thin lizzy

Thin Lizzy

Thin Lizzy Historia

Phil Lynott föddes 1949 i Birmingham, fadern Cecil Parris från Brasilien återvände till Sydamerika några veckor senare. Modern Phyllis flyttade till Manchester för ett bättre arbete, kvar på Irland uppfostrades då Phil av sin mormor Sara.
Som mörkhyad person fick Phil en tuff skolgång, han lärde sig snart att försvara sig. Första bandet ett lokalband vid namn ”Black Eagels”, där Phil var vokalist, senare anslut sig även en gammal skolkamrat Brian Downey på trummor.
Gjorde en hel del gig som förband till de populäraste banden i Irland, ofta stal dom showen.
Inte minst av den karismatiska Phil som trollband publiken, där han bla bar en svart handske.
Bandet splittrades 1967.

Senare blev Phil tillfrågad av basisten Brush Shield att bli frontman i gruppen ”Skid Row” (första Skid Row), där även en ung gitarrist vid namn Gary Moore spelade. 1969 släpptes första singeln ”New Faces, Old Places” med Phil som sångare. Lämnade bandet för att ta bort sina mandlar, blev dock inte tillfrågad att återvända till bandet efteråt.
Shields lärde istället Phil att spela bas, trodde det skulle vara lättare att skriva musik på detta instrument.

Kom sedan i kontakt med Brian Downey och dom bildade bandet ”Orphanage”, med basisten Pat Quigly och gitarristen Joe Stauton. Så småningom tog Phil även över basspelandet.
Gruppen fick en hit i Irland med sin version på ”Morning Dew”. Även denna grupp blev kortlivat inte minst pga. intag av den tidens populära droger Cannabis och LSD.
Gitarristen Eric Bell skulle bilda en ny supergrupp. Ville ha med Downey men efter ha hört Phil Lynnot blev även han antagen som sångare och bassist.
Namnet på gruppen blev Thin Lizzy, inspirerat av den då populära komiska boken ”Tin Lizzy”.

Från början var också en keyboardist med Eroc Wrixon, men blev ganska snart överflödig.
Första singeln ”The Farmer” släpptes 1970, fem hundra kopior pressades men fick endast sålt hälften. Gjorde en spelning med Ditch Cassidy, i publiken satt Frank Rogers/Decca Records (var där för att se Cassidy). Thin Lizzy gjorde ett så starkt intryck honom så dom fick ett skivkontrakt.

Gjorde nu sina första framträdande utanför Irland. Det visade sig vara svårt att nå den Engelska publiken. Turnerade med två band ”Arrival” och Worth” utan att göra någon succé.
Fick ändå göra en skiva med amerikanska producenten Scott English. Inspelningen fick bara ta en vecka. Med ett sådant pressat schema blev det en tuff vecka. Resultatet var ej heller till belåtenhet av Decca. Man gjorde utan gruppens vetskap en remixad version av deras egen producent Nick Tauber. Thin Lizzy var dock nöjda med remixen och skivan såldes i över 2000 ex. Titeln blev ”Thin Lizzy”.

1972 släpptes andra skivan ”Shades of a Blue Orphanage”, Titeln var en hyllning till deras tidigare band.
Senare 1972 skulle Lizzy vara förband till Slade, Decca släpper en singel för turnén. Det är ingen originallåt utan en cover på ”Whisky In The Jar” i Irländsk folkmusiktappning. Når en sjätteplacering på den Irländska listan. Bandet får nu en stämpel att göra folkmusik vilket de inte är så glada över.

Tredje släppet 1973 ”Vagabonds of the Western” Alla var nöjda med resultatet utan den unga gitarristen Eric Bell. Tyckte att strävan att få en hit fick för stort intrång i Lizzy`s musik.
Lämnade bandet 1974 och ersattes av Gary Moore för resten av Irlands och Englands turnén.
Moore lämnade bandet efter att ha varit full varje kväll, (sa själv att han vara på väg att supa ihjäl sig).
17 årige Brian Robertson och från Kalifornien William Scott Gorham blev nya gitarrister i bandet.

Fjärde albumet ”Night Life” släpptes 1974 på skivbolaget Phonogram.
Skivan nådde ingen större framgång. 1975 fick dom till slut göra en US turne som förband till Bob Seger och Bachman Turner Overdrive.
Senare det året släpper man nästa skiva ”Fighting” gjorde också ett starkt framträdande på Great British Music Festival på Olympia den 31 december.
1976 kommer albumet ”Jailbreak” där det berömda” twin guitar” soundet utväxlas fullt ut.
Singeln ”The boys are back in town” nådde en åttonde placering på Englands toppen. LP`n kom upp till 100 000 sålda ex, vilket var den största framgången hittills.
Började nu tjäna pengar och rusade in i studion igen för nästa skiva.

Vilken släpptes bara sex månader senare med titeln ”Johnny the Fox”.
Den fick bara en tolfte placering i Englandslistan, utan några större hits.
Inför nästkommande Us turne skadade sig Brian Robertson i handen vid ett bråk i en bar.
Lizzy var förband till Queen , som ersättare för Robertson tillkallades Gary Moore.
Lagom till inspelningen av nästa skiva ”Bad Reputation” var Robertson återställd.
Thin Lizzy var nu superstars och drogerna kom att bli ett allt större problem.
Lizzy fortsatte ändå med det hårda livet och släpper ett livealbum 1978 ”Live and Dangerous”.

Robertson hade nu börjat blanda både whisky och andra droger, och var okontrollerbar. Somarturnen-78 var den sista med Robbo, fick nu lämna bandet
Ännu en Us turne gjordes och åter med Gary Moore som gitarrist men utan Brian Downey. Han var helt slut enligt egen utsaga. Som tänkbar ersättare var Terry Bozzio, men som Gary Moore senare sa passade han inte in i gänget ( Han använde sig ej av droger och sa inte fula ord i varje mening). Det blev istället Mark Nauseef (Ian Gillan Band).
”Live and Dangerous” turnén levde upp till sitt namn, med ständiga bråk från bandmedlemmar till chaufförer.

Efter turnen flög Moore och Nauseef tillbaks till LA, medan resterande återvände till London för attt påbörja nästa album. Line up för detta album blev Brian Downey , Gary Moore Scott Gorham och Phil .
”Black Rose” släpptes 1979, med som låtskrivare på låten ”Get Out Of Here” var Midge Ure.
Nästa Us turne började det gå riktigt utför för Thin Lizzy. Festandet var viktigare än konserterna. Konflikten mellan Phil och Gary blev för stor och Gary lämnade bandet mitt i turnen. Ersattes av Midge Ure. Vid nästkommande Japanturné tillkommer ännu en gitarrist. Midge få då tillfälle att ibland sätta sig bakom keyboarden. Tre lead gitarrist framme vid scenkanten var rätt originellt.

I nästa uppsättning av Lizzy ingick Terrence Charles ”Snowy” White som bla arbetat med artister som Peter green, Pink Floyd och Al Stewart. Också en Keyboardist vid namn Darren Wharton. Vid denna tid släpptes Phil Lynott`s första soloalbum ”Solo in Soho” (1980).
Lizzy fick en ny hit i låten ”Killer on the Lose” och albumet ”Chinatown” släpps .
Året efter 1981 släpps samlingsskivan ”The Adventures of Thin Lizzy” som säljer guld i UK.
Samma år kommer nästa produktion ”Renegade”, blir ett försäljningsfiasko.
Phils drogmissbruk börjar nu bli ohållbar, även Snowy White slutar.
En som också kastar in handduken är Managern Chris O`Donnel som varit med ända sen 1973.

82 kommer andra solosläppet från Phil ”The Philip Lynott album”. Det ända som håller ihop bandet för ytterligare en skiva var enbart ekonomiska. Thin Lizzy var i princip bankrutt.
Manager Chris Morrison kom då på iden att göra en avskedsturné för att öka biljettintäkterna.
”Thunder and Lightning” turnen blev en succe, från planerade tre månader blev det nästa ett år. John Sykes ersatte nu Snowy White. Skivan släpptes 1983. På en show i Hammersmith Odeon 1983 kom en dröm i uppfyllelse för managern Morrison, de forna Lizzy gitarristerna kom att inta scenen.
Först kom Brian Robertson insmygande och spelade duell med Scott Gorman. Gary Moore ledde sen bandet i ett par låtar, efter kom Eric Bell och till sist spelade allihop låten ”The Rocker”. Just denna show förevigades och kom att bli en dubbel Lp vid namn ”Life”(1984).
Absolut sista föreställningen blev 4 september 1983 i Nuremberg Tyskland.

Legenden Phil Lynott hedras den 20 augusti 2005 i Dublin, Irland. Då avtecknas en bronsstaty av Lynott.

Flertalet av medlemmarna i Thin Lizzy kommer också att uppträda i samband med konsertkvällen "The Boy Is Back In Town". Gary Moore, Eric Bell, Brian Downey, Scott Gorham, Brian Robertson och Darren Wharton är några av artisterna.

Skivsläpp

Thin lizzy 1971
Shades of a blue orphanage 1972
Vagabonds of a western world 1973
Funky junction "play a tribute to Deep Purple" 1973
Night life 1974
Fighting 1975
Jailbreak 1976
Johnny the fox 1976
Bad reputation 1977
Live & dangerous (dbl,live) 1978
Black rose 1979 Continuing Saga 1979
Chinatown 1980
Renegade 1981
Killers 1981
Killers - live (live)1981
Thunder and lightning1983
BBC Transcription services (live) 1983
Life (dbl,live) 1983
BBC radio one (cd)(Reading, Aug 1983)1992
One night only (live)2000

THIN LIZZY's klassiska livealbum "Live & Dangerous" släpps den 9 mars 2009 i en oredigerad variant (mer äkta) från den utsålda turnén "Bad Reputation" 1977. Med finns spår som aldrig kom med i den redigerade upplagan och utan sk. overdubs. Albumet bär titeln "Still Dangerous".