Rock Candy Funk Party – Grooove is King

rockcandyfunkparty-grooveisking
Rock Candy Funk Party – Grooove is King

Med sitt andra studioalbum börjar så Rock Candy Funk Party leva upp till sitt namn. Till skillnad från de ofta improviserade och jazziga styckena på We want groove (ett album som i mångt och mycket var en hyllning till Miles Davis) har man nu lagt till ett o i groove för extra groove. Det är dansvänliga rytmer, funkiga riff och emellanåt faktiskt gitarrsolon med rockigt klös.

Ja det är faktiskt så att jag faktiskt vill ha in en sångare i bandet nu. Åtminstone hälften av spåren är nämligen strukturerade som dansvänlig R & B. Tankarna går ibland till Robert Palmers soloplattor under åttiotalet, eller varför inte hans supergrupp Power Station? Och förlänger vi tanken om Power Station: ”Don´t be stingy with the SMPTE” är rena rama Chic där rytmsektionen hette Bernard Edwards (bas) och Tony Thompson (trummor), alltså samma komp som i Power Station.

Kungarna på Grooove is king heter således Mike Merritt och Tal Bergman, bas respektive trummor. Men prinsen heter Joe Bonamassa och jag kan tänka mig att han trivs bättre i den lite rakare musikaliska inriktningen. Hans spel i ”Uber station” och ”East village” är dödsläckert och ligger betydligt närmare det han gör i solosammanhang än We want groove. En annan skillnad från debutalbumet är att jazzkeyboardisten Renato Neto numera är gästmusiker och till följd av det tar blåsarrangemang signerade Randy Brecker större plats. ”Don´t funk with me” kan vara den tydligaste exemplifieringen på detta. Men jazzen är inte helt borta. ”Rock candy” är turbojazz i en rockig kontext som bara Toto och Deep Purple skulle kunna kränga med samma eftertryck. Så om du tyckte att We want groove var lite svårtillgänglig och lösstrukturerad provar du med fördel Grooove is king.

Sedan vet jag inte om Prodigypassningen i ”The fabulous tales of two bands” är avsedd som en ploj. Det passar visserligen gruppens ”everything goes”-attityd väl men det blir för sterilt och den organiska 70-talskänslan stelnar. Likaså är slagverksnumret ”If six was eight” något man skippar efter ett par genomlyssningar. Dessa båda snedsteg påverkar dock inte helheten i större utsträckning. Ok, en pinne ryker och ännu en för att plattan hade varit ännu starkare med ett par gästsångare. Men det är oerhört uppfriskande att få höra en platta som frossar i luftigt sväng i dagens komprimerade musikklimat.

Rock Candy Funk Party – Grooove is King
Mascot/Provogue

1. Introducing the Master of Ceremonies Mr. Funkadamus
2. Groove is king
3. Low tide
4. Uber station
5. East village
6. If Six was eight
7. Cube’s brick
8. And now  a word from our fine sponsors with Mr. Funkadamus
9. Don’t be stingy with the SMPTE
10. C you on the flip side
11. Digging in the dirt
12. Don’t funk with me
13. The 6 train to the Bronx
14. Rock candy
15. Mr. Funkadamus thanks all the senors but especially the senoritas
16. The fabulous tales of two bands

http://www.rockcandyfunkparty.com/

 

Betyg: 8/10

Jukka Paananen

 

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.