av Staffan Vässmar

Med anledning av releasen av Johan Randéns nya platta ”Summary”, har Artrock ställt lite frågor till honom.

Artrock: Tjena Johan, och grattis till en riktig kanonplatta!

Randén: Tackar så mycket, kul att du gillar den.

Artrock: Direkt när man hör nya plattan märks det att du har utvecklats från att i första hand vara en renodlad gitarrist, men numera verkar fokus mer ligga på komposition, arrangemang, produktion mm. Hur kommer detta sig?

Randén: Precis! Jag har ju släppt två ”gitarr”-album tidigare och ville nu göra någonting nytt med denna skiva. Namnet ”Summary” står ju för summering och betyder väl ungefär att jag har tagit alla mina musikaliska influenser, allt från 70 tals-rock till fusion, och försökt gjort min egen grej av det. För mig är det viktigt att det är justa låtar, och fokuset har därför legat på bra melodier, arrangemang och produktion kanske mer en just bara fräckt gitarrspel.

Artrock: Har skapandeprocessen sett annorlunda ut än på tidigare plattor? På dina tidigare plattor har ju mycket av materialet skrivits av andra musiker. Har du nu skrivit allt material själv, eller skrivit ihop med andra även denna gång?

Randén: Jag bestämde mig för att jag skulle göra en ny platta 2009, och påbörjade direkt arbetet och de första utkasten till låtar började snabbt komma. Skivan kan man säga är skriven i studion, och den har fått ta den tid det har behövts. Till denna platta har jag i stort sätt skrivit allt material själv, enda undantagen är ”E.R.T” där gitarristen Stefan Jonsson och jag har skrivit låten ihop. Saxofonisten Martin Lindqvist har även gjort blåsarrangemanget till ”Cheese & Miller”.

Artrock: Har du haft någon tydlig linje / sound i tanke innan du påbörjade skrivandet / inspelningen?

Randén: Nej... den röda linjen har varit att skriva bra låtar, och mitt gitarrspel. När det gäller sound så har varje låt fått växa fram till sin egen grej, och jag har hela tiden varit väldigt noga med att hitta rätt sound till rätt låt,. Låten “Country maniac” till exempel, den låten har varit färdig mer än en gång...

Ovan nämnde Stefan Jonsson kom till studion en dag med en ny förstärkare han införskaffat. Jag pluggade i den och testade och förstod med en djup suck att jag skulle få spela in alla gitarrer minst två gånger, då detta sound var helt rätt för den grejen. Jobbigt.. men kul nu !

Artrock: Hur stor andel av solona är skrivna i förväg, eller är många improviserade vid inspelningen?

Randén: Vad jag minns, så finns det inte ett enda skrivet solo på plattan, förutom melodierna såklart. Alla ”solon” är alltså improviserade i studion .

Artrock: Plattan har ett mycket brett sound som inte bara borde tilltala utpräglade ”gitarrnördar”. Du känner ingen oro för vad dessa ska tycka?

Randén: Haha, nej! Jag har försökt göra en skiva som jag tycker är bra själv, och har inte tänkt så mycket på vad andra kommer att tycka än. Men tanken var väl lite också att göra en platta som många skulle kunna gilla. Min tanke är lite att melodierna likaväl skulle kunna ha varit på sång, nu råkar de bara vara spelade på en gitarr.

Artrock: Det är ett extremt bra sound på plattan! Hur har du tänkt? Hur har du fått fram detta kanonljud, och vilka har medverkat vid produktion, mixning och mastring?

Randén: Tackar! Jag själv och Bengan Andersson, (som också lirar trummor på skivan) har mixat plattan, med undantag för ”Funk It” som är mixad av Eric ”Errkan” Johansson. Plattan är mastrad av Thomas ”Plec” Johansson i Panic Room Studios. Bengan och jag har ungefär samma ljudideal så vi har mycket lätt för att jobba ihop, och vi har tagit den tid som behövts för att få till varje låt så som vi ville ha den.

Artrock: Det är som tidigare nämnts en otrolig musikalisk bredd på plattan, men hur kommer man på, att på en gitarrplatta inleda en låt med ett två minuter långt sopransaxintro? Hur tänkte du och vad ville du ha sagt?

Randén: Det var faktiskt inte tanken från början med den låten! Martin Lindqvist kom in och la ett par fantastiska solon på låten ”Wind trees”, och jag kände att det var för många bra tagningar för att kasta .. Så ja klippte ut ett utav hans solon, och harmoniserade på nya ackord till solot. Så i saxintrot i ”Wind trees” spelar Martin egentligen till en helt annan låt, som jag la på nya ackord på efteråt! Tyckte det blev ett fräckt intro till låten, som från början inte hade något intro.

Artrock: Nya plattan ges ju ut på proglabeln Reingold records, du tror inte att de finns risk för att du då blir alltför nischad, och inte når ut till en bredare publik?

Randén: Det känns jättebra med Reingold records, och jag tror stenhårt på att de kommer att få ut den på bästa sätt. ”Summary” är ju inte en progskiva, och det kommer de som lyssnar få höra!

Artrock: Det finns flera riktigt prominenta gästmusiker på plattan? Hur tänkte du? Varför just dessa musiker?

Randén: Vi bestämde tidigt att jag och Bengan Andersson skulle vara grundstommen för plattan, och sedan ta in folk allteftersom som skulle kunna passa för låtarna. Att musiker som Staffan Astner och Sven Lindvall är med är hur kul som helst, de är fruktansvärt bra och har ju spelat i åratal med hela svenska musikeliten. Jag hade för ett tag sedan turen att få gästspela lite med bandet BRONK, vilka är en svensk trio som består av just Staffan, Sven och trummisen Per Lindvall. Alla musiker som har velat vara med på detta projekt har tillfört sin egen grej på låtarna och det gör hela grejen!

Artrock: Vad har du sysslat med de senaste åren, förutom inspelningen av nya plattan?

Randén: Jag har jobbat som gitarrist, mycket som studiomusiker, men även som livemusiker. Jag gjorde valet för några år sedan att rikta in mig mer mot frilansvärlden, och tycker att det är fruktansvärt kul att få jobba med många olika musikstilar och folk. Det kan vara allt från just gitarr-rock-fusion ena dagen, till countrypop andra dagen. Att inte stagnera och fastna i en grej känns väldigt bra. Aktuellt just nu är ju plattan ”Summary ”, men även ett nytt projekt som heter Graceland där jag och två killar till skriver och producerar country/poprock.

Artrock: Bredden som gitarrist är förstås tilltalande, men känns det aldrig splittrat att arbeta med så vitt skilda genrer?

Randén: Jag tycker att det är fantastiskt kul att få jobba med så olika genres, och jag tror inte att jag skulle ha kunnat göra den här plattan om jag inte hade fått hålla på med så många olika musikstilar och projekt! Och framför allt jobba med så mycket olika folk!

Artrock: Lyckan med ett gott stöd från sponsorer / lärare /partners. Vilka har tillfört mest eller betytt mest under din utveckling från ungt gitarrunderbarn till fullfjädrat proffs?

Randén: Oj... det är många! På de två första plattorna hade jag stort stöd från Mattias ”Ia” Eklundh från Freak Kitchen, men även från gitarristen Christian Alsing som producerade min andra skiva. Bengan Andersson är en sån person som hjälpt mig mycket genom åren och som jag ser upp till. Han lät mig låna sin studio när jag började skriva den här plattan, och nu några år senare har jag själv en egen studio i hans Nordic Sound Lab studios. Här i huset sitter även mycket folk som jag idag jobbar med på en daglig basis, som tex, Bengan, ”Errkan”, ”Plec”, Dille Diedricsson mfl.

Artrock: Du hade länge spons från Yamaha, men vad kör du på idag? Vad har du för favvogura? Stärkare?

Randén: Idag är jag med Fender! Min go to gura är min Telecaster, sen har jag en Lonestar stärkare från Mesa Boogie som jag har kört på länge, samt en Fender bassman top som låter kanon! Behöver jag ta med två guror blir det Telen och min Gibson Sg!

Artrock: Vad har du för musikaliska förbilder? Favoritgitarrister?

Randén: Allt från Thin lizzy till Eagles till Steely Dan... just nu diggar jag gitarristen Michael Landau!

Artrock: Din Drömlineup? Död / Levande?

Randén: Vore kul att se Lizzy med Phil Lynott i fronten! Vore även coolt med ett återförenat City Boy.

Artrock: Vad hade du för känsla när du som elvaåring stod på scen med Freak Kitchen vid Sweden Rock Festival första gången?

Randén: Bortkommen på ett bra sätt.

Artrock: Hur kändes det när du lirade med ditt band Synkopaterna vid Svenska musikbranschmässan, med hela svenska musikeliten framför scenen. Hur tänkte du när ni gav er på den otroligt komplicerade Brecker Brothers-låten ”Some skunk funk”?

Randén: Hahaha! Det var gött, Per Gessle såg lite skeptisk ut men Jojje Wadenius tyckte vi var modiga som ”vågade”!

Artock: Dina tidigare bandkamrater Simon Andersson (bas) och Andreas Brobjer (trummor) har det också gått riktigt bra för. Vad har ni för relation nu, och vad sysslar dessa båda herrar med idag?

Randén: Simon lirade med Pain of Salvation ett tag, och vi lirade faktiskt ihop igen för något år sen! Andreas drog över till staterna och åkte på världsturné med en inte helt okänd ”underground”-artist som kallas för Lady Gaga.... haha. Han var faktiskt här i studion hela förrförra veckan och jag, Andreas och ”Errkan” spelade in lite grejer ihop, som det kommer att bli någonting riktigt kul av i framtiden!

Artrock: Dina gamla gitarrlärare då? Vem eller vilka har betytt mest och vad har du kvar från den tiden?

Randén: Jag har kontakt med alla mina gamla lärare! Min andra lärare jag hade heter Kristian Petterson, en grym gitarrist från Alingsås som kommer hit till studion imorgon med sitt band Blå skåpet. Denna gång sitter jag bakom kontrollbordet som tekniker och producent på deras nya skiva!

Artrock: Vad har du fått dina musikaliska talanger ifrån? Är det arv / miljöpåverkan?

Randén: Morsan och farsan har alltid spelat bra musik i högtalarna sen jag var liten, det har nog format mig mest av allt.

Artrock: Vad har du för framtidsplaner?

Randén: Jag tänker fortsätta köra på som jag gör nu med olika musikaliska projekt, och jobba med mycket folk! Just nu är det plattan och Graceland projektet som gäller!

Artrock: Vad har du för syn på den kommunala musikskolan och dess betydelse för framtida musiker? Fabriken och Kabomhuset som är två rivningshotade musikkulturscener i den hemstad Alingsås?

Randén: Musikskolan är en riktigt bra grej! Fabriken och Kabom är också betydelsefulla, då det måste finnas ställen där ungdomar kan få ses spela högt på sina förstärkare och repa. I grund och botten är det ju att spela med folk som är viktigast!

Artrock: Hur var tiden med Timoteij?

Randén: Timoteij är ett Svenskt band som jag åkte på turné med en sommar som kapellmästare, vilket var kul. Men jag tror nog att det är goare att bara vara musiker....

Artrock: Hur är det annars med gitarrer / stärkare? Vintage / nytillverkat? Gjordes det så mycket bättre instrument förr?

Randén: Oj det är en svår fråga..! Jag tror nog att man bara skall försöka hitta ett instrument som man trivs med. Låter det bra och känns bra, så är det bra!

Artrock: Om du fick en förfrågan om att ansluta dig som gitarrist, från Dream Theater och Alice Cooper. Vilket skulle du välja?

Randén: Alice Cooper vore en dröm att få lira med.

Artrock: Till sist, har du några inbokade gig den närmaste tiden?

Randén: Ja faktiskt! Vi lirar support med Shut up and play, vid Karmakanics gig i Lidköping den 2 maj. Sen ska jag lira på Fuzz guitarshow i Göteborg den 6 maj, så där finns också möjlighet att höra min musik.

Artrock: Tack så mycket för pratstunden och lycka till!

Randén: Tack själv.