Den gamle At Vance-sångaren Oliver Hartmann är på gång med ett nytt album. Ingen mindre än Sascha Paeth (Avantasia, Kamelot) har hjälpt till att producera denna gång. Då kanske ni anar att folkmusiktonerna från förra albumet 2016 mer eller mindre är bortslipade. Hartmann har inte heller återgått till den lite poppiga stilen som han hade på sina första album. Man skulle kunna jämföra lite med FM som nu kör en lite bluesigare och rockigare variant av sig själva. Likadant tycks Hartmann ha resonerat. Han har slängt in mer blues och rock för att variera sitt eget sound.
Man kan definitivt skönja drag av gamla Whitesnake. Lyssna på The harder they come så förstår ni. Även I remember och Heart of gold. Speciellt i Olivers sätt att sjunga. Vill dock lägga till att det bara påminner om herr Coverdale. Oliver har inte alls lika mäktig eller känslig röst. Nämnas kan även duetten med Mr. Bigs Eric Martin, Simple man. Här kommer det fram lite folkmusik och det låter snyggt när gitarren och flöjten/violinen spelar tillsammans. Det för tankarna lite till Nik Kershaws The riddle, fast inte alls lika catchy då förstås.
Favoriten är dock Dreamworld som låter mer som den Hartmann som han lät på de första skivorna. Men bara lite.
Nä, detta är ingen skiva som jag kommer återkomma till något mer. Den varken berör eller engagerar på något sätt. Tyvärr.
Hartmann – Hands On The Wheel
Pride & Joy Music
1. Don´t want to back down
2. Your best excuse
3. Cold as stone
4. Simple man
5. Last plane out
6. Soulmates
7. The harder they come
8. Dreamworld
9. I remember
10. Lost in translation
11. The sky is falling
12. Heart of gold
Betyg: 4/10
Peter Dahlberg