 |
|
1.
Undrar först ifall du är den ende
nuvarande Kaipa-medlemmen från Kaipa så som jag minns er från
1970-talet? Mitt minne är dock begränsat till den underbara
plattan ”Inget nytt under solen” och den klart svagare releasen
”Solo”. Fanns du med från början, d v s från debut-skivan ”Kaipa”?
Ja, jag var med från början och
man kan säga att
det var jag som tog initiativet och startade
Kaipa.
Min musikerbana började redan 1964 då jag spelade i mitt första
band. Men den mest betydande föregångaren till Kaipa var nog min
medverkan i bandet San
Michael’s 1970-1972 tillsammans med basisten Tomas Eriksson
(som också senare spelade i Kaipas originaluppsättning). San
Michael’s spelade in två plattor
varav endast en gavs ut på LP.
Fast lite kuriosa är att den andra plattan (”Nattåg”) nu har
givits ut av japanska bolaget Marquee. Entusiaster har upptäckt
Kaipa’s föregångare och fascinerats av musiken. Det
nyväckta intresset
har även fått svenska Transsubstans/Record Heaven att släppa
båda plattorna
under 2009.
Efter en del liveframträdanden med blandad framgång så lades
emellertid San Michael’s så småningom ned i början av 1973. Med
mina musikaliska erfarenheter i bagaget och även inspirerad av
bl.a. Ekseption och Merit Hemmingsson (som tolkade klassisk
musik och svensk folkmusik på Hammondorgel) startade jag
tillsammans med Tomas i slutet av 1973
istället bandet Ura-kaipa (efter ett namn
på en fornnordisk hövding) tillsammans med bland annat Roine
Stolt på gitarr. Bandet kortade så småningom
namnet till Kaipa och från 1975 gavs
fem plattor ut, den sista 1982 (”Nattdjurstid”) och då var bara
jag kvar av originalmedlemmarna.
Jag måste också passa på att rätta en uppgift i din recension på
Artrock.se där du skriver att det i huvudsak var Ingemar Bergman
som sjöng på de tidiga Kaipa-plattorna. Han sjöng vissa partier
men huvuddelen av sången stod jag för.
2.
Ber om ursäkt för den fadäsen. Nåväl, sen
tog
Kaipa paus efter 1982. Vad sysslade du med
fram till nystarten i början av 2000-talet?
Ja, som du vet så dog den Progressiva rocken långsamt ut under
80-talet och det gällde väl även
min egen musikaktivitet, åtminstone till en del. Jag gjorde dock
tre soloplattor under denna period men utan någon nämnvärd
framgång.
Men i slutet av 90-talet blev jag engagerad i
bandet Hagen
(gav bland annat ut plattan
”Corridors of time”)
som
spelade en sorts experimentell blandning
av spelmansmusik, metal och progressive rock! Medlem i Hagen var
även Kaipa’s nuvarande gitarrist Per Nilsson. Det här blev lite
av en nytändning och en extra kick för mig.
Uppmuntrad av fiolspelmannen Anders Rosen (musikerkollega i
Hagen) som tyckte jag skulle vara stolt över mina
folkmusikinfluenser ville jag därför arbeta vidare med egen
musik med lite mera folkmusikprofil. Så jag beslutade mig för
att spela in en skiva med musik som jag skrivit och jag frågade
Roine
Stolt om han ville medverka i detta nya projekt.
Per Nordin var tillfrågad att göra omslaget (bland annat känd
för omslagen till Transatlantics plattor) och det var faktiskt
han som föreslog att vi skulle kalla det nya bandet Kaipa. Han
menade att det i musiken fanns så pass mycket gemensamt med
tidiga Kaipa att det
skulle kännas naturligt att fortsätta med detta namn. Och så
fick det bli. Övriga medverkande på plattan var Morgan Ågren på
trummor, Jonas Reingold på bas och sångare var Patrik Lundström
och Aleena Gibson. Det är väldigt kul att konstatera att vi
fortfarande
är
samma gäng som spelar på den nya plattan, sånär som på Roine
Stolt.
3.
Ja, hur kom det sig att Roine Stolt var
med i nystarten av Kaipa trots de stora framgångarna med hans
eget Flower Kings-projekt?
Ja, det kanske var lite förvånande med tanke på att
vi bröt vårt samarbete redan under 1979 på grund av alltför
olika syn på den fortsatta inriktningen.
Men vi höll ändå kontakten och tyckte att det var dags att pröva
att spela ihop igen. Men det höll inte så länge nu heller (fram
till
”Mindrevolutions” 2005). Roine har väldigt starka
idéer om musikens innehåll och det visade sig inte alltid stämma
så väl med min egen syn så vi tyckte det var bäst att gå skilda
vägar igen.
Per Nilsson kom då in i bandet och jag tror att det gav bandet
något av en nytändning igen.
4.
Vad jag förstår så ligger du bakom det
mesta av komponerandet i nuvarande Kaipa. Stämmer det?
Jo, det är riktigt. Jag skriver all musik och gör ofta en sorts
inledande skiss och någon form av demo där jag spelar och
sjunger allt själv. Men ändå växer väldigt mycket fram i ett
senare skede där alla musiker bidrar med sitt. Man kan säga att
jag kommer med en blyertsskiss som sen förvandlas till
en mustig färglagd tavla.
5.
De här lite längre kompositionerna
(10-minuterslåtar), hur går själva komponerandet till? Finns det
en helhetslösning redan från början eller växer allting ihop
efterhand efter några lösa teman?
Jo, det
bygger ofta på en eller flera enkla teman som sedan sätts ihop
och varieras. Jag gillar att komponera musiken på det viset och
i
ständig interaktion med andra. Vi tänker aldrig på att
så att säga
få till s.k. hitlåtar som kan få genomslag t ex i radio. Det är
bara att inse att vi
(och liknande progressiv rockmusik) helt enkelt är osynliga
bland det som sänds och uppmärksammas i radio och TV.
Vilket i och för sig är väldigt trist. Uppmärksamheten utomlands
verkar faktiskt vara betydligt större än här hemma.
Folk tror väl att det ekonomiskt ändå fixar sig exempelvis med
STIM-pengar men sanningen är den att eftersom
den här typen av
musik spelas så lite
i offentliga media så kommer nästan inga medel alls in den
vägen. Detta faktum och andra ekonomiska besvärligheter för
skivbolagen gör att många musiker antingen ger upp eller tar
till rätt drastiska egna lösningar för att få ut sin musik. Det
är verkligen en tuff bransch på det sättet.
6.
Hur kom Patrik och Aleena in i bilden som
sångare?
Det var Roine som tipsade om Patrik som sångare (han sjunger ju
också i bandet Ritual).
Jag skrev en speciell låt ”A road in my mind” på
”Notes from the past” 2002 för en kvinnlig röst och vi letade
efter en lämplig sångerska.
Det var Patrik som till slut tipsade om Aleena.
På senare plattor fick hon en alltmer framträdande roll.
När det gäller just sångpartierna så
är vi ju flera som sjunger på plattorna. På senaste plattan har
vi också partier där vi
friskt
växlar sångare inom en och samma låt (lyssna exempelvis på
slutlåten
”The seven oceans of our mind”). Det kändes spännande att
genomföra.
7.
Hur lång tid ägnade ni åt inspelningen av
”In the wake of evolution”?
Faktum var att redan i november 2007 hade jag komponerat all
musik till plattan (mellan augusti och november). Men det här
var ju väldigt nära releasen av den föregående plattan så vi
kände ju ingen press på oss att snabbt få ut den nya plattan.
Per Nilsson har också uttryckt att den här inspelningen var den
mest avslappnade hittills. Sen fanns en del andra förklaringar
också att det tog så pass här lång tid (bland annat trassel för
skivbolaget).
8.
Vad gäller titeln på plattan så undrar man ju lite grand om det
finns någon tanke eller inspiration från King Crimsons platta
”In the wake of Poseidon”.
Ha ha. Nej, absolut inte. Det var bara en passande textrad i
första låten som vi tyckte kunde passa som titel på skivan.
Finns absolut ingen koppling till King Crimson. Lite lustigt att
du frågar det för andra intervjuare har kommit med liknande
påpekanden.
Till exempel sjunger vi på inledningsspåret
”we’re closer to the edge than yesterday”. Associationerna till
Yes är ju jättetydliga (tyckte intervjuaren, särskilt som sättet
att framföra just dessa rader också påminner väldigt mycket om
Yes) men faktum är att även detta var en slump. Fast kanske ändå
det finns något undermedvetet där. Man kan aldrig
riktigt
veta.
9.
Var spelades den in? I hemmastudion i
villan (enligt förhandsvideon?) eller på annat ställe?
Vi har i väldigt stor utsträckning spelat in olika bitar på
olika ställen och sedan mixat ihop allt i slutet. Nuförtiden
sker nästan ingen inspelning med alla musiker närvarande i
gemensamma sessioner som på 70-talet även om många vill hålla
kvar vid den nostalgiska bilden. Det betyder för det mesta
ingenting för slutresultatet när man jobbar med så här
rutinerade musiker. Man kan ändå få allt att låta samspelat och
närvarande.
10.
Jag gillar
verkligen
alla folkmusikinfluenser som finns.
Varifrån kommer dom? Finns spelmän i släkten?
Nej, egentligen inte. Min far spelade fiol (typ Gärdebylåten och
annat) men vi har ingen genuin bakgrund i familjen vad gäller
folkmusik. Dragningen till folkmusik har nog kommit från annat
håll. Jag tror exempelvis att de tidiga influenserna från Merit
Hemmingsson har betytt oerhört mycket. Hon visade ju att
folkmusik även kan framföras på Hammondorgel och det öppnade på
något sätt ögonen för mig. Idag försöker jag ta det ytterligare
några steg framåt och baka in det på ett ibland omärkligt men
högst naturligt sätt i den totala musikbilden. Jag har alltid
varit fascinerad av hur både vemod och glädje kan samsas i det
musikaliska uttryck som finns i den svenska folkmusiken.
11.
Vem spelar flöjt på plattan?
Flöjten (recorder -
en typ av blockflöjt) spelas av Fredrik Lindqvist från Ritual
som även medverkade på vår förra platta ”Angling feelings”.
12.
Finns det något gemensamt tema när det gäller texterna?
Att
inledningslåten ”In the
wake of evolution” handlar om vår framtid, miljö
och vårt ansvar gentemot kommande
generationer är klart men vad övriga låtar handlar om är inte
lika uppenbart (i alla fall när man inte har direkt tillgång
till texterna).
Nej, egentligen inte. På denna platta så står väl
inledningslåten och även avslutningslåten textmässigt för
funderingar om vår framtid och vad vår så kallade utveckling har
betytt för
oss och våra efterkommande. Det är ju ett synnerligen brännande
ämne så här i dagens debatt om miljöförstöring och
klimatförändringar. För övriga låtar så finns inget liknande
tydligt tema utan de är fristående.
13.
Just första låten inleds med några oerhört inspirerande
instrumentala sekvenser där dina klaviaturer spelar huvudrollen,
åtminstone i början. Hur uppkom just det här speciella temat?
Längre fram i låten kommer ytterligare ett oerhört inspirerande
instrumentalt parti, tillsammans med gitarr. Den här typen av
teman – kommer de först eller har du en helhetsbild klar från
början.
Faktum är att den här typen av inspiration ofta kommer i samband
med morgonkaffet!
Jag kan alltså plötsligt få en truddelutt i huvudet vid sådana
tillfällen. Då gäller det att fånga in den innan jag glömmer
bort den så jag tar mig snabbt ner i min studio och spelar in
den.
Jag gör så att säga en skiss. Sen kan den bli liggande i flera
veckor. Så lyssnar jag på den igen och om jag har kvar samma
känsla för melodin kan jag börja bygga vidare på den. Då börjar
det verkliga skapandet som kan pågå i flera veckor som med den
18 minuter långa ”Electric power water notes” på senaste
plattan. Då kan jag känna mig som ett barn på julafton som
öppnar paket efter paket med musikaliska underfundigheter som
jag fogar ihop.
14.
Folkmusikinfluenserna har vi talat
mycket
om redan. Fast låt nummer fyra ”Folkia,s
first decision” låter lite mer utstuderad i just detta fall.
Bygger den på redan befintligt gammalt material eller är det
nyskrivet?
Nej, det här är helt nyskrivet och bygger inte på något
tidigare. Jag ville verkligen skriva en låt i folkmusik-stil.
Melodin i sig är så självklar att jag inte tyckte det behövdes
någon vidareutveckling och lät den därför bli en tvåminuterslåt.
Jag tycker den känns som en skön andningspaus mitt i skivan. Här
utnyttjar jag då också Fredriks suveräna flöjtspel och
förstärker ytterligare med Elin Rubinsztein på violin.
15.
Ja, du har valt att använda en ”riktig”
violinist i vissa partier medan keyboards (mellotron) tar hand
om andra stråkpartier. Blev det bara så eller var det ett
medvetet val? I så fall, varför?
Det var ett medvetet val. Visst går det som du vet att
frambringa stråkar på keyboards men vissa snabba partier måste
ändå göras akustiskt och manuellt för att helt komma till sin
rätt.
Det inser man inte minst när man lyssnar på folkmusikband
med virtuosa musiker
som
exempelvis
Väsen.
Vi är glada för att ha
fått
med en riktig yrkesmusiker
i dessa partier
(Elin spelar i symfoniorkester i Stockholm).
16.
När det gäller skivkontraktet så är ni
fortfarande listade för Inside Out Music. Kommer det att
fortsätta så eller har de ekonomiska bekymren i
skivbolagsbranschen också påverkat er och fått er att fundera på
andra lösningar?
Jo, det här
med skivkontrakt
har ju varit en
riktig
rysare de senaste åren.
Vi har ju haft kontrakt med Inside Out Music ända sen nystarten
2002. När deras majoritetsägare tyska
bolaget
SPV gick i konkurs förra året
såg ju allt nattsvart ut ett tag. Det var ju många band förutom
oss som råkade riktigt illa ut. Mest känt är kanske de inställda
turneerna med bl.a. Pain of Salvation och Beardfish förra året
som helt enkelt berodde på
att de
plötsligt
stod utan finansiärer för turnerandet. Av samma orsak så har
många artister och band också lämnat Inside Out och startat egna
bolag (nu senast
bland annat
RPWL
– intervjuarens anmärkning).
Men vi tog det kallt och försökte ha is i magen.
Och till slut så löste det sig förra hösten då Century Media
köpte in sig i Inside.Out och kunde garantera en fortsättning.
Så just nu finns det gott hopp om framtiden igen och vi hoppas
att det skall kunna fortsätta framåt igen.
17.
Till sist, finns det några som helst planer på
live-framträdanden?
Absolut inte. Jag känner att jag redan har gått igenom detta
under arton år av mitt liv (1964-1982) och känner ingen lockelse
att ta upp det igen. Det var kul och oerhört givande då det
begav sig
(kanske den roligaste tiden i mitt liv)
men för att lyckas idag krävs stora internationella
turnéer som är ansträngande rent praktiskt och även ekonomiskt
mycket riskfyllda. Det hade nog krävts betydligt bättre villkor
för att jag skulle ha lust att ta upp detta igen. Dessutom är
det vanskligt att försöka återskapa live den detaljrika ljudbild
som vi bygger ihop på plattorna. Exempelvis, på
progrockmusik-festivaler (som ofta är det som erbjuds) finns
inte mycket tid och chans för soundchecks och andra
förberedelser som är ett måste för att slutresultatet skall bli
bra.
Tusen tack för din tid och många gratulationer till en superbra
platta – kanske er bästa så här långt! Önskar all lycka i
framtiden.
Karl-Göran Karlsson
www.kaipa.info
www.myspace.com/kaipa
|
