Jag hoppas ni ser förbi den lite smått töntiga albumtiteln för här är lite rolig melodiös partyrock att glädjas åt. Redan första låten har ouuooh-ande som till och med skulle göra Magnus Uggla lite generad. Spelglädjen är på topp. Man smittas och rycks med. Kommersiellt och simpelt kanske många tycker men vem bryr sig. Sitt där med era trista doomiga vax och se fram emot världens undergång istället då.
En del snedtramp förekommer förstås men i huvudsak en förvånansvärt pigg skiva fylld med melodisk rock och roliga små detaljer. Många namnkunniga gäster förekommer. Den enda baksidan är att produktionen känns väldigt ojämn. Ibland är det bra och fett ljud och ibland nästan på demonivå.
Ni som gillar lite mer 80-talsaktig och fluffig keyboardbaserad melodisk rock har här ändå mycket godis att hämta här. Men för att vara realistisk kanske överlevnadsfaktorn minskar med tiden så jag ger den bara godkänt. Sångaren Al Fritch känns inte klockren alla gånger. Låtarna kunde också vara bättre och/eller mer genomarbetade. Egentligen är det bara de två första låtarna som är lite roliga. Eller rättare sagt den Sammy Hagar-aktiga titellåten i alla fall. Nä, här finns dessvärre inte mycket att glädjas åt.
Drive She Said – Pedal To The Metal
Frontiers Music Srl
1. Touch
2. Pedal To The Metal
3. In ’R Blood
4. Said It All
5. Writing On The Wall
6. Rainbows And Hurricanes
7. Love Will Win In The End
8. Rain Of Fire
9. In Your Arms
10. I’m The Nyte
11. Lost In You
12. All I Wanna Do
Betyg: 4 / 10
Peter Dahlberg