Den svenska sidan för artrock
Vi har nu nått fram till “Abbey Road”, The Beatles sist inspelade album, i serien av nymixar signerade Giles Martin, son till den legendariske George Martin, som en gång producerade lejonparten av Beatles skivproduktion. Nymix av “Abbey Road”, alltså? Kan…
Blå Tåget är numera så stora att Metallica spelar deras låtar! Nej okej, det var väl i ärlighetens namn Ebba Gröns “Staten och kapitalet“ som Metallica överrumplade sin publik med på Ullevi, men utan originalet, Blå Tågets “Den ena handen…
Vad gjorde Uppsalamusikern och keyboardisten Hans Lundin när Kaipa inte fanns? Svaret får vi i slutet av mars i vårens mest späckade cd-box. Först ut är soloalbumet “Tales“, vilket släpptes 1982 och låter som en i huvudsak instrumental variant av…
Vad hade jag väntat mig, när gitarrfantomen Yngwie Malmsteen släpper en skiva där han hyllar sina hjältar, huvudsakligen via bluestongångar? En nedtonad Malmsteen? Nä, inte direkt, men kanske att han ändå skulle anpassa sitt spel en smula till musiken? Nu…
Kul att recensera en Lennon! Särskilt som parhästen är den tokige basvirtuosen Les Claypool från Primus. I denna konstellation bekläder dock Claypool ett sidosäte. Eller gör han? Basen lever snarare livets glada dagar för fullt, à la Chris Squire, och…
Jag har alltid haft vissa svårigheter att till fullo uppskatta låtar som sjungs på språk jag inte behärskar. Dumt, jag vet. Men då jag hör brasilianska Caravela Escarlate tappar detta i betydelse. Dels beror detta såklart på att musiken i…
1. PAUL MCCARTNEY – EGYPT STATION 2. RIVERSIDE – WASTELAND 3. VOIVOD – THE WAKE 4. PHIL LANZON – AND YOU’RE CALLING ME CRAZY? 5. ROINE STOLT’S FLOWER KING – MANIFESTO OF AN ACHEMIST 6. THE DAMNED – EVIL SPIRITS…
Det är inte var dag man får recensera tidernas bästa skiva, men idag är en sådan dag. För enligt mitt tycke nådde musikhistorien sin kulmen den tjugoandra november 1968, i och med att Beatles självbetitlade dubbelalbum – oftast kallat “White…
Av en slump råkar jag slå igång den här skivans öppningsspår ”As one” direkt efter att ha hört Yes och ”Awaken”. Likheterna är överraskande påtagliga. Svepande syntar, bitska gitarrer, genomdramatisk sång. Kan man alltså säga att Suedes metamorfos från britpop…
McCartney goes progressive! Ja, det är faktiskt känslan jag får av att lyssna på legendarens nya album. Jovisst har Paul McCartney varit nyskapande åtskilliga gånger förut. Men den här skivans två längre (nåja, båda är under sju minuter) sviter liknar…