Några band som satt sina spår i min skivsamling, först ut Pendragon.

Pendragon en grupp som jag följt sedan tidiga nittiotalet får här inleda serien band som satt sina spår i min skivsamling. Pendragon som i begynnelsen var namngivet Zeus Pendragon (1978) vilket senare kortades till just Pendragon, enligt uppgift av den enkla anledningen namnet var för långt att ha på en T-Shirt. Grundaren Nick Barrett startade1991 sitt eget skivbolag Toff Records där de flesta albumen senare släpptes på

På 80-90 talet kunde man ibland köpa skivor bara på grund av skivomslagen och oftast med bra resultat som med Pendragons The Window Of Life. Här fick man neuprog av bästa sort så snabbt införskaffades även albumet The World. Det dröjde några år innan den mästerliga The Masquerade Overture fanns på skivhyllan med låtar som As Good As Gold vilken även köptes i maxivariant med ytterligare godis för öronen. Underbara Paintbox och Master Of Illusion från plattan är också spår som jag håller till de klassiska låtarna från bandet. Albumet innehåller även en andra cd med fina varianter och den grymma King Of The Castle (The Shadow Par 2) och ja även detta album har ett tilltalande omslag.

Sex år senare får vi vad jag skulle kalla den sista delen på Pendragons tidiga era då med plattan Not of this World. Titelspåret Not of this World med sina tre delar där part ett visar prov på Nick Barretts finfina gitarrspel som enligt undertecknad är i paritet i sina bästa stunder med David Gilmour, om man får sticka ut hakan lite. Låten Worlds End med sina två delar ger oss Barretts så karakteristiska sång med dialekt tillsammans med ett finstämt gitarrspel och vi får Pendragons musikaliska särdrag. Vi måste även nämna parhästarna Peter Gee basisten som varit med från bandets start och Clive Nolan på keyboard vilket medverkat i Pendragon sedan 1986 (Clive Nolan är förövrigt en produktiv herre i en hel hög band och konstellationer som vi får återkomma till).

Nästa era enligt undertecknad tog vid med Believe där vi inte bara får en ny typ av omslag musiken går åt en modernare inriktning liksom produktionen. Nästa skiva Pure med ett relativt nytt sound med tillhörande dvd ger oss ännu ett hårdare Pendragon där gitarrerna får en mer dominerande roll. Passion och Men Who Climb Mountains anlände senare med några års mellanrum. Det var senare rätt tyst men tillslut anlände Love Over Fear år 2020 vilket kändes som en efterlängtad återkomst. Det finns även en mängd samlingsalbum, live, maxi eller minivarianter så samlandet fortskrider.

Sweden Rock är platsen jag fick beskåda bandet live för första gången, ett minne för livet som förhoppningsvis även bandet hade. På scen kändes det som Pendragon hade minst sagt en trivsam tillställning liksom dagen efter när jag såg Barrett bland åskådarna med ett stort leende. Covid gjorde ju stopp för ett andra Sverigebesök och nyligen en arrangör som tog sig vatten över huvudet om man utrycker sig snällt gjorde även att ett andra tilltänkt besök i hemstaden blev om intet .

När jag ändå gick igenom gamla foton så visst fanns det ändå ett besök i Göteborg från Nick Barrett, då tillsammans Mick Pointer (Arena) ”även ursprunglig medlem i Marillion” som gästade Musikens Hus med vänner där Marillons debutalbum Script for a Jester’s Tear spelades.

Pendragons studioalbum ”fullängdare”.

The Jewel (1985)
Kowtow (1988)
The World (1991)
The Window of Life (1993)
The Masquerade Overture (1996)
Not of This World (2001)
Believe (2005)
Pure (2008)
Passion (2011)
Men Who Climb Mountains (2014)
Love Over Fear (2020)

Text/Bild: Conny Myrberg