Vill först och främst tacka och även säga lycka till med nya
albumet "The Great Escape" Hur känns det nu när den strax
skall komma ut till allmänheten?
Det känns kanon! Det är den tidpunkten i hela cykeln som känns
mest spännande. Det var ändå några månader sedan vi slutade
spela in så den värsta ångesten och sömnskulden är bakom en och
det börjar kännas kul att blicka framåt och det är mycket
spännande att få höra vad folk tycker och se vilka diskussioner
som kommer dyka upp, vad som gillas och vad som ogillas osv.
Ni har ju fått idel gott mottagande på första albumet, hur är
responsen på nya plattan då från både fans och recensenter?
Jag gissar att du menar förra albumet och inte första, som i och
för sig fick skapligt bra mottagande trots allt, men långt ifrån
de enorma, och möjligen aningen oförtjänta, hyllningar vi mottog
för Mercy Falls.
De recensioner jag sett av Great Escape är riktigt bra hittills,
och kanske rentutav bättre än jag vågat hoppas, just med tanke
på hur pass älskad Mercy Falls var av i stort sett alla. Det ska
dock erkännas att jag inte sett så många ännu, kanske 5-6
stycken. Från fansen har vi inte hört så mycket ännu av
förklarliga skäl; -platan släpps inte på ytterligare en vecka
och de som laddat ned den skyltar ogärna med det… J
Dock är det några som skrivit ändå och de gillar den så klart.
Schysst .tack för det, men kom ihåg att köpa skivan också
tänker man då…
Hur skiljer sig skapandet/uppbyggnaden på "The Great Escape"
jämfört med "Mercy Falls" som i mitt tyckte är en av
milstolparna inom dem progressiva metal historien?
Den största och kanske mest uppenbara skillnaden är ju att varje
låt är sin egen, så att säga, den här gången. När vi skrev Mercy
Falls hade vi gjort en plan och det var bestämt på förhand vilka
låtar som skulle skrivas av vilken typ och vad de skulle
förmedla. Det var en annorlunda upplevelse och i det avseendet
är denna nya platta skriven på ett mer traditionellt sätt antar
jag.
Alla i bandet är ju ”hutlöst” musikaliska, vad har ni för
musikalisk bakgrund?
Ha ha, så kan man ju uttrycka det så klart! Jag vet inte om det
är helt sant för egen del, men visst är folk duktiga och Tommy
är i mitt tycke helt unik i världen. Bakgrunden är väl ganska
olika skulle jag säga. Johan och Kyrt har pluggat musik så de
har väl nån form av skolning, men vi andra är som det så
populärt brukar heta ”självlärda”. Jag gillar inte riktigt den
frasen för jag har lärt mig otroligt mycket av folk jag spelat
med under åren, och däribland t.ex. just Johan, men jag kan i
alla fall säga att jag inte har någon formell utbildning. Johnny
och Tommy har musiken i blodet och de andra två är skolade, för
mig var det helt enkelt sjuk självdisciplin och många års hårt
slit för att nå dit jag är idag. Alla har väl olika
förutsättningar antar jag, men jag tvivlar inte en sekund på att
alla kan nå dit vi är och sannolikt längre också om man bara
vill tillräckligt. Möjligtvis med undantag för Tommy som jag
redan tidigare sagt att jag tycker är något helt exceptionellt
och i stort sett oefterhärmlig.
Har ni några andra konstnärliga talanger som ni vill förmedla
oss?
Det tror jag inte… Det ska väl ärligt sägas att det inte direkt
har funnits tid att odla andra hobbies bredvid detta
mastodontprojekt som man drivit i tio år nu. Det är väl priset
man betalar antar jag, att bli lite enkelspårig.
Det grymma tillika iögonfallande omslaget, vem ligger bakom idén
till denna och vad är kopplingen till "The Great Escape"?
Det är Johan Larsson som jobbat fram alltig, men Tommy var
bollplank och stöttade honom en hel del och även jag bidrog till
viss del som diskussionspartner etc., men helt klart är att
artworken är Johans vision. Kopplingen till The Great Escape är
aningen komplex men den finns där. Vad vi kom överens om från
början var att trots att titellåten handlar om ett rymdäventyr
kan man säga, så ville vi inte att artworken skulle spegla det.
Man kan säga att där the Great Escape har en betydelse i
titellåten, så har det en annan betydelse som titel på skivan,
lite mer allmängiltig och tidlös, fast samtidigt mycket aktuell.
Man kan väl se det som att den delen av tolkningen även
framträder i öppningslåten Wiseman, som uppenbarligen handlar om
miljöförstöring och att vi människor förstör jorden och således
är den påtagliga ”faran”, samt att vårt ”life blood” håller på
att ta slut, kanske lite grann som blodröd sand som rinner ur
ett timglas…
Johan Larsson mannen bakom omslag/booklet, vilken är er relation
till honom?
Ursprungligen är han en skolkompis till Tommy. Han är själv en
mycket duktig musiker, låtskrivare, sångare och gitarrist. Han
hjälpte Tommy att spela in sången på Mercy Falls och gjorde en
jätteinsats där. Nu är han utbildad ”art director” eller
liknande och då vi funderade på att anlita en ny omslagskonstnär
föll valet på Johan. Han har verkligen fixat mycket åt oss och
vi brukar kalla honom Seventh Wonders sjätte medlem.
Snygga videon Alley Cat, berätta gärna lite om inspelningen.
Återigen Johan som styrde upp allting, filmade och redigerade.
Designen eller stilen eller vad man ska kalla det var Tommy även
mycket involverad i. Det rimmade väl med "artwork" på skivan och
man kan även tänka att stilen är lite som piloter på ett
rymdskepp eller liknande, möjligen deltagare i ett krig, ja det
finns väl flera tolkningar. Själva den stilen har egentligen
inget med Alley Cat att göra, men det är rent visuellt en
koppling till plattan som helhet och just låten Alley Cat valde
vi för att vi alla gillade den så pass mycket.
På tal om "Mercy Falls" Jag är lite nyfiken på hur denna
fantastiska berättelse kom fram, den har ju en helt otrolig
historia med sina svängningar mellan hopp och förtvivlan.
När jag en sen kväll satt och spelade in Tommy när han sjöng
någon av de sista bitarna på Waiting in the Wings 2006 så tog
jag upp att jag hade en dröm om att göra en konceptplatta, något
jag burit på länge. Tommy tyckte också att det verkade coolt och
själva grundidén till storyn föddes där och då. Bara så där.
Sen efter att vi kolalt att de andra grabbarna var med på tåget
började det verkliga arbetet och att mejsla till storyn på den
detaljnivå som den faktiskt till slut blev på plattan var en
betydligt mer krävande uppgift än vi insett. Man fick helt klart
en nyvunnen respekt för filmskapare och manusförfattare. Lite
levde storyn sitt eget liv för vi var tvungna att tänka nytt för
att få allt att gå ihop när vi detaljgranskade vad vi hittat på
och på så sätt var vi nästan tre som skrev den, jag Tommy och
storyn självt. Jag gillar i alla fall hur det blev i slutänden.
När ni är ute och spelar var har mottagandet varit bäst och var
tycker du personligen varit den roligaste spelningen.
Mottagande har blivit helt fantastiskt efter Mercy Falls. I
början när man är ute och lirar så tvingar man dit sin polare oh
så är det de och ljudteknikerns tjej som är de enda i publiken.
Efter Waiting in the Wings så var det väl lite folk som kom för
att kolla, men som mest hängde i baren och lyssnade lite avmätt.
Plötsligt efter Mercy Falls möttes vi av packade lokaler och en
armé med folk längst fram vid scenen som kunde i stort sett
vartenda ord i varenda låt och det var då det började bli kul på
riktigt! Det var lite av min dröm kan man säga. Roligaste
spelningen är svår att sätta fingret på, men visst var det
maffigt att lira på ProgPower i USA i höstas.
Jag har haft den äran att se er två gånger, en i Jönköping på
ett ganska litet ställe och sist men inte minst på vår egna
"Slottsskogen Goes Progressive" festival. Vad tycker ni ger er
mest, de lite mindre intima spelningarna eller de större
scenerna?
Det är lite tudelat det där. Det är coolt med de större
scenerna. Man får plats att röra sig, det är oftast bra ljud på
scen, särskilt om man har monitortekniker och det är ofta en bra
organisation kring större gigs. Samtidigt är det nog faktiskt så
att inget slår känslan av att fullständigt köra sönder en liten,
knökfull pub med galna fans. Det är sån sinnessjuk stämning och
man riktigt känner publiken med vartenda sinne. Det är oftast
lite mer pust och stånk i anslutning till sådana gig, men är det
ett bra gig är nog den stämningen ända värd mer måste jag säga.
Ni verkar jobba hårt på att få det där speciella ljudet
inkluderat instrument och sång, hur ställer ni er till att det
mer och mer sällan skickas ut fysiska skivor till skribenter.
Det är ju nedladdnings promos som gäller numera och då får ju
tyvärr ljudkvaliteten ge vika något till fördel för att hålla
ner kostnader.
Det har jag nog inte riktigt funderat över. Man får väl ändå
hoppas att de som arbetar med att recensera skivor i så fall tar
hänsyn till dessa nya arbetsförhållanden och tar det i
beaktande. Däremot är det ju trist om det man arbetat hårt för
att få fram går förlorat och resulterar i en sämre upplevelse
för de som ska guida andra till ett potentiellt köp.
Apropå nerladdat, kan ni hålla er flytande ekonomiskt? Hårdrock/metalfansen
är ju tämligen lojala och köper väl ändå ganska mycket skivor
och enligt mitt tycke finns ju inget bättre än att sätta en ny
skiva i spelaren och bläddra i ett snyggt konvolut.
All heder åt våra fans! Jag vet mängder av människor som köpt
flera ex av varje skiva och gett bort till vänner och bekanta
bara för att stötta oss och den typen av hängivenhet och stöd är
ju enastående. Dessvärre är det alltid väldigt tufft att få allt
att gå ihop. Vi jobbar alla heltid och det är egentligen först
senaste två åren som musiken ens i någon utsträckning klarat av
att ens bekosta sig själv så att säga. Tidigare har vi plöjt ner
stora summor pengar ur egna fickor konstant och i stort sett
torskat pengar på varje spelning vi tagit, nu är vi i alla fall
så lyckligt lottade att förhållandena kring spelningar och resor
blivit bättre även fast det helt klart fortfarande är tufft. Jag
menar vi måste ju ändå alltid offra semestrar och liknande så
det är klart att det blir en påfrestning för familjerna också.
Det svider ju lite när man ser att The Great Escape ligger
någonstans mellan tjugo- och fyrtiotusen nedladdningar och man
vet allt man offrat för att få till ytterligare en platta…
Vad är det som hamnar i spelaren hos dig Andreas?
Jag lyssnar mycket på Neal Morse, Whitesnake, Deep Purple, Jorn
Lande och Symphony X.
Jag lyssnar även på Rush, A.C.T och Talisman en hel del. Även
andra klassiska prylar som Iron Maiden, Ozzy och Megadeth. Bland
mer udda prylar kan väl nämnas Death, Carcass, Michael jackson
och Elvis Presley…
Åter till "The Great Escape" är det något speciellt som du
känner att ni skulle vilja framhäva lite extra, mina egna
åsikter står ju i den just släppta recensionen här på Artrock.
Njae, inget som jag tror att jag vill trycka ned i halsen på
någon. Halva nöjet är ju att höra och ta del av när folk bildar
sig sina egna uppfattningar kring allting. Men visst kan jag
nämna att jag känner en stolthet över titellåten som är något av
mitt skötebarn. Jag tycker vi verkligen har lyckats med att få
in väldigt varierande stilar däri. Det är alla sorters grejer vi
tidigare gjort och en del nya saker, mer extremt än tidigare.
Både tyngre och snabbare och poppigare – det känns kul.
Det som ni släpper ur er är verkligen helt makalösa grejer, var
hämtar ni inspirationen och kreativiteten?
Jag tror att vi helt enkelt älskar att skriva musik. Det är bara
så synd att vi inte har mer tid. Kunde vi försörja oss på detta
tror jag att det skulle bli ännu bättre. Det blir hela tiden
stressigt och på tok för många nödlösningar och kompromisser.
Jag har i stort sätt alltid inspiration och vill alltid skriva
musik, men det är så sällan man verkligen hinner det
Vad händer härnäst för bandet? Fullt ös med promotion och
turnéer antar jag.
Ja, det är väl att styra upp lite mini-turnéer här och där som
är nästa punkt på agendan. Men det är ju en del problem vi måste
lösa innan vi kan ge oss ut igen…
Och apropå turnerande så är jag väldigt nyfiken på hur det gott
med ansökningar på trummis-fronten, har ni fått in någon värdig
efterföljare till eran mycket kompetenta Johnny Sandin?
Nej inte ännu, men vi har heller inte avslutat
ansökningsprocessen. Vi har fått in en del intressanta
ansökningar och räknar med att sätta oss ned med dessa kring
nyår och börja testa lite folk lite mer noggrant. Vi håller
tummarna för att vi ska hitta en bra snubbe!
Får vi den äran med ett besök på Västkusten 2011?
Det vore väl fantastiskt kul att åka västerut igen. Det är jus
om så att det nuförtiden oftast är så att man blir inbjuden,
snarare än att man fixar sådana grejer själva, så det blir mitt
budskap till samtliga läsare; - gå och tjata på din lokala
arrangör att de bjuder över oss så kommer vi fortare än kvickt
och lirar lite!
Till sist ännu ett stort grattis för ett
grymt bra skivsläpp samt önska ge er en spark där bak för
framtida SW.
