Janne Stark - Constancia

(av Jukka Paananen)

Sverige skenar vidare i en musikalisk boom. Nya konstellationer, i synnerhet på det melodiösa hårdrockfirmamentet, uppstår titt som tätt. Constancia heter det senaste tillskottet och ingen som läser internationell hårdrockpress har undgått rosorna de förärats för sitt debutverk, ”Lost and Gone”. Artrock har nöjet att presentera en intervju med Janne Stark; tvättäkta hårdrockräv tillika gitarrist och medproducent på skivan.

Grattis till en finfin skiva, Janne, och till ännu ett sjösatt projekt. Ser du dig huvudsakligen som en frilansande musiker eller känner du att du har någon musikalisk hemvist?

– Tack! Jag känner mig som en multinationell, multikulturell musiker med bostäder i flera musikaliska länder, kan man säga. När jag väl är med i ett band satsar jag helhjärtat på det och just nu innefattar det så väl Constancia som Overdrive och Mountain of Power, vilket är mer av ett soloprojekt.

Du är som bekant inte rädd för att vrida och vända på ditt strängaspel. Vad är det som avgör om du ska ge dig på metall med Overdrive, skitig rock´n´roll med BALLS, 70-tals tunggung med Mountain of Power eller som nu, mer polerad och melodiös musik med Constancia?

– Min personliga smak är ganska bred inom hårdrockens råmärken, från AOR till melodisk dödsmetall, och jag gillar att spela olika stilar också så varför begränsa sig? Overdrive är ju liksom där jag började, i den traditionella metal-bagen och att vi sedan återförenats och fått en ny deal är ju skitkul. Det är ganska befriande att lira klassiska metalriff.

– BALLS var kul så länge det varade. Jag gillar att lira ihop med Micke Nord Andersson. Vi kommer lite från samma sjuttiotalsskola och funkar bra ihop som gitarrister. Vi håller fortfarande på att skriva en massa låtar ihop, där en del kommer att hamna på hans soloplatta.

– Locomotive Breath är ju ett band som skiftat lite stil från platta till platta, där vi började i en lite progressiv anda på debuten, gick över i en King’s X-influerad ådra på andra och på tredje blev det klassisk melodisk metal. Vi planerar en ny platta nästa år, så vem vet vad det blir på den.

– I Mountain Of Power har jag min möjlighet att ge tillbaka till mina gamla sjuttiotalshjältar, göra covers på låtar få minns eller har hört, men som betyder mycket för mig.

– I Constancia får jag ge mig hän åt mitt gillande för den gamla pomp-rocken och band som Trillion, City Boy etc. fast i en lite modernare paketering. Jag känner mig högst privilegierad att ha möjligheten att kunna göra det jag verkligen brinner för.

Du nämner City Boy bland dina influenser, och jag kan hålla med om att ”Lost and Gone” till vissa delar påminner om Steelhouse Lane och Slamer, vilket skulle innebära att Mike Slamer är en stor förebild för dig. Är det hans låtskrivande, spelstil eller något annat som främst tilltalar dig?

– Mike Slamer är en av mina stora hjältar, en skamlöst undervärderad gitarrist och låtskrivare. Det jag gillar med honom är främst hans melodikänsla och lekfulla solospel, men även att han just blandar snälla melodier med ett bitvis riktigt elakt gitarrspel.

Jag hör även en del John Norum i ditt spel. Eller är det Thin Lizzy och UFO genom Norum?

– Det tar jag som en komplimang. Jag gillar Norum, både hans stil, ton och sound, men det var definitivt Thin Lizzy som var först för min del. Jag har alltid varit svag för deras gitarrharmonier och, även där, blandningen av melodier och tyngd.

Ni kallar er för Constancia och på något sätt känns det passande. Hur kom ni på det namnet?

– Det var Micke som hade namnet redan från start. Det kommer från latin och betyder evigt eller odödligt, vilket man ju hoppas att bandet och musiken blir.

Om jag har förstått händelseutvecklingen rätt så är materialet till ”Lost and Gone” ursprungligen Mikael Rosengrens demos. Hur blev du inblandad och vad ser du som dina viktigaste bidrag till slutprodukten?

– Micke, som jag kände sedan tidigare genom att jag hjälpte hans gamla band Scudiero få skivkontrakt, kontaktade mig och frågade om jag ville lägga lite gitarr på några låtar han skrivit. Jag lyssnade och fastnade för stilen direkt. Jag kände att det fanns mycket utrymme att lira; bra melodier och att detta kunde bli något riktigt bra.

– Micke hade gjort demos med keyboards, programmerade trummor, bas och grundläggande gitarrkomp. Jag hade sedan fria händer att arrangera gitarrerna som jag ville. Eftersom jag fick vibbar av mina gamla pomp-favoriter och Micke ville ha mycket gitarr fick jag feeling direkt. Jag ville även få in lite mer fläsk och tyngd i gitarrerna. Micke hade allt skrivet, men jag skrev någon text och låten ”No One Like You” gjorde jag ny vers och refräng på, annars är det Mickes låtar allihop.

Micke Rosengren råkar händelsevis inte vara samme man som hade radioprogrammet Hårdrock med Micke Rosengren i P3 under 1980-talet?

– Nej, inte samma kille. ”Vår” Micke var inte så värst gammal när den programserien sändes J.

Musikerna i bandet kommer från väldigt olika håll och olika musikaliska inriktningar. Har ni spelat mycket tillsammans eller hur fick ni ihop det hela?

– Vi har hittills aldrig spelat ihop som band. Jag hade lirat med trummisen, TrumPeter Svensson i Overheat, Locomotive Breath och Mountain of Power, där även David sjöng två låtar på plattan. Micke kände Michael Mueller från tiden då de låg på MTM i respektive band. Dock har David, Michael och Peter hittills inte träffats.

– Det har varit en lång process som tagit nästan två år från att Micke skickade de första demoinspelningarna. Man kan säga att det man brukar göra i en replokal har vi gjort på distans, genom att skicka filer fram och tillbaka. Slutresultatet känns som en bandprestation och det är så vi ser det. Det ska dock bli jävligt kul när det blir dags att repa ihop oss för att lira live!

Ni fick testa en hel del namnkunnigt folk för mixningen av plattan innan ni träffade rätt med Fredrik Folkare. Hur går valet av ljudtekniker till egentligen? Lyssnar ni på skivor och tänker ”wow, honom skall vi ha” eller vad utgår ni ifrån?

– Vi lät fem personer göra testmixar först för att se vart vi ville gå ljudmässigt. Vi hade lagt upp några råmixade tidiga demos på vår MySpace. Beau Hill (Ratt, Winger) kontaktade oss via MySpace och erbjöd sig mixa. Jag kände Pontus Lindmark sedan han mixade Planet Alliance-plattan jag var med på. Pelle Saether har mixat flera band jag spelat i och Johan Blomström likaså. Pontus Norgren är en person jag verkligen gillar som mixare så han kändes också som ett bra alternativ.

– Alla gjorde en testmix på varsin låt som vi lade upp på MySpace för att folk skulle kunna rösta och hjälpa oss. Problemet var att folk lyssnade mer på låtarna än på soundet. Vi hade en vi gillade bäst, men sedan kom Micke på att vi skulle låta Fredrik testa också. Då var det klappart och klart. Han hade träffat på pricken vad vi sökte: tyngd, fläsk och dynamik i en väl avvägd blandning. Han tillförde så pass mycket under mixningen att vi ansåg honom vara co-producer mer än bara en mixare. Han var suverän!

Av dina tidigare projekt tycket jag att Locomotive Breath ligger närmast Constancia, med den skillnaden att det nu finns mycket keyboards med i ljudbilden. Och med renässansen för melodiös hårdrock under 2000-talet är det en logisk satsning. Vad måste Constancia göra för att ni skall sticka ut bland alla inhemska band som Coldspell, Eclipse, Heat, Seventh Wonder och Silent Call, vilka alla har släppt fina skivor de sista två åren?

– Jo, det kan jag nog hålla med om. Även om vissa låtar på nya Overdrive likaväl hade kunnat vara skriva för den senaste Locomotive Breath. Nu är det ju dock Micke som skrivit låtarna. Detta är faktiskt det första band jag lirar med som har keyboards sedan mitt gamla pompband Paradize i slutet av sjuttiotalet. Jag gillar Mickes sätt att lira. Han är bra på melodier och att bygga ut ljudbilden med sitt spel.

– Det är kul att den melodiska hårdrocken har fått en renässans och då passar det ju bra att Constancia kom. Jag har dock varit dålig på att följa trender utan lirat det jag gillar utan att tänka för mycket. De band du nämner är alla band jag gillar skarpt, men som alla har ett eget sound inom samma genre. Det är väl det jag hoppas vi också har. Av recensionerna vi fått att döma låter vi som en blandning av Journey, Pretty Maids, Whitesnake, Giuffria, Dokken och Letchery, vilket ju är en ganska bred blandning. Jag tror vi sticker ut ganska bra på vår kant med vårt sound och David som frontman.

Skivan har ju fått väldigt fin kritik i både utländsk press och många webzines. Classic Rock Magazine drämde ju till med en åtta – hur tar man det som luttrad musiker?

– Det där vill jag bestämt dementera, att jag skulle vara en luttrad musiker alltså. Det är precis lika stor blandning spänning, nyfikenhet och skräck varenda gång man väntar på de första recensionerna. Jag läser alla recensioner jag kan hitta och tar definitivt åt mig av konstruktiv kritik. Om personen i fråga inte gillar stilen är det ju inget att göra åt. Att Constancia fått så översvallande bra kritik känns helt fantastiskt! I synnerhet när tidningar med så bra rennomé som Classic Rock, Aardshock, Rock Hard och Rock Report alla har givit plattan nästan full pott. Det ger definitivt en sporre.

– Det är faktiskt likadant för mig som skribent när jag får hem en platta med posten; det första jag gör är att öppna paketet och ta en provlyssning. Dock tycker jag det är trist nuförtiden när man måste ladda ner plattorna hos skivbolagen, bränna en egen CD och skriva ut promobladet för att kunna lyssna i stereon eller bilen. I synnerhet när det släpps så pass mycket plattor. Den vetskapen gör ju å andra sidan att recensionerna av Constancia betyder ännu mer för mig själv. Folk har ju tagit sig tid att göra detta och lyssna in sig.

Härligt att du alltjämt har den förväntansfulla känslan inför feedback. Det är viktigt att vara ödmjuk inför kritik, i synnerhet den konstruktiva. Vilka ser du själv som Constancias bästa kvalitéer?

– Jag tror det är en styrka att vi kommer från ganska skilda skolor, rent musikaliskt, vilket gör att det blir en personlig tolkning av de olika instrumenten med olika infallsvinklar.

– Det som fick det hela att lyfta för min del var när vi fick in David på sång. Vi testade ett par andra killar, men det kändes inte hundra. David sjöng in en låt sedan var det bara klart.

”Dying by your flames” (fullkomligt underbart gitarrspel), ”Blind” (klassisk Dokken), ”I never said goodbye” (uptempo Europe), ”I wish I could fly” (lånar från UFO:s ”Love to love” innan den väcker minnen av Mother´s Army) och titellåten (Steelhouse Lane och Slamer när de är som mest dramatiska), sticker ut i ett i övrigt jämnt material tycker jag. Vilka låtar på skivan ligger närmast ditt hjärta och varför?

– Kul jämförelser, må jag säga. Det roliga är att jag inte tror Micke hört vare sig Mother’s Army, tidiga UFO eller Steelhouse Lane J. Mina favoriter har gått i vågor faktiskt. Just nu är titellåten min favorit plus ”Life Is A Mystery”.

Firefest i engelska Nottingham ståtar med många svenska band. Och med tanke på festivalens inriktning skulle det vara naturligt ni uppträdde där i oktober. Eller finns det över huvud taget tid att ta ut Constancia på vägarna? Du uppdaterade ju dessutom för kort tid sedan (den 16 juli) din Mountain of Power-blogg med information om arbetsmaterialet till en volym två.

– Alla är överens om att vi ska försöka ta Constancia ut på vägarna. Jag har även skickat en intresseanmälan till Firefest inför nästa år, så man kan ju hoppas.

– Jag jobbar som sagt för fullt med Mountain of Power-plattan och alla låtar är nu satta. Jag har till och med någon låt för mycket, så vi får se vad som händer när alla ligger på bordet. Jag har demat alla låtarna och Peter Svensson började lägga trummor på sina låtar idag faktiskt. Sedan är det ju en massa fler sångare, basister, gitarrister etc. som skall göra sitt. Denna gång blir det även lite internationella gäster. Några som tackat ja till att vara med är bland andra Earl Johnson (Moxy), Kim Mitchell (Max Webster), Clas Yngström (Sky High), Conny Bloom (Electric Boys), Glen Drover (Eidolon), Kjell Sjöström (Thalamus), Christian Rivel (Audiovision), Martin Andersen (Blindstone), Mark Boals, Lori Linstruth (Guilt Machine, Stream Of Passion), så jag hoppas allt kommer att klaffa.

– Låtarna som jag demat och som förhoppningsvis kommer med är ”Urban Guerilla” (Sammy Hagar), ”Bedroom Thang” (ZZ Top), ”Deadly Weapon” (Trigger), ”I Stand Alone” (Blackfoot), ”Indian Dawn” (Electric Sun), ”Bad Penny/Keychain” (Rory Gallagher), ”Makin’ Magic/Makes No Difference” (Pat Travers), ”Money” (Leslie West Band), ”Monkey” (Trapeze), ”Oh War” (Max Webster), ”Sister Madness/Checking Out” (Ozz), “Struck Down/25 Hours/Come On Over” (Yesterday & Today), “Talkin’ Bout A Feeling” (Mahogany Rush), “This Kids/Reasons Love” (UFO) och “Waves” (Resurrection Band).

Så om Hagar skulle ringa och vilja ha Constancia som förband åt Chickenfoot i USA?

– Det är bara för honom att ringa, jag finns i telefonkatalogen J. Vi är på!

Hur ser dina prioriteringar ut nu? Enligt Wikipedia har du nämligen en tredje upplaga av boken The Encyclopedia of Swedish Hard Rock and Heavy Metal på gång, men även verket History of Swedish Hard Rock & Heavy Metal.

– Jag prioriterar som vanligt allt J. För närvarande varvar jag mitt dygn mellan Mountain of Power-plattan som vi nu börjat spela in, promotion för Constancia, den tredje volymen av mitt uppslagsverk, som skall vara färdigskriven i december, samt låtskrivande för nya Overdrive och lite andra projekt jag inte kan berätta om ännu. Sedan ska jag försöka hinna måla om huset och så jobbar jag ju heltid som projektledare/teknikinformatör, plus att min flickvän måste få lite av min tid också.

– Jag skriver mycket riktigt också en historik om den svenska hårdrocken. Jag har börjat på den, men den ska inte vara ute förrän i mitten av nästa år, så den får vila lite så länge. Ibland kommer jag på lite saker som jag skriver minnesanteckningar om bara. Jo, sedan skriver jag ju för Fuzz, Metalcentral och Metal Covenant. Det som prioriteras lägst är nog sömnen.

Och så skriver du ju för Sweden Rock Magazine, icke att förglömma. Tack för att du tog dig tid att svara på mina frågor Janne, och lycka till med allt ditt arbete. Jag hoppas vi får anledning att bevaka Constancia live här i Västsverige. Må så gott!

– Tack, detsamma! Vi hoppas också få möjlighet att komma ut och lira live!

www.myspace.com/constanciamusic 

http://constancia.se