Audrey Horne – Pure heavy

: Audrey Horne – Pure heavy

Ett av de intressantaste banden på den nordiska musikscenen är utan tvivel Norska bandet Audrey Horne. Bandet har sedan man startade 2002 byggt sitt sound på framförallt 70/80-talets classic rock / heavy metal, men med ganska många progressiva inslag. Man har under åren spelat in fyra riktigt välljudande plattor där höjdpunkten var den ruggigt bra självbetitlade tredje plattan. Senaste alstret Youngblood var en ganska stor besvikelse när den kom då den kändes betydligt ”blodfattigare” än sina föregångare. Detta upplevde jag nog mest på grund av att de progressiva inslagen var betydligt färre, och att den nya stilen byggde på en betydligt enklare och mer rak musik. Plattan som helhet var ändå ganska så ok men den kändes som sagt lite blek i jämförelse med föregångarna.

Nya plattan Pure Heavy fortsätter där Youngblood avslutades och erbjuder lyssnaren en bred palett av ösiga och kraftfulla låtar där de båda gitarristerna Thomas Tofthagen (Sahg) och Arve ”Ice Dale” Isdals (Enslaved) riffande hela tiden står i centrum. 70/80-talets ljudideal står i första rummet där sound och tonspråk från band som framför allt Thin Lizzy känns mycket närbesläktat. De båda gitarristerna levererar allt som oftast mycket läckra gitarrslingor/solon som för tankarna till det sköna lir som herrar Gorham/Robertson bjöd på under nämnda bands storhetstid. Det känns som om det finns ett stort mått av ärlighet i det betydligt rakare sound och tonspråk som Audrey Horne numera bjuder på. Det som framförs på plattan kommer även att kunna framföras live på ett grymt bra sätt. Rytmsektionen lirar tight och svängigt och lägger en massiv grund för gitarristerna att riffa över.

Just gitarrspelet är nog det som för min del gör Audrey Horne till ett så intressant band, men där även sångaren Torkjell ”Toschie” Röds mycket personliga stämma klart bidrar till helhetsintrycket. Han har en röstlikhet och en frasering som ofta ger mig känslan av att Ozzy Osbourne måste ha varit en stor förebild i unga år, och det är ju definitivt inget han behöver skämmas för. Låtmaterialet på Pure Heavy är överlag ganska bra men tappar något i kvalitet i slutet på plattan. Det finns ett par riktiga höjdarspår där första spåret Wolf in my heart men framför allt den grymt svängiga Into the wild sätter standarden. Tyvärr finns också ett par spår som känns alldeles för enkelriktade och simpla i sin karaktär vilket drar ner slutintrycket rejält. Som helhet höjer dock Audrey Horne ribban ett pinnhål jämfört med föregångaren, men det är ändå en bra bit upp till bandets största musikaliska stunder.