- Delusion Squared – The final delusion
Tredje utgåvan från Brittiska progbandet Delusion Squared är precis som sina föregångare en konceptplatta, och avslutar den sci-fi-baserade story som inleddes via bandets självbetitlade debutplatta. Bandet bildades för drygt fem år sedan och har som sagt hunnit släppa två ganska så ambitiösa plattor, som för övrigt recenserats på denna site av undertecknad. Var ganska ambivalent inför bandets första platta som kändes alldeles för ojämn både i tonspråk, låtarrangemang, men också i hur musiken framfördes. Bandet lät som en mix mellan Porcupine Tree, Anathema eller ett lite lugnare kvinnofrontat Opeth. Borde alltså kunna ha varit riktigt spännande och nyskapande, men tyvärr varvades helt ok spår med spår som kändes både enformiga, innehållslösa och tämligen ointressanta. Spelmässigt gjorde bandet ganska så hyfsat ifrån sig, även om sångerskan Lorraine Youngs stämma enligt min mening kändes alldeles för tam/späd i de tyngre partierna. Bättre lät det i de lugnare och finstämda låtarna där Lorraines stämma fungerade bättre, men trots detta gav det i slutändan bara ett knappt godkänt betyg. Tyvärr hade man på uppföljaren Delusion Squared – II inte utvecklat sitt sound eller tonspråk överhuvudtaget utan snarare förstärktes mina farhågor när andra alstret dök upp, och nämnda alster fick faktiskt ett ännu lägre slutbetyg.
När det nu har det blivit dags att analysera nya given inser jag direkt att bandet fortfarande ångar på i redan upptrampad terräng. Man blandar tyngre låtar som de två inledande spåren: The same river thrice och Diaspora, med betydligt lugnare, finstämda och melodiska spår som: Black waters. Precis som på de två föregångarna blandas toppar med ganska djupa musikaliska dalar. Det känns som om det måste till en hel del ny ”nerv” och engagemang för att musiken inte i fortsättningen ska kännas tråkig. När det gäller det spelmässiga hantverket lirar man fortfarande helt ok, men låtmaterialet håller som tidigare nämnts inte hela vägen. Trots att låtarna sinsemellan oftast är ganska så varierade så lyfter de liksom inte alls, utan lunkar oftast bara på i maklig takt. Produktionen på The final delusion känns också ganska mycket lågbudget, med en ljudbild som känns alldeles för platt och burkig. Visst är det kul med band som vågar att producera och ge ut plattor på egen hand, men för mig känns Delusion Squared som ett band i mängden som på inga sätt sticker ut och därför känns ganska så ointressanta.
Delusion Squared – The final delusion
Egenproducerad
Ordeal
1. The same river thrice
2. Diaspora
3. Patient zero
4. Reason of state
Awareness
5. Devil inside
6. Last day of sun
7. Finally free
Deliverance
8. Prisoner´s dilemma
9. Black waters
10. By the lake (dying)
Surrender
11. Oblivion for my sin
12. Persistence of vision
13. Deus in machina
Betyg 4 / 10
Staffan Vässmar