- Magic Pie – King for a Day
Med sin bas i genreskapande grupper som Genesis och Kansas kastar sig Magic Pie gärna in i djärva solopartier i stil med progmetalgrupper som Shadow Gallery. Men genom nya ljudteknikern Rich Mousers försorg sammanstrålar glansen från Neal Morses olika grupper med Magic Pies unika förmåga att göra all musik till sin egen.
Inledande ”Trick of the trade” är albumets klatschigaste låt och här är det som om ACT hoppar fram och övermannar mig med sina snärtiga vändningar och studsiga bryggor. ”Introversion” badar i Transatlantic. Fast där Neal Morse, Pete Trewavas, Roine Stolt och Mike Portnoy ger hals i Beatleskörer väljer norrmännen Queens sångharmonier. När de mjuka keyboardslingorna övergår i tunga Hammondriff går tankarna flyktigt till Deep Purple, eller varför inte Ayreon som var en prominent influens på föregångaren The Suffering Joy (2011).Men trots den transatlantiska supergruppens påtagliga inflytande är stycket typiskt Magic Pie i sin formidabla melodikänsla och gåshudsframkallande dynamiska presentation.
Albumet fortsätter varva epos med rappare, mer omedelbara låtar. När Magic Pie har drag under galoscherna är det de knivskarpa instrumentala partier som lyser starkast. I ”According to plan” repriserar de rent av den klassiska trum/gitarr/bas/synt-synkopen i Rushörhänget ”Tom Sawyer” för ett igenkännande leende.Nyförvärvet Erling Henanger har av allt att döma nog med klaviaturer för att kunna bygga en mur omkring sig, men han har såväl öra som fingrar att traktera dem på bästa sätt. ”Tears gone dry” går från en meditativ och melankolisk inledning buren av mellotron och andra vintagesyntar till ett rekviemtungt parti. Övergången känns så naturlig att den knappt märks, hur det nu kan vara möjligt att obemärkt gå från 70-tals Genesis till 90-tals Queensryche. Henangers val av keyboardljud ger ”The silent giant” en modernare atmosfär och i låtens rakare, rockigt riffigare uppbyggnad blöder Queensryche återigen igenom.
Om albumet så långt förefallit vara en relativt lättsmält historia så beror det på de minutiöst genomarbetade kompositionerna och den ohyggligt genomtänkta produktionen. Men det är bara uppvärmningen. Det nästan halvtimmeslånga titelstycket är allt ovanstående i kvadrat i en halsbrytande kavalkad av progrock. Här är Magic Pie i sitt oefterhärmliga esse! Hela sextetten briljerar och islänningen Eirikur Hauksson förmår sig framkalla sång som ibland får mig att tänka på Ian Gillans sätt att sjunga. Magic Pie är som bekant klara för årets upplaga av Slottsskogen Goes Progressive och som av en händelse sammanfaller det med tioårsjubileet av Motions of Desire. Min första förhoppning var att få uppleva den fantastiska debuten i sin helhet. Men efter att ha hört den enastående King for a Day blir jag ambivalent. Kan man få höra båda?
Magic Pie – King for a Day
Karisma Records
1. Trick of the trade
2. Introversion
3. According to plan
4. Tears gone dry
5. The silent giant
6. King for a day
Betyg: 9/10
Jukka Paananen