OJ, redan en ny platta med House Of Lords. Det känns som att det nyss kom en. Bara det gör mig lite skeptisk. Förra albumet Precious metal var av ganska hög kvalitet med flera mycket bra låtar. Är de verkligen inne i ett sådant flow att de bara kan spotta ur sig skivor? Bra skivor menar jag. Att bara släppa en skiva med diverse överblivet material kan nog vilket band som helst göra.
Första intrycket jag får av nya skivan är att de vill rocka hårdare än någonsin tidigare. Hade det varit ett nytt band kanske man tyckt det varit lite roligt med denna hårda pudelrock. Trots att inte låtarna är så starka i sig är det ändå proffsigt utfört från början till slut. Nu är det dock House Of Lords vi pratar om och deras tionde studioalster. Att göra skiva nummer 10 borde vara en milstolpe i karriären. Nu känns det mer som ett hastverk. Låtarna har ofta bra verser och så vidare men refrängerna haltar en hel del. De borde ha slipat mer på dessa.
Inledande Go to hell är väl godkänd men inte mer. Ska man jämföra med förra årets knockout-öppning med Battle så faller den platt. Likaså balladen We will always be one skuggas rejält över av förra årets fina Precious metal. Och så vidare. Ska jag vara lite elak känns refrängerna på nya plattan mer som bryggor än refränger. Det är det som är skivans svagaste punkt. Annars låter det lika mycket House Of Lords som vanligt, bara lite sämre.
James Christian imponerar dock som sångare. Grejen när han drar ut på tonen i refrängen till Pillar of salt är coolt. För övrigt plattans klart bästa låt med sin lilla touch av Led Zeppelin. Mera sådana lyckade lekfullheter hade varit trevligt. Trots mitt bistra utlägg här ovan så får de ändå betyget godkänt. De kan sitt jobb. Önskar bara att de ansträngt sig lite mer.
House Of Lords – Indestructible
Frontiers Records
01. Go To Hell
02. Indestructible
03. Pillar Of Salt
04. 100 Mph
05. Call My Bluff
06. We Will Always Be One
07. Die To Tell
08. Another Dawn
09. Eye Of The Storm
10. Ain’t Suicidal
11. Stand And Deliver
Betyg: 5 / 10
Peter Dahlberg