Var ju ett tag sedan plattan släpptes (2015) fast musik är ju egentligen tidlös så här kommer en rec. Svenska bandet Miosis valde formatet EP med fyra spår modell längre, ett bra beslut enligt undertecknat. Att fylla ut med diverse för en fullängdare stjälper oftast slutresultatet, här levereras fyra genomarbetade spår. Sett dom live och hört deras tidigare alster och faktum de har utvecklats i en positiv riktning. De tidigare Tool influenserna är kvar men här med en mer harmonisk produktion. Konceptet monotom uppbyggnad med gradvis stigande intensitet och en ”mogen” ljudbild är kanske en bra beskrivning av Caripito.
Inferno: Tool influenserna lyser klart igenom ljudbilden om man nu måste jämföra med andra band.
Scotoma: Mörkt, lågmält och en homogen ljudbild med ett följsamt vokala.
The Moth: Möjligen inte speciellt för detta alster men visst finns här inslag av Deftones på denna EP. Tungt progressivt i ett långsamt tempo.
Zwe[ii]: Mer oborstat men ändå inom det förutsagda konceptet.
Blir intressant att fortsättningsvis följa bandets utveckling och förhoppningsvis åter få se dem live.
Miosis – Caripito
1. Inferno (7:59)
2. Scotoma (10:17)
3. The Moth (4:57)
4. Zwe[ii] (10:51)
https://www.facebook.com/Miosis/
http://www.miosis.se/
Betyg: 7,5/10
Conny Myrberg