- DeathDestruction – II
Andra plattan från det Göteborgska superbandet DeathDestruction har låtit vänta på sig ganska så länge, men ”den som väntar…osv”. En orsak till den långa väntan har säkert varit uppbrottet från förre sångaren Jimmie Strimell som verkade prioritera andra bandet Dead By April på ett sådant sätt att de andra tillslut fick nog av väntan på hans medverkan. Kanske gjorde det bara bandet gott att få vila lite på lagrarna för nu är bandet tillbaka med besked, och levererar genom nya plattan II ett alster som faktiskt på många sätt överglänser det självbetitlade debutalstret.
Vad har då hänt sedan förra utgåvan? Jo förutom tidigare nämnda separation har man rekryterat en ny sångare, och detta är ingen mindre än mästervrålaren Tony Jelencovic (Transport League, M.A.N, ex. Mnemic mfl.). Det känns som om Jelencovics intåg i bandet inte bara har tillfört bandet ny energi och skaparanda, utan han verkar också ha medverkat i låtskrivarprocessen på ett mycket aktivt sätt. Bandets sound på nya alstret tangerar faktiskt hans andra bands sound och tonspråk, och DeathDestruction låter numera som en mix mellan Transport League och M.A.N. Killarna har snickrat ihop ett gäng låtar som på de flesta sätt höjer den musikaliska ribban, och som i slutändan har resulterat i ett mycket omfångsrikt album. Jelencovics betydligt mer varierade, dynamiska och karismatiska stämma har tillfört bandet ytterligare en vokal dimension jämfört med Strimells betydligt mer enahanda gastande. På debutplattan gick de flesta av spåren oftast i ganska högt tempo och var alla tämligen aggressiva, medan man nu tar ut svängarna betydligt mer. Här bjuds lyssnaren på en ljudpalett som i Towards the light innehåller det lugnare och mer subtilt effektfulla. Via den lite meckiga coolt grooviga Pantera-tuggande A shelter from harms, och sedan levererar bandet allt däremellan till ultrabrutala låten: Insane stays sane.
Gitarristen Henrik Danhage (ex. Evergrey) lirar grymt tight och minst lika snyggt och varierat som i Evergrey eller på debutplattan. Det känns faktiskt som om han har fått en nytändning och faktiskt lirar ännu bättre än han någonsin gjort. Stenhårda riff och tuggande gitarrer blandas med coola soloräkor av betydligt bluesigare, lugnare och stillsammare snitt. Tillsammans med Fredrik Larssons (Hammerfall, ex. Evergrey) härligt tunga matande basspel bygger de båda upp en tyngd och ett groove som är mästerligt. Trummisen Jonas Ekdahl (ex. Evergrey) lirar tight och tekniskt brilliant utan att på något sätt spela över, utan gör det som varje låt kräver. En annan mycket viktig faktor i bandets sound som måste nämnas är ljudmaestron Roberto Laghi, som har förvaltat bandets musik på ett lysande sätt vilket har resulterat i ett mycket tungt, fläskigt och samtidigt nyansrikt sound.
Låtmaterialet på DeathDestruction – II är som tidigare nämnts mycket varierat både sound och stilmässigt och håller en genomgående riktigt hög kvalitet. Visst finns här några spår som inte känns fullt så roliga, medan andra genast sätter sig lite extra. Plattans absoluta höjdpunkt infinner sig i den tunga och sanslöst svängiga: Money, blood, crucifixus som definitivt kommer att hamna högt upp i toppen på min lista över 2014-års bästa låtar! DeathDestruction har genom nya plattan åstadkommit ett mycket bra och varierat album som faktiskt känns riktigt angeläget, och som definitivt kommer att snurra många, många, många varv i cd-spelaren.
DeathDestruction – II
Gain
1. Divine justice
2. Set the sail
3. False flag
4. Dead pilot
5. Money, blood, crucifixus
6. Give it a try
7. I promised you nothing
8. Epilogue
9. I am the plague
10. Taste the mud
11. A shelter of harm
12. Insane stays sane
13. Towards the light
www.facebook.com/DeathDestructionOfficial
Betyg 8 / 10
Staffan Vässmar