En ny platta med tyska bandet RPWL känns alltid angelägen och brukar oftast väcka stor förväntan hos mig. Sedan bandet startade har en gedigen och regelbunden utgivning resulterat i studioalstren: God has failed (2000), Trying to kiss the sun (2002), Stock (2003), World through our eyes (2005) och The RPWL Experience (2008). Senaste utgåvan var den fantastiskt bra Beyond man and time (2012). Självklart är därför intresset för nya plattan stort när den ramlar ner i brevlådan, och man frågar sig om bandet ska lyckas komma upp i samma höga nivå som på föregångaren. Beyond man and time hade ett Nietzsche-baserat tema, medan RPWL här på nya Wanted utforskar ”själens ultimata frigörelse”. Tufft tema att ge sig i kast med kan tyckas men bandet gör som vanligt bra ifrån sig, och levererar textmässigt en tämligen intressant historia som matchar det musikaliska väl.
Redan i första spåret Revelation blir jag dock lite fundersam över vad RPWL har klämt ur sig. Det instrumentala inledningsspåret låter tungt, men väldigt elektroniskt. Visst är det bra med band som utvecklar sitt sound men här låter det inte mycket RPWL överhuvudtaget. Tack och lov är denna första känsla övergående, även om bandet har utvecklat / förändrat sitt sound och tonspråk en hel del sedan senast. Nästa spår Swords and guns låter mer likt det som bandet tidigare har levererat och har ett repetitivt och suggestivt tema som återkommer genom hela låten. Mot slutet av låten kommer ett långt Moog-solo levererat av Markus Jehle som hade fått självaste Manfred Mann att sträcka på sig av stolthet, om det hade kommit från hans magiska fingrar. En klar uppryckning alltså jämfört med första spår.
RPWL har på Wanted tagit sin musik till en ny nivå, med ett bitvis mer keyboarddominerat sound. Flertalet av låtarna innehåller mycket ljudeffekter och är ofta mer tekniska och innehar en betydligt större tyngd än tidigare, vilket för tankarna till band som Porcupine Tree. Tredje spåret A clear cut line är ytterligare ett instrumentalt spår med ett suggestivt ganska lugnt grundtema som för tankarna till Pink Floyd. Titellåten Wanted är betydligt ösigare och känns som en ganska klassisk RPWL-låt. Helt ok spår, men inte direkt lysande. Hide and seek och Disbelief ångar på i samma anda och det mesta känns trots allt ganska välbekant, även om soundet bitvis har uppgraderats.
Själv har jag alltid varit en stor fantast av Kalle Wallners sologitarrspel, men tyvärr känns dessa insatser ibland lite väl tillbakadragna och hamnar då alltför ofta lite i skymundan. Det största undantaget från detta är plattans absoluta höjdpunkt, den mästerliga Misguided thought som ligger väl i nivå med andra fantastiska RPWL-låtar som Hole in the sky, Beyond man and time med flera. Här bevisar RPWL verkligen varför man sedan nästan femton år har varit ett av de mest intressanta banden på den progressiva scenen. De följande spåren Perfect day och The attack låter som man kan förvänta sig från RPWL, med snyggt spel från samtliga inblandade musiker. Det vill säga bra med inte oumbärligt bra. Det ganska lugna sista spåret A new dawn känns som en naturlig avslutningslåt och knyter ihop den musikaliska säcken på ett bra sätt.
Var till en början ganska besviken på nya plattan Wanted, men den tar sig så småningom. Den behöver ett antal lyssningar för att sätta sig ordentligt, men får ändå godkänt till slut. Tyvärr känns inte låtmaterialet på Wanted tillräckligt intressant för att lyfta till några svindlande höjder, bortsett från tidigare nämnda låt: Misguided thought. RPWL har dock visat att man har kunnat modernisera / förändra sitt sound utan att tappa sin identitet, men i mina öron går det inte riktigt hem. De lät faktiskt bättre förr!
RPWL – Wanted
Gentle Art of Music
- Revelation
- Swords and guns
- A clear cut line
- Wanted
- Hide and seek
- Disbelief
- Misguided thought
- Perfect day
- The attack
- A new dawn
6,5 / 10
Staffan Vässmar