E-Mail

info@artrock.se

 

Intervju

 

ArtRock MySpace

 

 

 

Hans Lundin - Kaipa

(av Karl-Göran Karlsson)

 


 

1.      Undrar först ifall du är den ende nuvarande Kaipa-medlemmen från Kaipa så som jag minns er från 1970-talet? Mitt minne är dock begränsat till den underbara plattan ”Inget nytt under solen” och den klart svagare releasen ”Solo”. Fanns du med från början, d v s från debut-skivan ”Kaipa”?

Ja, jag var med från början och
man kan säga att det var jag som tog initiativet och startade Kaipa. Min musikerbana började redan 1964 då jag spelade i mitt första band. Men den mest betydande föregångaren till Kaipa var nog min medverkan i bandet San Michael’s 1970-1972 tillsammans med basisten Tomas Eriksson (som också senare spelade i Kaipas originaluppsättning). San Michael’s spelade in två plattor varav endast en gavs ut på LP. Fast lite kuriosa är att den andra plattan (”Nattåg”) nu har givits ut av japanska bolaget Marquee. Entusiaster har upptäckt Kaipa’s föregångare och fascinerats av musiken. Det nyväckta intresset har även fått svenska Transsubstans/Record Heaven att släppa båda plattorna under 2009.
Efter en del liveframträdanden med blandad framgång så lades emellertid San Michael’s så småningom ned i början av 1973. Med mina musikaliska erfarenheter i bagaget och även inspirerad av bl.a. Ekseption och Merit Hemmingsson (som tolkade klassisk musik och svensk folkmusik på Hammondorgel) startade jag tillsammans med Tomas i slutet av 1973 istället bandet Ura-kaipa (efter ett namn på en fornnordisk hövding) tillsammans med bland annat Roine Stolt på gitarr. Bandet kortade så småningom namnet till Kaipa och från 1975 gavs fem plattor ut, den sista 1982 (”Nattdjurstid”) och då var bara jag kvar av originalmedlemmarna.
Jag måste också passa på att rätta en uppgift i din recension på Artrock.se där du skriver att det i huvudsak var Ingemar Bergman som sjöng på de tidiga Kaipa-plattorna. Han sjöng vissa partier men huvuddelen av sången stod jag för.


2.      Ber om ursäkt för den fadäsen. Nåväl, sen tog Kaipa paus efter 1982. Vad sysslade du med fram till nystarten i början av 2000-talet?

Ja, som du vet så dog den Progressiva rocken långsamt ut under 80-talet och det gällde väl även
min egen musikaktivitet, åtminstone till en del. Jag gjorde dock tre soloplattor under denna period men utan någon nämnvärd framgång. Men i slutet av 90-talet blev jag engagerad i bandet Hagen (gav bland annat ut plattan ”Corridors of time”) som spelade en sorts experimentell blandning av spelmansmusik, metal och progressive rock! Medlem i Hagen var även Kaipa’s nuvarande gitarrist Per Nilsson. Det här blev lite av en nytändning och en extra kick för mig. Uppmuntrad av fiolspelmannen Anders Rosen (musikerkollega i Hagen) som tyckte jag skulle vara stolt över mina folkmusikinfluenser ville jag därför arbeta vidare med egen musik med lite mera folkmusikprofil. Så jag beslutade mig för att spela in en skiva med musik som jag skrivit och jag frågade Roine Stolt om han ville medverka i detta nya projekt. Per Nordin var tillfrågad att göra omslaget (bland annat känd för omslagen till Transatlantics plattor) och det var faktiskt han som föreslog att vi skulle kalla det nya bandet Kaipa. Han menade att det i musiken fanns så pass mycket gemensamt med tidiga Kaipa att det skulle kännas naturligt att fortsätta med detta namn. Och så fick det bli. Övriga medverkande på plattan var Morgan Ågren på trummor, Jonas Reingold på bas och sångare var Patrik Lundström och Aleena Gibson. Det är väldigt kul att konstatera att vi fortfarande är samma gäng som spelar på den nya plattan, sånär som på Roine Stolt.

3.      Ja, hur kom det sig att Roine Stolt var med i nystarten av Kaipa trots de stora framgångarna med hans eget Flower Kings-projekt?

Ja, det kanske var lite förvånande med tanke på att
vi bröt vårt samarbete redan under 1979 på grund av alltför olika syn på den fortsatta inriktningen. Men vi höll ändå kontakten och tyckte att det var dags att pröva att spela ihop igen. Men det höll inte så länge nu heller (fram till ”Mindrevolutions” 2005). Roine har väldigt starka idéer om musikens innehåll och det visade sig inte alltid stämma så väl med min egen syn så vi tyckte det var bäst att gå skilda vägar igen. Per Nilsson kom då in i bandet och jag tror att det gav bandet något av en nytändning igen.

4.      Vad jag förstår så ligger du bakom det mesta av komponerandet i nuvarande Kaipa. Stämmer det?

Jo, det är riktigt. Jag skriver all musik och gör ofta en sorts
inledande skiss och någon form av demo där jag spelar och sjunger allt själv. Men ändå växer väldigt mycket fram i ett senare skede där alla musiker bidrar med sitt. Man kan säga att jag kommer med en blyertsskiss som sen förvandlas till en mustig färglagd tavla.

5.      De här lite längre kompositionerna (10-minuterslåtar), hur går själva komponerandet till? Finns det en helhetslösning redan från början eller växer allting ihop efterhand efter några lösa teman?

Jo, det
bygger ofta på en eller flera enkla teman som sedan sätts ihop och varieras. Jag gillar att komponera musiken på det viset och i ständig interaktion med andra. Vi tänker aldrig på att så att säga få till s.k. hitlåtar som kan få genomslag t ex i radio. Det är bara att inse att vi (och liknande progressiv rockmusik) helt enkelt är osynliga bland det som sänds och uppmärksammas i radio och TV. Vilket i och för sig är väldigt trist. Uppmärksamheten utomlands verkar faktiskt vara betydligt större än här hemma. Folk tror väl att det ekonomiskt ändå fixar sig exempelvis med STIM-pengar men sanningen är den att eftersom den här typen av musik spelas så lite i offentliga media så kommer nästan inga medel alls in den vägen. Detta faktum och andra ekonomiska besvärligheter för skivbolagen gör att många musiker antingen ger upp eller tar till rätt drastiska egna lösningar för att få ut sin musik. Det är verkligen en tuff bransch på det sättet.



6.      Hur kom Patrik och Aleena in i bilden som sångare?

Det var Roine som tipsade om Patrik som sångare (han sjunger ju också i bandet Ritual).
Jag skrev en speciell låt ”A road in my mind” på ”Notes from the past” 2002 för en kvinnlig röst och vi letade efter en lämplig sångerska. Det var Patrik som till slut tipsade om Aleena. På senare plattor fick hon en alltmer framträdande roll. När det gäller just sångpartierna så är vi ju flera som sjunger på plattorna. På senaste plattan har vi också partier där vi friskt växlar sångare inom en och samma låt (lyssna exempelvis på slutlåten ”The seven oceans of our mind”). Det kändes spännande att genomföra.

7.      Hur lång tid ägnade ni åt inspelningen av ”In the wake of evolution”?

Faktum var att redan i november 2007 hade jag komponerat all musik till plattan (mellan augusti och november). Men det här var ju väldigt nära releasen av den föregående plattan så vi kände ju ingen press på oss att snabbt få ut den nya plattan. Per Nilsson har också uttryckt att den här inspelningen var den mest avslappnade hittills. Sen fanns en del andra förklaringar också att det tog så pass här lång tid (bland annat trassel för skivbolaget).


8.      Vad gäller titeln på plattan så undrar man ju lite grand om det finns någon tanke eller inspiration från King Crimsons platta ”In the wake of Poseidon”.

Ha ha. Nej, absolut inte. Det var bara en passande textrad i första låten som vi tyckte kunde passa som titel på skivan. Finns absolut ingen koppling till King Crimson. Lite lustigt att du frågar det för andra intervjuare har kommit med liknande påpekanden.
Till exempel sjunger vi på inledningsspåret ”we’re closer to the edge than yesterday”. Associationerna till Yes är ju jättetydliga (tyckte intervjuaren, särskilt som sättet att framföra just dessa rader också påminner väldigt mycket om Yes) men faktum är att även detta var en slump. Fast kanske ändå det finns något undermedvetet där. Man kan aldrig riktigt veta.

9.      Var spelades den in? I hemmastudion i villan (enligt förhandsvideon?) eller på annat ställe?

Vi har i väldigt stor utsträckning spelat in olika bitar på olika ställen och sedan mixat ihop allt i slutet. Nuförtiden sker nästan ingen inspelning med alla musiker närvarande i gemensamma sessioner som på 70-talet även om många vill hålla kvar vid den nostalgiska bilden. Det betyder för det mesta ingenting för slutresultatet när man jobbar med så här rutinerade musiker. Man kan ändå få allt att låta samspelat och närvarande.

10.     Jag gillar verkligen alla folkmusikinfluenser som finns. Varifrån kommer dom? Finns spelmän i släkten?

Nej, egentligen inte. Min far spelade fiol (typ Gärdebylåten och annat) men vi har ingen genuin bakgrund i familjen vad gäller folkmusik. Dragningen till folkmusik har nog kommit från annat håll. Jag tror exempelvis att de tidiga influenserna från Merit Hemmingsson har betytt oerhört mycket. Hon visade ju att folkmusik även kan framföras på Hammondorgel och det öppnade på något sätt ögonen för mig. Idag försöker jag ta det ytterligare några steg framåt och baka in det på ett ibland omärkligt men högst naturligt sätt i den totala musikbilden. Jag har alltid varit fascinerad av hur både vemod och glädje kan samsas i det musikaliska uttryck som finns i den svenska folkmusiken.


11.     Vem spelar flöjt på plattan?

Flöjten (recorder -
en typ av blockflöjt) spelas av Fredrik Lindqvist från Ritual som även medverkade på vår förra platta ”Angling feelings”.

12.     Finns det något gemensamt tema när det gäller texterna? Att inledningslåten ”In the wake of evolution” handlar om vår framtid, miljö och vårt ansvar gentemot kommande generationer är klart men vad övriga låtar handlar om är inte lika uppenbart (i alla fall när man inte har direkt tillgång till texterna).

Nej, egentligen inte. På denna platta så står väl inledningslåten och även avslutningslåten textmässigt för funderingar om vår framtid och vad vår så kallade utveckling har betytt för oss och våra efterkommande. Det är ju ett synnerligen brännande ämne så här i dagens debatt om miljöförstöring och klimatförändringar. För övriga låtar så finns inget liknande tydligt tema utan de är fristående.

13.     Just första låten inleds med några oerhört inspirerande instrumentala sekvenser där dina klaviaturer spelar huvudrollen, åtminstone i början. Hur uppkom just det här speciella temat? Längre fram i låten kommer ytterligare ett oerhört inspirerande instrumentalt parti, tillsammans med gitarr. Den här typen av teman – kommer de först eller har du en helhetsbild klar från början.

Faktum är att den här typen av inspiration ofta kommer i samband med morgonkaffet! Jag kan alltså plötsligt få en truddelutt i huvudet vid sådana tillfällen. Då gäller det att fånga in den innan jag glömmer bort den så jag tar mig snabbt ner i min studio och spelar in den. Jag gör så att säga en skiss. Sen kan den bli liggande i flera veckor. Så lyssnar jag på den igen och om jag har kvar samma känsla för melodin kan jag börja bygga vidare på den. Då börjar det verkliga skapandet som kan pågå i flera veckor som med den 18 minuter långa ”Electric power water notes” på senaste plattan. Då kan jag känna mig som ett barn på julafton som öppnar paket efter paket med musikaliska underfundigheter som jag fogar ihop.

14.     Folkmusikinfluenserna har vi talat mycket om redan. Fast låt nummer fyra ”Folkia,s first decision” låter lite mer utstuderad i just detta fall. Bygger den på redan befintligt gammalt material eller är det nyskrivet?

Nej, det här är helt nyskrivet och bygger inte på något tidigare. Jag ville verkligen skriva en låt i folkmusik-stil. Melodin i sig är så självklar att jag inte tyckte det behövdes någon vidareutveckling och lät den därför bli en tvåminuterslåt. Jag tycker den känns som en skön andningspaus mitt i skivan. Här utnyttjar jag då också Fredriks suveräna flöjtspel och förstärker ytterligare med Elin Rubinsztein på violin.


15.     Ja, du har valt att använda en ”riktig” violinist i vissa partier medan keyboards (mellotron) tar hand om andra stråkpartier. Blev det bara så eller var det ett medvetet val? I så fall, varför?

Det var ett medvetet val. Visst går det som du vet att frambringa stråkar på keyboards men vissa snabba partier måste ändå göras akustiskt och manuellt för att helt komma till sin rätt.
Det inser man inte minst när man lyssnar på folkmusikband med virtuosa musiker som exempelvis Väsen. Vi är glada för att ha fått med en riktig yrkesmusiker i dessa partier (Elin spelar i symfoniorkester i Stockholm).



16.     När det gäller skivkontraktet så är ni fortfarande listade för Inside Out Music. Kommer det att fortsätta så eller har de ekonomiska bekymren i skivbolagsbranschen också påverkat er och fått er att fundera på andra lösningar?

Jo, det här
med skivkontrakt har ju varit en riktig rysare de senaste åren. Vi har ju haft kontrakt med Inside Out Music ända sen nystarten 2002. När deras majoritetsägare tyska bolaget SPV gick i konkurs förra året såg ju allt nattsvart ut ett tag. Det var ju många band förutom oss som råkade riktigt illa ut. Mest känt är kanske de inställda turneerna med bl.a. Pain of Salvation och Beardfish förra året som helt enkelt berodde på att de plötsligt stod utan finansiärer för turnerandet. Av samma orsak så har många artister och band också lämnat Inside Out och startat egna bolag (nu senast bland annat RPWL – intervjuarens anmärkning). Men vi tog det kallt och försökte ha is i magen. Och till slut så löste det sig förra hösten då Century Media köpte in sig i Inside.Out och kunde garantera en fortsättning. Så just nu finns det gott hopp om framtiden igen och vi hoppas att det skall kunna fortsätta framåt igen.

17.     Till sist, finns det några som helst planer på live-framträdanden?

Absolut inte. Jag känner att jag redan har gått igenom detta under arton år av mitt liv (1964-1982) och känner ingen lockelse att ta upp det igen. Det var kul och oerhört givande då det begav sig (kanske den roligaste tiden i mitt liv) men för att lyckas idag krävs stora internationella turnéer som är ansträngande rent praktiskt och även ekonomiskt mycket riskfyllda. Det hade nog krävts betydligt bättre villkor för att jag skulle ha lust att ta upp detta igen. Dessutom är det vanskligt att försöka återskapa live den detaljrika ljudbild som vi bygger ihop på plattorna. Exempelvis, på progrockmusik-festivaler (som ofta är det som erbjuds) finns inte mycket tid och chans för soundchecks och andra förberedelser som är ett måste för att slutresultatet skall bli bra.

 

Tusen tack för din tid och många gratulationer till en superbra platta – kanske er bästa så här långt! Önskar all lycka i framtiden.

 

Karl-Göran Karlsson

www.kaipa.info

www.myspace.com/kaipa