No Sinner från Vancouver är tveklöst ett av de coolaste banden jag hört på länge. Colleen Rennison sjunger som om Beth Hart vore hennes mamma och Janis Joplin hennes mormor. Musiken är som om Black Keys hade varit med och producerat soundtracket till filmen The Commitments (1991). Men jag känner ändå att jag inte riktigt beskriver hur Boo Hoo Hoo låter…
Ljudbilden är helt och hållet rakt upp och ner, inga krusiduller; trummor, bas och gitarr med enstaka gitarrpålägg och givetvis den fräsande stubintråden Colleen Rennisons sång. I titelspåret ligger ett lätt blås och svalkar i bakgrunden; man märker det knappt men det ger den medryckande låten dess soul/R&B-känsla. Det är gott om influenser från 60-talet. Animals och Janis Joplin återkommer med jämna mellanrum och precis som Beth Hart är Rennison utan tvekan påverkad av sångerskor som Nina Simone, Aretha Franklin och Etta James. Det enkla men personliga gitarrspelet av Eric Campbell imponerar också. Det är naket, en del eko och slide-effekter, men framför allt blir det aldrig för mycket, exakt det som faller på läppen. Orgel i den närmast gospelsmäktande Rise up är ett exempel på den smakfulla produktionen. Gruppen använder kryddorna där de ska vara, inte för att dölja dåliga råvaror. Låtarna är nämligen förstklassiga och snyggt infattade i helheten. Om jag avtvingar mig tre spår att spela varje vecka resten av året väljer jag nyss nämnda Rise up, Black Keys-dånande Devil on my back och September moon, som hade förgyllt Bob Dylans förstklassiga album Oh Mercy. Bara för att markera var ribban ligger.
No Sinner – Boo Hoo Hoo
Mascot Label Group / Provogue
- Boo hoo hoo
- Love is a madness
- Runnin’
- If anything
- Work song
- That’d be the day
- Rise up
- Devil on my back
- September moon
Betyg: 9 / 10
Jukka Paananen