- Sunburst – Fragments of creation
Musikåret 2016 har knappt hunnit börja men det har redan hunnit trilla in flera riktigt intressanta plattor för recension! Först ut av dessa är debutalstret Fragments of creation med Grekiska bandet Sunburst. Hade på förhand inte en aning om vilka som ingick i bandet eller vad de hade sysslat med tidigare, men promobladet berättade att musiken borde tilltala fans till flera av de riktigt stora banden inom progmetal-genren, vilket såklart gjorde mig klart nyfiken.
Direkt i öppningsspåret Out of the world låter det som om saligt insomnade Nevermore har vaknat till liv igen, med ett för detta band väldigt typiskt och intensivt mangel. När sedan Vasilis Georgoiu (Innosense, Black fate) kommer in på sång får jag helt plötsligt känslan av att det är Roy Khan (ex Kamelot) eller Michael Eriksen (Circus Maximus) som hanterar mikrofonen. Låten är teknisk och meckig och ganska brutal i sin karaktär och i kombination med de utmärkta sånginsatserna gör låten till en mycket värdig albumöppnare. Gitarristen Gus Drax (Biomechanical, Black fate, Suicidal angels) är en fenomenal strängbändare som har en makalös teknik, känsla, timing och driv i sitt spel som påminner en hel del om gamle Jeff Loomis (ex Nevermore) och det säger en hel del om hans musikaliska färdigheter.
Låten Dementia är precis som nyss nämnda spår ett utmärkt exempel på hur dessa greker har lyckats med att plocka influenser från flera av giganterna inom genren, och därefter har kokat ihop något eget och djävulskt välljudande. Här känns kopplingarna till tidigare nämnda band: Kamelot och Circus Maximus ännu tydligare då förutom sången också sound, känsla och tonspråk ger vibbar från dessa band.
Sunburst är dock inget band som enbart går på teknik och mangel, utan man har också en sida i sin musik som är betydligt lugnare och känslofylld där låten Lullaby återigen påminner om Kamelot i deras bästa stunder. I låten End of the game låter det som om Evergrey har ingått en ohelig allians med Nevermore och avlat fram en sataniskt cool progressive-bastard. Tungt, tekniskt och meckigt men samtidigt riktigt melodiöst. Som ni säkert har förstått är jag så här långt in i plattan helt såld på detta eminenta band och vill bara ha mer och mer och mer. Detta behov tillfredsställs omgående genom den snabba och helt instrumentala låten Beyond the darkest sun där hela bandet får glänsa å det gruvligaste.
Som avslutning på en hittills lysande platta fullbordas succén med det mästerligt bra avslutningsspåret Remedy of my heart. På de följande nästan tretton minuterna bjuder Sunburst på det mesta och bästa som progmetalgenren av idag har att erbjuda alla oss musiknördar. Här blandas tungt och tekniskt mangel med vackra melodier och harmoniskt avspända avsnitt, allt kryddat med riktigt bra sång/instrumentala insatser av världsklass. Snacka om grym avslutning på denna sanslöst bra platta.
För att summera känslan efter ett mycket stort antal genomlyssningar kan jag konstatera att Sunburst låter som ett upphottat och något mer brutalt Kamelot, med det i huvudsak bärande tonspråket hämtat från framför allt Nevermore. Det känns som om Sunburst i och med Fragments of creation kommer att göra ett rejält avstamp och ta ett stort kliv upp mot den progressiva stjärnhimlen under det kommande året. Man kommer säkerligen också att hamna mycket högt uppe i toppen på många recensenters årsbästalistor när det blir dags att summera musikåret 2016!! Definitivt på min, var så säkra!
Sunburst – Fragments of creation
Inner Wound Recordings
1. Out of the world
2. Dementia
3. Symbol of life
4. Reincarnation
5. Lullaby
6. End of the game
7. Beyond the darkest sun
8. Forevermore
9. Break the core
10. Remedy of my heart
www.facebook.com/sunburstofficial
Betyg: 10 / 10
Staffan Vässmar