- Soilwork – The ride majestic
Väntan på ett nytt album med ett av favoritbanden kan många gånger vara både lång och kvalfylld. Handlar det dessutom om Soilwork, som levererat en så lång rad grymt bra plattor blir min förväntan närmast gigantisk. Med nio plattor innanför västen, där senaste plattan The living infinite krönte karriären så långt med tjugo magiskt bra låtar, då känns ett nytt släpp ännu mer angeläget.
Inför släppet av nya plattan The ride majestic hade Soilwork förvarnat om en smärre stilförändring, med en återgång till det mer brutala och thrashiga sound man hade i början av sin karriär. Även om jag älskar äldre plattor som: A predator´s portrait -2001 och Natural born chaos -2002, var det genom plattor som: Figure number five -2003 och Stabbing the drama -2005 som de verkligen började hitta sin melodiösa och samtidigt brutala stil. En stil som man därefter alltmer har utvecklat och som gjort bandet till ett av de största inom genren.
Det var alltså inte utan en viss bävan plattan åkte in i cd-spelaren första gången. Hur låter då Soilwork, årgång 2015?? Redan i det inledande titelspåret The ride majestic inser jag att man har förändrat sitt sound ganska så radikalt jämfört med de senaste alstren. Det finns här en nyfunnen brutalitet och råhet i bandets sound, och det är länge sedan sångaren Björn ”Speed” Strid lät så här aggressiv och förbannad. Speed sjunger fortfarande som en gud, även om han numera låter som en betydligt mer vredgad sådan. Gitarristerna David Andersson och Sylvain Coudret gör ett fantastiskt jobb med sina guror och lirar grymt tight och avstämt. Sven Karlsson lägger sköna keyboardsslingor som tillför musiken ytterligare en skön dimension. Tyvärr har galenpannan Ola Flink lämnat bandet så basen är på plattan spelad av de båda strängbändarna.
Den största skillnaden mot tidigare, förutom nyvunnen aggressivitet, är Dirk Verbeurens trumspel som alltid har varit av världsklass, men som här låter ganska annorlunda. Som vanligt extremt tekniskt och otroligt intensivt, vilket inte minst märks i låten Alight in the aftermath där dubbeltramp, två-takt och blast beats hela tiden avlöser varandra. Detta återkommer i flera låtar och det verkar som om Dirk har lagt mer fokus på just dessa nyss nämnda faktorer, istället för att som på tidigare plattor variera spelet och mer använda sig av sin fantastiska musikalitet och teknik.
Efter dessa inledande låtar frågade jag mig: Så här ska väl inte Soilwork låta! Varför denna drastiska förändring!! Efter att ha lyssnat igenom plattans elva ordinarie spår och två bonusspår är jag nästan lika frågande som i början, men det har börjat smyga sig in en nyfikenhet på vad de egentligen håller på med. Grundidéerna är precis som på tidigare plattor fantastiskt bra med stora variationer i kraft, tyngd och intensitet. Den stora skillnaden ligger nog i ett genomgående högre tempo, och den nya aggressivitet som hela tiden framkommer i låtmaterialet. Visst finns här de melodiösa refränger och snygga arrangemang som på senare år blivit något av bandets signum, men som nu har blivit mindre framträdande. I slutändan måsta jag ändå erkänna att plattan kanske inte är så illa ändå!! Det finns flera riktiga guldkorn som kommer att bli framtida livefavoriter, som den meckiga och tekniskt avancerade: Petrichor by sulphur, höghastighetsmonstret: The phantom där Verbeuren nästan slår knut på sig själv, eller den mäktiga: Father and son, watching the world go down.
Känner efter ett stort antal genomlyssningar av The ride majestic att den hade kunnat bli en ännu bättre platta än vad som nu blev fallet, om man stannat kvar vid sitt redan inarbetade koncept. Visst är Soilwork grymma på nya plattan, och visst växer plattan kraftigt för varje lyssning när man väl vant sig vid de förändringar bandet genomfört, men saknaden efter ”gamla melodiösa Soilwork” finns där ändå. Totalt sett en platta som inte helt lever upp till de skyhögt uppskruvade förväntningarna, men som ändå känns mycket angelägen och som kommer att glädja många Soilwork-fanatiker lång tid framöver, inklusive undertecknad.
Soilwork – The ride majestic
Nuclear Blast Records
1. The ride majestic
2. Alight in the aftermath
3. Death in general
4. Enemies in fidelity
5. Petrichor by sulphur
6. The phantom
7. The ride majestic (Aspire angelic)
8. Whirl of pain
9. All along echoing paths
10. Shining lights
11. Father and son, watching the world go down
12. Of hollow dreams (Bonus track)
13. Ghosts and thunder (Bonus track)
Betyg: 8 / 10
Staffan Vässmar