Treat är på ingång igen. Ett band som haft sina berg och djupa dalar genom åren. Aldrig riktigt slagit igenom utan funnits med där i bakgrunden sedan 1984. Inget band man saknar när de inte släpper skivor utan det är mer ”ojdå, håller de fortfarande på?” när de väl släpper nytt. Så tänkte jag denna gång med och började lyssna för att se hur de låter idag.
Jag tror Treats största problem är att de inte berör på något sätt. De sjunger inte om något speciellt och arrangemangen är ganska tråkiga och förutsägbara. Produktionen är ordinär och fantasilös. Likaså låtarna denna gång. Ordinära och fantasilösa. Låter grymt men dessvärre sant.
Det finns dock två låtar som skulle kunna ha blivit något. Creeps är ganska snygg med sina pop-influenser. Den börjar bra men sen verkar det som om man inte riktigt vet vad man skulle göra med den. Samma med den mer melankoliska Tomorrow never comes. Börjar bra men det händer inte så mycket sen. Bägge känns halvfärdiga. De borde jobbat mer på dessa två låtar. Då kunde de ha blivit riktigt bra.
Nä, som ni märker har de inte riktigt lyckats denna gång. Hjärtat verkar inte ha funnits med helt enkelt.
Treat – Tunguska
Frontiers Music Srl
1. Progenitors
2. Always have, always will
3. Best of enemies
4. Rose of Jericho
5. Heartmath city
6. Creeps
7. Build the love
8. Man overboard
9. Riptide
10. Tomorrow never comes
11. All bets are off
12. Undefeated
https://www.facebook.com/treatofficial/
Betyg: 3/10
Peter Dahlberg