|
Coexistence gav
för cirka två år sedan ut en egenproducerad EP som fick bra
recensioner på många håll. Även av undertecknad. Nu är det dags
för fullängdaren att möta sin omvärld. Till livs får vi sex helt
nya låtar samt lite omgjorda från EP:n. Musikaliskt rör sig
bandet inom den progressiva metal-sfären. Ljudbilden är komplex
och svartfärgad.
Inför denna
recension erbjöds jag möjligheten att kontakta sångaren Carl
Lindqvist vilket jag gjorde. Ni kan läsa hans svar nedan.
Mitt
helhetsintryck av skivan är att den är ganska arg, mörk och
dyster. Hur har ni tänkt kring detta?
Det här är den
typen av musik som faller oss mest naturligt när vi skriver
musik tillsammans. Vi är inte influerade av ”glada” metal band,
utan våra influenser är band som Evergrey, Iced Earth och Pain
of Salvation, som alla har en ganska melankolisk och arg känsla
i många av deras låtar. Dessutom skrev vi några av låtarna under
ganska deppiga perioder i våra liv. Både Greg och jag var med om
olika saker i vår vardag som påverkade oss rejält. Att få ner
dessa känslor på pappret är alltid ett bra sätt för att bearbeta
personliga problem. Men för att bara vara klara, så är vi
verkligen inte deprimerade eller ledsna personer. Vi skämtar och
snackar alltid skit när vi är tillsammans. Vår musik är som den
är, för att vi tycker om att gå in långt inom oss själva och
uttrycka något musikaliskt som vi kanske inte vågat uttrycka
verbalt i det verkliga livet. Vi tycker om att öppna den mörka
sidan av oss och vi tror att alla har någon typ av
tillbakahållen mörk sida inom sig. Du måste bara släppa ut det
via musiken.
I mina öron låter
det som att ni har kapacitet till att göra mer lättillgängligare
melodier, men att ni väljer oftast att vara lite "svåra".
Kommentar?
Här tror jag också
att det faller oss naturligt att kanske skriva lite ”svårare”
melodier, just för att vi är influerade av många progressiva
band. Inom denna genre är det mer vanligt att skriva lite mer
avancerade melodier, men det är inte så att vi försöker skriva
de mest komplicerade melodierna. Vi skriver det som vi tycker
låter bra i våra öron.
Ni använder
keyboard/synth ganska sparsmakat. Är det något ni diskuterat
inom bandet?
Vi diskuterar
alltid denna fråga när vi skriver nya låtar. När vi startade
Coexistence så sa vi att vi skulle skriva låtar som var väldigt
fokuserade runt tunga gitarrer, men att vi ändå ville ha
keyboards, just för att skapa en mer dramatisk känsla till
låtarna. Fast vi ville inte att de skulle bli de som var i
fokus, utan att styrkan i våra låtar skulle ligga kring
gitarrerna och trummorna tillsammans. Om man överdriver
användandet av keyboards, kan det lätt skugga allting annat och
vi vill undvika detta. Så därför har vi dem lite mer i
bakgrunden i våra låtar, för att skapa mer känsla, men de blir
aldrig det vi fokuserar mest på när vi skriver vår musik.
Vill du berätta
lite kort om varje låt?
”Carrion
Comfort” – Första låten Greg och jag skrev tillsammans och
den var titelspåret på vår första EP som vi släppte i juni 2009.
Låten är en av de tyngsta på skivan, med många tunga partier och
med en melodiös refräng. Det är en riktig metallåt, med
progressiva intervaller och tunga gitarrer, plus att den har en
väldigt ”in-your-face” känsla. Den kommer alltid betyda mycket
för oss, just för att det var den första låten vi skrev
tillsammans som Coexistence.
”Web of
Oppression” – Sista låten vi skrev till skivan. Den är en
melodiös och catchy låt, med många snygga gitarr partier. Låten
visar en mer melodiös sida av oss och jag tror att vi kommer
fortsätta mera på detta spår inför nästa skiva. Tror även att
den här låten kan bli en favorit bland lyssnarna. En riktigt
Coexistence singel!
”Twisted Soul”
– Även denna låt var med på vår EP och det var den första låten
vi spelade in tillsammans i studion. De andra låtarna på EP
spelade Greg in musiken i sin studio i Frankrike och jag min
sång i min studio i Stockholm. Därför kommer alltid denna låt
vara speciell för oss. Låten är nog den låt som är mest ”groovy”
på skivan. Många coola musikaliska partier, samt med en ganska
speciell refräng.
”Flow” –
Titelspåret på skivan och det är låt som vi är väldigt stolta
över. Den visar en annan sida av oss och den har blivit en
favorit bland oss i bandet. En härlig låt att spela live.
Refrängen är catchy och låten har många intressanta partier.
Även denna kan bli en klar favorit bland lyssnarna.
”A Rose to
Wither” – Skivans enda riktiga ballad. Vi ville även ha en
låt som denna på skivan just för att få lite förändring bland
låtarna. Att lägga den i mitten av låtlistan på skivan ger ett
skönt ”break” när man lyssnar och den får en att vilja lyssna
vidare på albumet. En riktig Coexistence ballad!
”Lord of War”
– Den här låten är den tyngsta på skivan och jag tror att alla
riktiga metal fans kommer älska den. Nerstämda gitarrer, tunga
trummor och med aggressiv sång gör den till den hårdaste låten
på skivan. Den har även en av skivans mäktigaste refränger.
”Unspoken”
– Denna låt är den mest progressiva på skivan. Refrängen är
verkligen konstig. Det är som att det inte ens är en riktig
refräng. Men vi gillar den skarpt och den är en favorit i
bandet. Den är även riktig häftig att spela live, mycket just
för att den är en riktig utmaning för oss.
”Seize the Day”
– En till låt från EP:n och en till favorit i bandet. Det är nog
den låt som vi tycker om mest att spela live, just för att den
verkligen passar för live spelningar. Låten är riktig rock ’n
roll, med snygga gitarr partier och häftiga sångslingor.
”Layarteb”
– Sista spåret på EP:n och vi tyckte att även denna låt skulle
vara med på skivan. Det är den snabbaste och mest intensiva
låten på albumet. Refrängen är mäktig med många körer och en bra
text, som ger en speciell känsla till lyssnaren. En riktigt
”in-your-face” låt!
”Akira” –
Sista spåret på skivan och den är skivans höjdpunkt i våra ögon.
Det är som att åka på ett musikaliskt äventyr i 24minuter. Låten
visar alla våra sidor i Coexistence och den definerar verkligen
oss och vilka vi är. Vi hoppas att lyssnarna verkligen tar sig
tid att sitta och lyssna igenom denna låt, för det är verkligen
en rolig resa!
Hur
kommer det sig att låten Akira blev så lång? Den låter väldigt
heavy metal emellanåt (från 7.45 till 9.15 ungefär samt solot
och en bit längre fram).
Du har helt rätt.
”Akira” är nog den låt på skivan som är mest heavy metal. Greg
skrev de första delarna av låten redan 2005, då han hade en mer
heavy metal inställning i hans låtskrivande. Låten är så lång på
grund av att historien bakom den är så pass stor och den måste
berättas på rätt sätt. Låten är baserad på manga böckerna om
”Akira” och handlingen sker främst runt Tetsuo, som är bokens
största skurk. Greg har jobbat på låten i cirka sex år, fram och
tillbaka, så för honom känns det extra bra att låten nu är
färdig. Det är hans lilla ”baby” och vi alla i bandet är väldigt
stolta över låten. Den låter er åka på en musikalisk resa, som
kommer att ta er till alla möjliga musikaliska landskap. Vi
hoppas att lyssnarna kommer ta sig tid och lyssna på låten. Den
är verkligen ett äventyr i sig.
---------------------------------------------------------------------
Med allt detta
sagt är det då min tur att tycka till om skivan. Intrycken är
många och åsikterna går isär lite känner jag. Dels tycker jag
att det finns mycket bra här. Som exempel gillar jag verkligen
sångarens röst som är både personlig och stark. Bara det är en
bedrift när det finns så många band som spelar liknande musik.
Samtidigt tycker jag att det kunde vara bättre. Coexistence har
valt en stig som avviker från den stora vägen. Melodierna är
inte många och låtarna är ganska svårlyssnade i de flesta fall.
Inte ointressanta, bara inte omedelbara. Men som Carl skriver
också är nyskrivna ”Web of oppression” mer catchy och melodiös
och jag instämmer. Denna sida vill jag helt klart höra mer av.
Emellanåt låter
ljudbilden lite tunn och man hade antingen velat haft lite mer
gitarrpålägg eller en fet(are) synthmatta i bakgrunden. Trots
dessa invändningar så är det en fräsch kvalitativ skiva som jag
gärna återkommer till. Samtidigt så är det min fulla övertygelse
att det finns mer att hämta. Jag hoppas verkligen att de väljer
en något mer kommersiell väg i framtiden och att de arbetar lite
mer med att få en fetare ljudbild. Ha ha, låter jag ambivalent?
Det kanske är en ambivalent känsla skivan väcker. En annan
invändning är att den inte känns så tajt. Med det menar jag att
bandet behöver lite mer tid att ”växa ihop” om ni förstår vad
jag menar. Lite mindre matematik och mer spontanitet skulle göra
gott.
Som sagt, en
fullvärdig debut som väcker mersmak!
www.coexistence-project.com
www.myspace.com/coexistenceproject
7 / 10
Peter Dahlberg
|
