Dags för fjärde plattan för norska Airbag som fortsätter att finslipa på sitt sound och sin repertoar. Nya plattan innehåller sex långa låtar varav titellåten klockar på hela 13 minuter. Bandets musik skulle man kunna karakterisera som släpande atmosfärisk rock med klara influenser av Pink Floyd. Fokus är dock på att skapa sköna gitarrharmonier i låtarna snarare än att sväva ut i långa solon och komplicerade arrangemang. Dessutom kryddar man anrättningen med sköna keyboards och jag vill hävda att man på denna platta lyckats alldeles särskilt bra med detta (inte minst i titellåten – mer om detta längre ner i texten).
Inledningslåten ”Killer” är ett bra exempel på med vilken säkerhet som Airbag nu behärskar denna lite speciella genre. Det känns som om bandet denna gång jobbat enormt mycket för att få till ett perfekt sound och en bra balans mellan det instrumentella och sången. Inte oväntat är det de fina gitarrharmonierna som imponerar eftersom själva melodislingan och sången inte är särskilt avancerad. Men sångaren Asle Tostrup skall ändå ha en stor eloge för att han så tydligt lyckas förmedla varje enskilt ord i texterna! Det är han tämligen ensam om i rockbranschen, dristar jag mig till att säga. Man kan också notera att influenserna numera inte bara kommer från Pink Floyd. Man kan höra flera andra däribland Riverside/Lunatic Soul och Porcupine Tree/Steven Wilson. Men visst, det är fortfarande mycket David Gilmour över gitarrsoundet, inte minst i det underbara slutpartiet i denna låt där gitarren vandrar fram och tillbaka med härliga övertoner och med lite mer tryck i kompet.
Låtarna ”Broken” och ”Sleepwalker” följer ungefär samma modell: Inledande akustisk gitarr i botten som ensamt komp till sången som sedan följs av ett lite tyngre men likväl släpande komp med mer av elektriska gitarr och keyboards. I låten ”Broken” hör vi också tydligt toner som vi annars mest brukar höra från Steve Rothery i Marillion.
I ”Slave” hör vi ett lite annorlunda sound som definitivt är mer besläktat med Steven Wilson. Här har man också lagt ner en hel del jobb på keyboard- och takteffekter. Väldigt snyggt även det!
Det enda negativa som jag kan säga om denna platta är att när man kommer fram till låt nummer fyra ”Sleepwalker” märker man en del upprepningar och man börjar undra ”Jaha, var det så här långt inspirationen räckte”?
Men man kan inte ha mer fel för sen kommer plattans odiskutabelt bästa låt, ja kanske bandets bästa låt någonsin! ”Disconnected” har allt det där magiska som vi då och då kan få höra från de riktigt stora inom den progressiva rocken. Ett mystiskt spännande intro (keyboardsdominerat) med mycket sköna harmonier som följs av en distinkt takt med ett tema som verkligen sätter sig stenhårt i huvudet efter några genomlyssningar. En mäktig refräng (”Reach out ….”) som efterhand följs av lite hårdare gitarrer vilka dock snabbt övergår i några underbart sköna gitarrtoner (enkla men geniala). Sen ändrar låten karaktär och man får rent av lite mer jazziga toner till livs plus ett skönt gitarrsolo i ett kort parti innan låten återgår till sitt huvudtema igen på slutet. Allra sist får vi också höra lite ”kyrkklocksgitarrer” (!) och ett fint släpigt gitarrsolo. En mycket fin låt där jag tycker att keyboardisten Jörgen Hagen (?) lyckats alldeles särskilt bra.
(Märkligt nog listas ingen keyboardist längre bland de numera fyra bandmedlemmarna Asle Tostrup, Björn Riis, Henrik Fossum och Anders Hovdan. Svårt att förstå när komp från keyboards är mer framträdande än någonsin i bandets musik).
Plattan avslutas sen med en jättefin liten ballad där återigen de underbara gitarrharmonierna måste framhållas. Slutet på låten får mig att tänka på band som Anathema och Radiohead. Även de spröda strötonerna på slutet andas väldigt mycket Steven Wilson.
Slutsats: Det är dags att ge detta otroligt duktiga norska band ett riktigt högt betyg för deras bästa platta så här långt i karriären!
Airbag – Disconnected
Karisma Records
1 KILLER 9:18
2 BROKEN 7:08
3 SLAVE 8:39
4 SLEEPWALKER 7:05
5 DISCONNECTED 13:10
6 RETURNED 5:11
Betyg:9/10
Karl-Göran Karlsson