Den gamle technoräven Moby är tillbaka. Ni minns väl Go från 1990? Han har ju tidigare även flörtat med både rock och punk i vissa låtar. Tänk framförallt den frenetiska All I need is to be loved (H.O.S. mix) från 1994 där han även sjunger själv. Hans röst passar utmärkt till punkig musik då den är uttrycksfull och lite smått desperat. Inte lika bitsk som Johnny Rotten utan mer känslosam och introvert på något sätt.
Hur som helst gillar jag när han sjunger själv vilket han gör här. Inledande Hey hey ekar av gamla Go men även av post-punk och är full med energi. Kan själv se mig sparka loss till denna. Skulle dock aldrig göra det offentligt men lite för mig själv kanske. Så länge orken tillåter. Typ en halv minut ha ha. Aerobicspasset fortsätter med samma fart i Break doubt som är ganska lik första låten.
Tredje låten I wait for you är något lugnare men punkigare på samma gång. En av skivans höjdpunkter. En annan favorit är avslutande Dark star där techno-sidan tar över lite mer. Gillar även Almost loved som är mer synthig och monoton med smittande refräng.
Ytterligare favorit är Are you lost in the world like me som känns aktuell. Ibland känner man sig lite lost i dagens värld med all sin teknik, sociala medier, ständiga uppdatering och avtagande empati och hänsyn till och för varandra. Det är bara jaget som ska framhävas till varje pris och alla går på tå för att inte kränka alla samtidigt som hatet flödar på nätet. Förlåt, nu tappar jag spåret här lite märker jag.
Vill bara avsluta med att säga att det är kul att Moby är tillbaka och sjunger själv och att musikformen är mestadels post-punk. Känns väldigt ärlig på något sätt. Snyggt jobbat!
Moby & The Void Pacific Choir – These Systems Are Failing
Little Idiot
hey! hey!
break. doubt
I wait for you
don’t leave me
erupt & matter
are you lost in the world like me?
a simple love
the light is clear in my eyes
and it hurts
Betyg: 7 / 10
Peter Dahlberg