E-Mail

info@artrock.se

 

Intervju

 

 

 

 

Inför Sweden Rock Festival: intervju med Kim Stenberg (Magic Pie).

av Daniel Reichberg

 


 

Den femte juni spelar de norska progprofilerna i Magic Pie Sweden Rock Festival för andra gången. Detta blir första Sweden Rock-spelningen för gruppen med sångaren/gitarristen Eirikur Hauksson (fd Artch, även aktiv hos Ken Hensley) och splitternye keyboardisten Erling Henanger ombord. I övrigt består bandet som förut av sångaren/gitarristen Eirik Hanssen, trumslagaren Jan T Johanssen och basisten Lars Petter Holstad. Samt givetvis gitarristen, låtskrivaren och arrangören Kim Stenberg, som står längst fram på bilden ovan och här berättar om såväl Sweden Rock-spelningen som om bandets kommande album.

 

Ni var bland de sista banden ut att presenteras till årets upplaga av Sweden Rock Festival. 

        Vi har varit i kontakt med festivalen sedan hösten 2012. Vi tänkte att det kunde vara bra timing att få till en spelning där igen. Både Eirikur och Erling är nya i bandet sedan sist, och vi upplevde att vi fick många nya fans där. Det är rätt och slätt en fantastisk festival och en ära att få spela där. Vi tror att bland norska band är det väl bara ”Dumme Birger” som har spelat två gånger på festivalen?

 

Magic Pie hör till de första banden ut på Sweden Rock. Är det en fördel eller en nackdel?

     En fördel är att vi får tid till att se de andra banden, och som vår manager Erling Midtstue säger, så är onsdagen slutsåld och inga band konkurrerar. De som vill se konsert måste se Magic Pie!

 

    Ni får precis en timmes speltid. Hur går det, när flera av era låtar är tio, tjugo eller rentav trettio minuter långa?

          Jag sliter med det just nu, faktiskt. Det är inte lätt att få det att stämma. Det blir ofta fem minuter för lite eller fem minuter för mycket. Det är ju inte bara att klippa eller ta en extralåt när så många av dem är så långa. Men vi ska nog få till det på något vis!

 

Det blir er första svenska spelning med Erling på klaviatur.

          Det är klart, lite nervpirrande med ett så viktigt jobb som Sweden Rock, med blott ett gig tillsammans bakom oss (vi spelar i Moss 31 maj). Men Erling är en fantastiskt duktig keyboardist och det känns väldigt tryggt att ha honom bakom tangenterna. Han tillför dessutom bandet några element som vi inte haft förut, exempelvis jazz-jampartier. Erling är av den klassiskt skolade sorten och samtidigt en fantastisk improvisatör. En väldigt inspirerande musiker att spela med. Jag tror han kommer att bli gott mottagen av Magic Pie-fansen.

Hur långt har ni kommit i arbetet med ert nya album? Några nya inriktningar som Magic Pie inte ägnat sig åt tidigare?

          På grund av förberedelserna till Sweden Rock Festival blev vi uppehållna i processen. Vi förlorade nog ett par månader, men man säger ju inte nej till Sweden Rock… Grunden till detta är att vi inte hade planerat att öva in äldre material med Erling förrän efter nästa platta, så han hade ett otroligt stort jobb med att lära sig låtarna, programmera synthar och så vidare. Förhoppningsvis kommer vi i mål till Sweden Rock. I övrigt är vi i god fas inför skivan. Jag var egentligen färdig med alla låtarna, men nu har jag självfallet börjat skriva på en ny, som bara MÅSTE vara med…hehe…

          Efter Sweden Rock blir det intensiv övning för att få trummorna på plats innan vi går in i studion. Förhoppningsvis blir det i slutet av juni, ifall jag blir färdig med sista låten i god tid. Jag tror absolut detta kan bli något av det bästa vi har gjort, och vi gör också en del nytt. Vi har speciellt en låt som först påminner om gamla Genesis, för att sedan utveckla sig till en mer Steven Wilson-aktig proglåt. Andra saker är mer inspirerade av till exempel ACT, Flower Kings eller Transatlantic/Neal Morse – the usual suspects, innan vi plötsligt är inom något som kan påminna om Muse. Det blir också fler jampartier den här gången, där Erling kan visa upp sig som den utmärkta jazz/fusion-pianist han är. Skivan blir förhoppningsvis inte lika ”stram” som de tidigare, och den blir nog mer grov i kanterna, lite mer livekänsla med mindre studiopålägg. Men vi har självfallet de episka låtarna, de tekniska partierna och de goda melodierna som tidigare. Kortfattat är den inte lika dyster/tung som ”The Suffering Joy”, inte lika glad som ”Circus of Life” och inte lika omogen, eller vad man ska kalla det, som ”Motions of Desire”. Mer lekfull, upptempo och proggig, med starkare låtar. Ska man jämföra med våra tidigare skivor kommer den nog trots allt närmast ”Motions of Desire”.

 

Kan man få höra några sångtitlar?

          Detta är i regel något av det sista vi gör, utefter hur texterna utvecklar sig. Tills vidare heter låtarna Track 1, Track 2, "Genesis", THE Epic, Funky Spunk, Silence In My Heart och så vidare. Rena arbetstitlar, alltså.

 

Har du skrivit allihop?

          Alla arrangemang och all musik är gjorda av mig den här gången också. Jag arbetar som vanligt med Eirikur på sångsidan. I regel har jag några idéer, textrader och melodier när jag skriver musiken, och så använder vi det som utgångspunkt. Ibland låter jag Eirikur komma med förslag innan jag presenterar mina idéer. Vi är så pass överens om hur vi vill ha det, att det i regel fungerar väldigt bra! Eirikur är för övrigt en mycket bättre textförfattare än jag, och det måste man ju utnyttja.

 

    Sjunger keyboard-Erling? Eller vem tar över avhoppade Gilbert Marshalls sångbitar? Och hur mycket sjunger Eirik Hanssen?

          Erling är med och körar, så vi har fortsatt en massa stämmor och harmonier. Gilberts sångpartier fördelas mellan Eirikur och Eirik, plus att jag bidrar med mycket mer kör än tidigare. Eirik kommer att sjunga mycket mer på nästa skiva än vad han gjorde på ”The Suffering Joy”. Det är lite lättare när man har två istället för tre leadvokalister att förhålla sig till.

    När släpps skivan?

          Vi sätter ingen deadline på den här skivan. Vi börjar troligen med att spela in trummor i slutet av juni eller början av juli, så de är på plats innan semestrarna. Resten av inspelningarna pågår nog över sommaren. Plattan är sannolikt färdiginspelad under höstens lopp, men när den släpps är oklart. Vi ska ta god tid på oss med marknadsföring, möjligen en video eller två, singlar etc, innan vi släpper plattan. Då räknar vi också med att planlägga turnéer. Vi planerar att göra mycket fler konserter i samband med den här plattan än vad som blev fallet med ”The Suffering Joy”.

 

Blir det något nytt material på Sweden Rock?

          Det blir troligen två nya låtar på Sweden Rock Festival. Track 1 och Track 2. Det är allt vi hinner öva in, eftersom de är skivans två enklaste låtar. De är nog skivans minst proggiga låtar också, men vi tror de kan rocka bra live och så är de mer omedelbara än det mer episka som också kommer på plattan.

 

Kommer du/ni att stanna och se flera av banden på Sweden Rock?

          Ett par av oss blir kvar hela festivalen, medan andra måste hem och jobba redan på torsdagen. Själv har jag inte bestämt mig ännu, det beror lite på om jag hittar hotellrum. Jag är för gammal för att ligga i tält. Men jag skulle absolut vilja se Kiss, Europe och Rush, så vi får se hur det blir.

 

Vilken är Magic Pies bästa låt, och varför just den?

          Hhhmmm…svårt. Men vi har en låt på kommande skivan med arbetstiteln ”THE epic”, som är något av det bästa vi gjort. Den är också den längsta enkellåt vi gjort, på cirka 30 minuter, och innehåller allt vad Magic Pie står för. En naturlig evolution av låtar som ”Change”, ”Trick Of The Mind” och ”The Suffering Joy”. Från de tidigare skivorna är det nästan hopplöst att välja en låt, men jag nämner ofta ”Slightly Mad” när jag ska presentera oss för främlingar. Troligen eftersom den känns väldigt komplett, den innehåller lite av varje och den har en melodi som tilltalar folk även utanför progmiljön.