- Introitus – Anima
Det är lätt att dra paralleller till Arjen Lucassens musik när man hör Introitus. Dels ståtar låtarna med vacker kvinnosång (Anna Jobs Bender), dels växlar man mellan hårdrock och elektroniska tongångar (hör exempelvis robotrösten à la 1980 i ”Free”) med självklar enkelhet. Det ligger också ett starkt fokus på bra melodier över hela albumet, ofta accentuerat av de David Gilmour-lika gitarrtongångarna från Per Helje. För att inte tala om de läckert symfoniska klaviaturlöpningarna signerade Mats Bender. Själva beskriver Vansbrobandet sin musik som neoprogressive, och det ligger väl en del i detta, men här finns en småmetallisk tyngd som man inte återfinner hos IQ eller 80-talets Marillion. Flöjten i nyss nämnda ”Free” för rentav tankarna till Ritual.
Albumet förlorar dock en poäng på sitt mestadels oförändrade tempo och sin genomgående likartade sinnesstämning. Smått moloket i mellantempo tycks vara Introitus maxim, och egentligen ska man väl inte klaga, då det trots allt låter så professionellt, men trots att detta ger ”Anima” en känsla av konsekvent enighet kan jag inte hjälpa att jag sitter och suktar efter mer upptempo och kanske någon gladare bit emellanåt.
Introitus – Anima
Progress Records
1. Initiare (1:54)
2. Broken Glass (10:28)
3. Who Goes There (7:14)
4. Slipping Away (11:14)
5. You Will Always Be My Girl (6:30)
6. Free (7:50)
7. Anima (16:30)
8. Exire (1:34)
9. (untitled) (2:58)
Betyg: 7/10
Daniel Reichberg