Den svenska sidan för artrock
The Beatles sist utgivna album (men inspelat näst sist) har alltid varit en smula kontroversiellt. Paul McCartney har sagt sig avsky de stråk-, blås- och körpålägg som producenten Phil Spector gjorde utan Beatlesstjärnans vetskap. Hur stark denna avsky egentligen är kan man…
Den här recensionen låter sig knappt skrivas. Åtminstone inte enligt gängse strukturer. Third Ear Band var nämligen en grupp som knappt kan sägas ha gjort låtar. Istället skapades stycken som byggde på stämningar, snarare än melodier. En sorts minimalism för…
Vilket är rockmusikens bästa år? Frågan har stötts och blötts av entusiaster/nördar i årtionden. Den här lådan ger 52 skäl till varför 1969 är nummer ett, åtminstone i progfåran. Här bjuds rader av godbitar som känns välbekanta sedan länge, eller…
Robert Fripp! Rick Wakeman! Medlemmar från Van der Graaf Generator, Elton John, Brinsley Schwarz. Jon Anderson, Peter Hammill, Peter Gabriel och Phil Collins i kören…. Det är ett stjärnspäckat gäng som backar upp välsjungande Colin Scot på dennes enda, med…
Innerst inne är alla progrockare. Iallafall nästan. Här kommer ett småproggigt och ljuvligt klingande album från folk som producerat och komponerat åt alltifrån Grymlings till Scorpions. “A thousand years from now” låter exempelvis som en blandning mellan Moon Safari och…
“All things must pass”. Ofta beskrivs George Harrisons 1970-släpp som det allra bästa album någon av medlemmarna i The Beatles fick ur sig efter att gruppen splittrats. Harrison hade under en längre period samlat på sig ratat material (“Isn’t it…
När nya Big Big Train-plattan rullar igång blir jag överrumplad. Det låter ju som Styx! Eller kanske Abba? Nu låter visserligen inte sången som Agnetha eller Frida, men “The strangest times” besitter den där sprittande frihetskänslan – paradoxalt nog i…
Vem hade trott, i mitten av 1980-talet, att den dåvarande tunge missbrukaren David Crosby skulle går en ny vår till mötes 30 år in i framtiden? Att han skulle vara astronomiskt mycket mer kreativ än bandbröderna Stephen Stills och Graham Nash,…
Eftersom jag gillade Eyesbergs förra platta “Masquerade” (2016) är det märkligt att denna uppföljare gick under radarn för dryga halvåret sedan. Men bättre sent än aldrig. “Claustrophobia” är i sanning sin föregångares uppföljare, men kanske mera av allt denna gång….
Rockhistorien är inte enbart historien om alla succéer, utan även berättelsen om alla de band som INTE nådde ut till en större publik. Till dessa akter hör brittiska Patto, som visserligen är något av kultklassiker bland 60- och 70-talsfans, men…