STUDIORAPPORT – HIDDEN LANDS

av: Daniel Reichberg 

Uppsalagruppen Hidden Lands rönte goda recensioner kring sitt debutalbum ”In Our Nature” för knappt två år sedan. Det originella soundet – massor med klaviatur och försvinnande få gitarrer – fick många lyssnare att haja till, precis som den goda variationen, från närmast poplika låtar till renodlad symfonirock. Hidden Lands är nu i studion för att spela in sin uppföljare och artrock.se anmäler besök.

HSH Studio ligger i utkanten av Uppsala, omfånget är trångt, men ljudet är fullt genomprofessionellt. Här sitter Gustav Nyberg och lägger trummor till en låt som bär gruppens namn; ”Hidden Lands”. Studioteknikern/medproducenten Alvaro Svanerö stoppar datorn och ber trumslagaren ta om från mitten av det långa instrumentala mellanspel som utgör en större sektion av det sammanlagt över 17 minuter långa stycket. Syntharna är färdiginspelade i låtskrivaren Hannes Ljunghalls hemmastudio, men mycket återstår. Även gitarr och bas ska läggas på därhemma, medan Bruno Edlings sång ska adderas här i HSH längre fram. Är Ljunghall en bestämd diktator över sina verk?

-   Han har ju väldigt bra idéer redan på sina demos, som jag inte går så långt ifrån, menar Gustav Nyberg, men jag lägger till min personliga touch. Jag är ju jag, liksom.

”Hidden Lands” är inte bara ett omfattande stycke expansiv rockmusik. Dessutom betyder texten mycket för dess upphovsman Hannes Ljunghall.

-   Låten handlar om en gammal skolkompis som dog i somras. Jag blev väldigt berörd av hans dödsfall och skrev därför den här texten till honom. Lite av samma stuk som i Pink Floyds ”Wish You Were Here”, skriven från en person till en annan.

Så – vad skiljer er kommande skiva från ”In Our Nature”?

-   Mer gitarr, konstaterar Gustav Nyberg tvärt. Bring it on! Hannes är så duktig på gitarr att det blir bättre med sådana med i bilden.

-   Paradoxalt nog är jag mycket bättre på gitarr än på synth, men ändå innehåller vår musik mycket mer synthar, säger Ljunghall. Den här gången är gitarrer ett påtagligt inslag i hälften av låtarna.

I form av blixtsnabba solon?

-   Ha ha, inte fan vet jag! Men det är klart det kan bli så.

Det går inte att berätta om Hidden Lands utan att komma in på Violent Silence. Tre av medlemmarna härstammar därifrån, däribland låtskrivaren Ljunghall, och det var i Violent Silence som han för i runda tal tjugo år sedan började ledsna på gitarr. Den gruppen spelade vid tiden en sorts progressiv thrash metal, men…

- Jag var trött på gitarr. Det var svårt att hitta något att spela på gitarren som inte var väldigt uttjatat. Vi gjorde två demos i vår gamla stil, 1992 och -94 tror jag det var. Sedan hoppade jag av ett tag, vi gjorde en demo till med en massa klaviatur högst upp, men ändå med krunchande tuggriff undertill. Det lät inte bra, så då ersatte vi även tuggriffen med synthar.

Kan man säga att det var då ni slutade vara ett metalband?

-   Njjjaaa… Vi körde vidare med en del tvåtakt, och så var ju trummisen Johan Hedman en metaltrummis. Missförstå mig inte – Johan kan spela mycket mer än så, men i grunden är hans spel väldigt hårt.

Idag finns Hidden Lands och Violent Silence parallellt. Tycker du det känns konstigt?

-   Inte alls. Jag tycker det är jättebra att de fortsätter, och så har de en väldigt bra sångare i Martin Ahlquist.

Grunden till Hidden Lands är emellertid inte Violent Silence, egentligen, utan det mångåriga samarbetet mellan Gustav Nyberg och basisten Phillip Bastin. Nyberg nämner grupper som Ransta Trädgård, Albatross Rex och Polyedrone.

-   Jag tyckte att Polyedrone borde hetat Babian! Men låtskrivaren Jonas ansåg sig inte kunna skriva låtar till ett band med det namnet. Sedan skulle vi bilda nytt, och Phillip föreslog Hannes, som kom in med nästan ett helt färdigt album.

-   Fyra låtar hade jag. Jag gjorde de två återstående för att fylla ut skivan ganska snart efter det. Det var därefter vi började tänka på fler musiker/sångare. Jag kom att tänka på Björn Westén och Bruno Edling, som också hade hoppat av från Violent Silence. Så jag kan förstå att det utifrån kan ha sett ut som vi återförenade Violent Silence med nytt namn, men som synes var det inte riktigt så det gick till.

Alvaro Svanerö, är du van vid att jobba i studion med den här sortens musik?

-   Ja, det kan man väl säga. Jag är ju trummis själv, och spelade för länge sedan i gruppen Loch Vostok, som använde en del udda taktarter, så jag fattar väl på ett ungefär vad de är ute efter, ha ha!

Det här med låtar på 17 minuter – beror det på att det är vad låtarna kräver, eller handlar det om att man som progband ”måste” göra långa epos?

-   Det är i varje fall inte det senare, säger Hannes Ljunghall. Snarare då att jag byggde på och byggde på tills jag tyckte låten var klar. Egentligen är det bättre med kortare låtar, för de är enklare för lyssnarna att ta till sig, men det är mycket svårare att skriva korta, enkla, kärnfulla melodier.

”In Our Nature” var en väldigt varierad skiva. Blir det samma sak med uppföljaren?

-   Ja, det tycker jag. Låten du fick höra kan ju klassas som ärkeprog, men ett par låtar är rätt poppiga. Ganska korta och enkla. Vi har en som vi kallar ”Poplåten”, som kanske ska heta ”In the Wind”, med fullt av 80-talsinfluenser. Synthljuden hör hemma i 80-talet snarare än i 70-talet, vi har inte de Mellotroner och Hammondorglar som är vanliga inom prog. På Violent Silence-tiden var vi väldigt bestämda med att det inte fick låta retro, men det är inte så viktigt längre.

Förra skivan var stundtals närmast kommersiell, med tralliga melodier.

-   Jag har alltid velat göra tralliga låtar. Det är inte min grej att skriva som Gentle Giant med en massa kaosartade kast hela tiden. Jag skriver med ett uttalat vers- och refrängtänkande.

Gustav Nyberg, är det svårt att memorera så här långa låtar?

-   Det hade varit väldigt svårt att sätta en sådan låt i en och samma tagning, så istället spelar jag in trummorna i etapper. Det finns många naturliga pauser i låtarna, som gör det enkelt att börja på ny kula.

När beräknas albumet vara ute?

-   Först ska Bruno lära sig låtarna riktigt bra, förklarar Hannes Ljunghall, så jag antar att han gör sina sångpålägg i mars. Gitarrer och bas ska på, de med, men jag skulle tro att vi är klara med inspelningarna i mars. Sedan är det upp till Hansi Cross på vårt skivbolag Progress Records. Han kanske har en massa släpp som står på kö. Och så ska han ju gilla musiken också! Men det gör han nog, att döma av vår förra platta. Skivsläpp före sommaren är nog inte orimligt.

Och livespelningar?

-   Det vill vi naturligtvis ha. Ett problem är att vår andrekeyboardist Björn har flyttat till USA, så vi måste hitta någon ny till livespelningar. En keyboardist som jag spelat med i olika sammanhang i många år har lovat att försöka med ett par låtar. Annars vet jag inte hur vi gör. Kan man använda förinspelade synthar? Eller gör man inte så i prog?

Daniel Reichberg  

STUDIO REPORT - HIDDEN LANDS


Uppsala-based group Hidden Lands received good reviews for their debut album " In Our Nature " last winter. The original sound - lots of keyboards and very few guitars - surprised many listeners, just like the variety , from almost pop-like songs to pure symphonic rock. Hidden Lands is now in the studio to record their follow-up and Artrock.se came to visit.


HSH Studio is located on the outskirts of Uppsala. The space is confined but the sound is thoroughly professional. Here Gustav Nyberg is adding drums to a song that bears the group's name: " Hidden Lands". Studio engineer/co-producer Alvaro Svanerö stops the computer and asks the drummer to start over from the middle of the long instrumental interlude that makes up a large section of the total of over 17 minutes. Keyboards are pre-recorded in the songwriter Hannes Ljunghall's home studio, but much remains. Guitars and basses are also to be added at home , while Bruno Edling's vocals are to be done here in HSH later. Is Ljunghall a firm dictator over his works ?


- He has very good ideas in his demos, and I do not stray very far away from them, says Gustav Nyberg, but I add my personal touch. I'm me after all, you know.


"Hidden Lands " is not only a comprehensive piece of expansive rock music. The lyrics have a special meaning for author Hannes Ljunghall .


- The song is about an old friend from school who died last summer. I was very touched by his death and therefore wrote these lyrics to him. Kind of the same style as in Pink Floyd's " Wish You Were Here ", written from one person to another.

 

So - what is different this time compared to " In Our Nature " ?


- More guitar, says Gustav Nyberg abruptly. Bring it on! Hannes is such a good guitar player and the music benefits from that.


- Paradoxically, I am much better at guitar than keyboards, but our music still contains a lot more keyboards, says Ljunghall . This time, the guitars have a prominent feature in half of the songs.





In the form of lightning-fast solos ?


- Ha ha, I don't know! But of course it can happen.

You can not tell the story of Hidden Lands without mentioning Violent Silence. Three of the members originated from there , including songwriter Ljunghall, and it was in Violent Silence that he, roughly twenty years ago, began feeling fed up with the guitar. At the time the group played a sort of progressive thrash metal, but ...


- I was tired of guitars. It was hard to find something to play on the guitar that was not trite. We did two demos in our old style, 1992 and -94 , I think it was. Then I quit for a while, then came back and we did a demo with lots of keyboards at the top , but still with crunchy metal riffing underneath. It did not sound good, so we replaced the riffs with synths which was better.

 

Is that when you stopped being a metal band ?


- Well ... We still had some pretty fast songs, and the drummer Johan Hedman was basically a metal drummer . Do not misunderstand me - Johan can play much more than that, but his style is very hard-hitting.

 

Today Hidden Lands and Violent Silence co-exist alongside each other. Do you think it's strange ?


- Not at all . I think it's great that they continue, and they have a very good singer in Martin Ahlquist .


The foundation of Hidden Lands is actually not really Violent Silence, but the long-standing team of Gustav Nyberg and bassist Phillip Bastin. Nyberg mentions groups like Ransta Trädgård, Albatross Rex and Polyedrone .


- I thought Polyedrone should have been called Babian (Swedish for baboon)! But songwriter Jonas felt that he could not write songs for a band with that name. Then when we wanted to form something new, Phillip suggested Hannes, who came in with almost a complete album.


- Four songs I had. I did the remaining two to fill out the disc pretty soon after that. Then we began to think about adding more musicians/singers. I came to think of Björn Westén and Bruno Edling, who had also left Violent Silence. I can understand that from the outside it may have looked like we reunited Violent Silence with a new name , but apparently it was not quite how it happened .





Alvaro Svanerö, you are used to working in the studio with this kind of music ?


- Yes, you could say that. I'm a drummer myself, and played long ago in the group Loch Vostok, who used some odd time signatures , so I guess I know roughly what they 're after, ha ha!





Doing songs that last for 17 minutes - is it because that's what the songs require, or is it that prog bands "must" do long epics?


- It is in any case not the latter , says Hannes Ljunghall . Rather then that I built and built until I thought the song was finished. In a way, it is better to do shorter songs, because they are easier for listeners to absorb , but it's much harder to write a short, simple , pithy melodies.

" In Our Nature " was a very varied album. Will this continue on the sequel ?


- Yes , I think so . The song you heard may of course be classified as arch-prog, but a few songs are right poppy . Pretty short and simple . We have one that we call " The Pop Song ", which might be called " In the Wind ," that is full of 80's influences. Synth sounds belong in the 80's rather than the 70s, we do not have the Mellotrons and Hammond organs that are common in prog. In the Violent Silence days, we really wanted to avoid sounding retro, but it's not that important anymore .





Last album was at times almost commercial, with hummable melodies.


- I've always wanted to do hummable songs. It's not my thing to write like Gentle Giant with lots of chaotic twists and turns all the time. I am mostly writing with an explicit verse and chorus thinking.





Gustav Nyberg, it's hard to memorize these long songs ?


- It would have been very difficult to nail this song in one take, so I play the drums in stages. There are many natural breaks in the songs , which makes it easier.





When do you expect the album to be released ?


- Firstly, Bruno has to learn the songs, explains Hannes Ljunghall , so I guess he'll be doing his vocals in March. Guitars and basses are also to be recorded , but I would think that we're done with the recordings in March. Then it's up to Hansi Cross on our record label Progress Records. He may have a lot of releases lining up. And then he has to like the music too! Judging by our last album, he'll like this too. Album release before the summer is probably not unreasonable.





And live shows ?


- We want to do that, of course. One problem is that our second keyboardist Björn has moved to the U.S., so we have to find someone new for live shows. A keyboardist who I played with in different contexts for many years has promised to try a couple of songs . Otherwise I do not know what we will do. Can you use pre-recorded synths? Or isn't that allowed in prog ?





Daniel Reichberg

 

www.facebook.com/HiddenLands