A.C.T – Circus Pandemonium

Ibland kan det faktiskt löna sig att få vänta riktigt länge på något som man verkligen gillar. Det har hunnit gå fem år sedan de sköna skåningarna i A.C.T stod på en svensk scen, och det har hunnit gå ytterligare ett par år sedan förra plattan: Silence –2006 var högaktuell. Nämnda platta hamnade lite i bakvattnet efter de tre tidigare grymt bra plattorna: Today´s report – 1999, Imaginary friends – 2001 och Last epic – 2003. Visst hade Silence flera riktigt bra spår som: Truth is pain, This wonderful world m.fl., men det kändes ändå som om bandet hade fått lite idétorka och att deras musikaliska genialitet inte riktigt kom fram. Hur är det då gått för bandet under de år som har passerat? Har man lyckats få igång det magiska samarbete som genererat så många fantastiskt bra låtar genom åren? Svar på denna fråga kommer du få om du läser vidare. A.C.T är dock äntligen tillbaka!!

Det ska direkt sägas att förväntningarna på nya plattan var gigantiskt höga innan plattan spelades för första gången, men alla eventuella tveksamheter blåstes bort redan i inledningen.

A.C.T har alltså inte bara lyckats komma tillbaka till den svenska progressiva livescenen med flera gig inplanerade under våren, utan man har dessutom med sig ett nytt album, Circus Pandemonium i bagaget. Plattan är liksom Last epic ett konceptalbum, men där nämnda platta avhandlade livet i ett hyreshus, handlar nya alstret om just en circus från början av 1900-talet. Det ska direkt sägas att förväntningarna på nya plattan var gigantiskt höga innan plattan spelades för första gången, men alla eventuella tveksamheter blåstes bort redan i inledningen. Efter ett kort intro drar den muntra och klassiskt A.C.T –ljudande The end igång och man märker snabbt att den magiska lekfullhet och upptäckarlusta som alltid har kännetecknat A.C.T:s alster är tillbaka med råge. Följande Everything´s falling ångar på i samma anda, och här återfinns alla de glädjespridande och sprittande sångmelodierna, de komplext intrikata instrumentala insatserna, och inte minst de fantastiska harmonierna i stämmor som minner om band som: City Boy, 10 cc, ELO mfl.

A truly gifted man är en annan skön låt som bara gör att man bara vill höra mer och mer och mer! Udda rytmer, men på sedvanligt A.C.T-manér som gör den till en given framtida liveklassiker. Vid detta läge i lyssningen inser jag att det som kommer emot mig ur högtalarna faktiskt nog är bland det bästa som A.C.T överhuvudtaget presterat. Den ena godingen efter den andra radas upp, och när den instrumentala och tekniskt överjävliga Confrontation, med Jim Gilmour (Saga) på gästkeyboards avslutats har man man återigen blivit påmind om dessa grabbars otroliga musikaliska förmågor. Kan det bli bättre än så här? Ja faktiskt, för direkt efter kommer plattans antagligen bästa spår. När den vackra, gripande och mäktigt majestätiska A mother´s love avslutats är lyckan närmast total, och glädjetårarna inte långt borta.

Som sagt är nya Circus Pandemonium ett så fantastiskt bra album, med så många sanslöst bra låtar att de följande spåren: The funniest man alive, A failed escape, Lady in white och avslutningen i Freak of nature gör att helheten nästan blir svår att ta till sig. Det blir nästan för mycket av det goda, då summan av alla enskilda spår nästan spränger den totala betygsgränsen. Circus Pandemonium kommer högst troligt att ligga absolut längst upp i toppen på många musikrecensenters årsbästalistor, inklusive min egen! A.C.T har definitivt förvaltat sin ”viloperiod” på absolut bästa sätt, och som svar på i inledningen tidigare ställd fråga ifall A.C.T har lyckats överträffa sig själva och sina tidigare alster är svaret givet? Svar: JA FÖR SATAN!!

A.C.T – Circus Pandemonium

1. Intro
2. The end
3. Everything´s falling
4. Manager´s wish
5. A truly gifted man
6. Presentation
7. Look at the freak
8. Argument
9. Confrontation
10. A mother´s love
11. The funniest man alive
12. A failed escape attempt
13. Lady in white
14. Freak of nature

www.actworld.se

Betyg: 10 / 10

Staffan Vässmar