blev klart. Albumet släpps
1984, nu med den gamla Camel basisten Colin Bass, Chis Rainbow på sång och
Paul Burgess (Jethro Tull 10CC) bakom trummorna. |
 |
| |
|
|
 |
De juridiska problemen fortsatte 1985 där
Latimer tillbringade halva tiden i studion och den andra på advokatbyrån. En
lösning var nu nära och produktionsbolaget Gama Records såg ut att förlora.
När också Polygram tagit över Decca och många förändringar nu gjorts såg
Latimer ingen annan utväg än att avsluta det samarbetet. |
 |
| |
|
|
 |
Nästkommande album ”Dust And Dreams” skulle
ges ut på det lilla bolaget EG Records, som hade artister som Brian Eno,
Brian Ferry för att nämna några. Lite senare fick Latimer reda på bolagets
dåliga koll när han blev tillfrågad varför Peter Frampton inte längre var
med i bandet: 1988 sålde han sitt hus i London för att flytta till Amerika. |
 |
| |
|
|
 |
Tog ett sabbatsår bestämde sig då också för
att göra om andra hälften av skivan 1990. För resterande pengarna från
husförsäljningen satte han upp sitt eget bolag Camel Productions. Skivan
släpptes tillsammans med första släppet på nya bolaget. Efter sju långa år
gjordes en succéfylld turné 1992. |
 |
| |
|
|
 |
Början 93 när Latimer skulle börja producera
nästa skiva, ett livealbum från 1992 års turné dog hans far. Skivan ”Never
Let Go” släpptes inte förrän 1993. Tillbringade nu mer tid med familj och
återvände till studion 94 för att arbeta på nästa ”Harbour Of Tears”.
Sista låten var tillägnad sin far ”The Hour Candle (a
song For My Father)”. |
 |
| |
|
|
| |
1997 var han redo för en ny turné. Om 92 års
turné var en succé blev denna ännu större. Denna gång med Dave Stuart som
ersatte Paul Burgess, Foss Patterson ersatte i sin tur Mickey Simmonds (Keyboard). Kvar
på bas Colin Bass. Spelningarna bandades och gavs ut både på video och på cd
”Coming Of Age”. |
 |
| |
|
|
| |
1999 går Latimer tillbaks till sina rötter och
släpper ett album "Rajaz" 2003 görs en avskedsturné, om det är det sista vi
får höra från Camel återstår att se, en Dvd/live skiva från "FAREWELL TOUR"
planeras. |
|
| |
|
|
 |
Ny Dvd en som ger oss en lektion om detta
band och dess utveckling som liveband. Det börjar med Never let go
live från Guildford 1973 och slutar med ett par livespår från 1992
(inspelade i London). Däremellan livesaker (och en hel del BBC producerade
sessions) släpps 30/11
(info från Border music) |
|
| |
|
|
 |
CAMEL FOOTAGE VOL.2
går nu att
förhandsbeställa på camels hemsida.
Andra Dvd med livetagningar från 1973 fram till 2003 , delvis material från
britiska TV-program men också tidigare ovisat!
|
|
| |
|
|
 |
Studio Albums
Camel (1973)
Mirage (1974)
The Snow Goose (1975)
Moonmadness (1976)
Raindances (1977)
Breathless (1978)
I Can See Your House From Here (1979)
Nude (1981)
The Single Factor (1982)
Stationary Traveller (1984)
Dust And Dreams (1992)
Harbour of Tears (1996)
Rajaz (1999)
A Nod And A Wink (2002)
Official Bootleg
Never Let Go (1993)
On the Road 1972 (1993)
On the road 1982 (1994)
On the Road 1981 (1997)
Coming of Age (1997)
Gods of Light (2000)
The Paris Collection (2001)
Live
A Live Record (1978)
Pressure Points (1984)
Compilation
Chamelon (1981)
The collection (1985)
A Compact Compilation (1985)
Landscapes (1991)
Echoes: The Retrospective (1993)
Master Series (1997)
Lunar Sea (2001) |
 |
| |
|
|
| |
 |
|
