Matt Schofield är hyllad som en av de allra skickligaste moderna bluesgitarristerna. Man behöver varken vara gitarrist eller skribent på någon aktad gitarrtidning för att förstå varför, det räcker med att lyssna på engelsmannens femte studioalbum Far As I Can See. Men se upp, musiken är beroendeframkallande.
Inbäddade mellan From far away och Red dragon ligger nio jäsande blueslåtar i varierande stilar. Schofield och hans symbiotiskt samspelande band lockar och utmanar varandra med toner så lekfullt och levande så att låtarna fulländas – i händerna på mindre briljanta musiker tror jag inte att albumet hade varit tillnärmelsevis lika betagande som det är nu. Kolla den progressiva rytmiken i Getaway, svänget i instrumentala Oakville shuffle, den totala närvaron i det nästintill stillastående sorgenumret The day you left. För att inte tala om improvisationerna. Schofield spelar som en jazzmästare med bluessjäl, ibland som Robben Ford, ibland som Warren Haynes, och tillsammans med främst Jonny Hendersons Hammondspel men även Jordan Johns trumspel lyfter han en över 100 årig musiktradition in i framtiden.
From far away och Red dragon är dock i en klass för sig själva. Öppningslåten bär på spår från både Santana och Frank Marino men sett till helheten är nog Gov´t Mule den tydligaste referensen; Schofields inlevelsefulla sång, det följsamma men intrikat spelande kompet, det mästerliga gitarrspelet klurigt kompletterat av en grillosande Hammond orgel. Det stora finalnumret Red dragon är som middagssolen i Sahara där Schofields improvisationer bildar dallrande hägringar när jag sluter ögonen. Återigen jämför jag med Gov´t Mule när de är som bäst och när den nästan tio minuter långa ejakulationen är över tänker jag: bara en gång till…
Matt Schofield – Far As I Can See
Mascot Label Group / Provogue
- From far away
- Clean break
- Getaway
- Breaking up somebodies home
- The day you left
- Oakville shuffle
- Hindsight
- Everything
- Yellow moon
- Tell me some lies
- Red dragon
Betyg: 8 / 10
Jukka Paananen