Det tyska melankoliska synth-bandet Camouflage bjuder in oss till sin åttonde studioskiva. Det var hela nio år sedan sist. Skivan inleder med första singeln Shine. En helt okej låt i stil med De-Vision och liknande. Naturligtvis svävar Depeche Mode som en osalig ande över det också men även vissa drag från Nine Inch Nails debutplatta kan skönjas. Skön låt hur som helst. Lite melankolisk men samtidigt med en popkänsla.
Låten Laughing har nästan snott hela kompet från Depeche Modes It´s no good (1997). Då föredrar jag Depeche låt framför denna.
Ett genidrag däremot är att bjuda in den fantastiske Peter Heppner (Wolfsheim) som gästartist på Count on me. Hans igenkännliga lite sorgsna stämma lyfter verkligen denna låt som är en duett. Fin melodi.
Därefter följer det instrumentala titelspåret Greyscale som med sin tvärflöjtsliknande synthstämma ger låten en skön och filmisk karaktär. Jag har alltid varit svag för tvärflöjtsljud. Det är så hypnotiskt på något sätt.
Men finns det någon mer låt som kan tänkas vara av singel-kvalitet?. Då kan jag chansa på poppiga Misery som har mer bpm än övriga låtar också utan att för den skull tappa det melankoliska soundet. Eller kanske duetten Count on me ligger bra till också.
Camouflage har jobbat på denna skiva i fyra år och skulle egentligen ha släppts i november 2013 som en del av deras 30års-jubileum. Men som sagt blev de klara först nu på grund av oklara omständigheter. Både Shine och Misery spelades dock live så tidigt som 2011.
Kort sagt en helt okej platta för er som gillar De-Vision, Wolfsheim, Depeche Mode och i viss mån även O.M.D. även om de inte riktigt är lika melodiösa som dem.
Camouflage – Greyscale
Bureau B
- Shine
- Laughing
- In the Cloud
- Count On Me
- Greyscale
- Still
- Misery
- Leave Your Room Behind
- Light Grey
- If…
- End of Words
- Dark Grey
- I’ll Find
6 / 10
Peter Dahlberg