Jag har alltid haft en särskild plats i mitt hjärta för Focus, ända sedan jag hörde Jan Akkermans febriga och lite vingliga gitarr yla i Tommy från andra LP:n Moving Waves. Som med mycken annan tonårskärlek blir det ljuva minnen men inte mycket mer. Efter Hamburger concerto har jag bara ägnat gruppen förstrött intresse, även om de producerat en del snygga låtar även det senaste decenniet.
Nu har Focus på nytt spelat in låtar från sin välkända katalog. På Golden Oldies är det Thijs Van Leer, Pierre Van Der Linden, Bobby Jacobs och Menno Gootjes som utgör truppen och även om Gootjes är en skicklig gitarrist, så jämför jag givetvis med Akkermans tolkningar från dazumal.
Låtmaterialet är givetvis högoktanigt. Frånsett Hocus Pocus som jag tyckte var en rolig bagatell första gångerna jag hörde den, men sedan blir mest enerverande, så är låtarna från Focus första tre LP helt fenomenala. När Van Leers klassiskt klingande vackra melodier och ackordföljder parades med Akkermans mer anarkistiska och jazziga gitarr uppstod magisk musik. På Olden Goldies får vi covers som inte tillför något nytt, utan är stolpiga och ospännande. Mest tråkigt är att Van Leers obegripliga behov av jönseri i sång och andra gutturala läten tar udden av även sådana vackra låtar som Tommy och Brother. Post-Akkerman Focus representeras bland annat av Aya hippie juppie jeeh och Neurotica som är snygga upptempokarameller med läckert gitarrspel, men som tyvärr fördärvas av Van Leers ständiga tjoanden i mikrofonen.
Bäst på plattan är tolkningen av Focus three and four, som dessutom måste vara något av proghistoriens vackraste låtar. Här lyckas Gootjes matcha Akkermans spel på ett känsligt sätt som gör att originalens skönhet inte smutsas ned. Så håller Van Leer käften och koncentrerar sig på sin orgel. Tack för det.
Focus – Golden Oldies
In And Out Of Focus / Border
- Hocus Pocus
- Tommy
- House of the king
- Focus one
- Sylvia
- Focus three and two
- Aya hippie juppie jeeh
- Neurotica
- Brother
Betyg: 5 / 10
Hans-Åke Höber