Årets artist: ROINE STOLT
”Invention of Knowledge” (Anderson/Stolt) och ”Dårskapens Montoni” (Kaipa Da Capo) – två storverk SAMMA ÅR. Därtill DVD med Steve Hackett och ett omnämnande bland progrockens 15 bästa gitarrister i branschbibeln Guitar World. Uppsala progs!
Årets utrikiska återförening: ANDERSON RABIN WAKEMAN
Det tog låååång tid av kontakter, planer och förhandssnack, men nu är de tre före detta Yesmedlemmarna ute på vägarna och sopar halvt mattan med dagens version av moderbandet. I mars väntar Hammersmith Apollo på mig och polarna.
Årets svenska återförening: MISERY LOVES CO
Deras antifascistiska industrimetall är svåremotståndlig, särskilt som den görs av ett kanongäng, live, och jag dessutom verkar ha kommit ikapp.
Årets livealbum: THE BEATLES AT THE HOLLYWOOD BOWL
De mest överdrivna publikljuden bortrensade; kvar finns världens bästa band på sin livemässiga höjdpunkt.
Årets utrikiska nykomling: ELEPHANT PLAZA
Gilbert Marshall hoppade av från Magic Pie, startade eget, och ljuvligt blev det. Progrock i grunden, men även mycket metal, mycket mjukt, mycket modernt och MYCKET melodiöst. Heja, Gilbert!
Årets svenska nykomling: BRIDGE TO MARS
Om nu ett band som planerats i år å dar kan betraktas som nykomling? Hur som helst bjuder trion på årets bästa bluesrocksväng. Jocke Marsh skrytspelar precis lagom klurigt, gör varje pricksäker gitarrslinga till en vital del av de väldigt 70-taliga låtarna, och till på köpet sjunger han skitbra. ”Nästan som Glenn Hughes!”, vilket han själv utropade.
Årets DVD : ACT ”Trifles and Pandemonium”.
En verkligt proffsig upptagning över sydsvenskarna som gjort årtiondets comeback. Sedan blev jag lite rörd över att tackas bland ”personer som betytt mycket”. My pleasure, boys! Er vansinnigt gripande musik – ELO och Dream Theater på samma gång – KRÄVER största möjliga geografiska spridning.
Årets djur: Elephant Plaza, Shaman Elephant, Der Elefant, Future Elephants?
Från vilken savann har dessa stadiga kreatur importerats?
Årets konsert: QUEEN + ADAM LAMBERT på Sweden Rock Festival
Kanske lite fusk med DET låtmaterialet, men de angrep detsamma med full attack, arrogans och djupaste respekt. Brian May var en stjärna som vanligt, och Adam Lambert tog för sig urläckert skitfjolligt av utrymmet utan att nånsin missa underdånigheten inför salig Freddie Mercury. Men hjälten för mig var Roger Taylor, som inför ”A Kind of Magic” reste sig från trummorna och sjöng sin egen låt så hjärtesnörpande ljuvt. Sen spelade han trumsoloduell mot sin egen son. Enda 2016-giget som fick 10/10.
Årets studiolåt: KAIPA DA CAPO: TONERNA
Roine får kliva åt sidan, för det är faktiskt Max Lorentz som har skapat denna dunderläckra 18-minutare, med tänkvärd text samt alla progens danser, stadier och fallerullor. Coolt också att det förekommer solosång av både Max, Roine och Michael Stolt. Slutet är ett knaskalas, med en sån där spjuver återkomst à la Strawberry Fields Forever. Och nog var det väl så att Roine hittat på en hel del arrgimmicks?
Årets livelåt: KING CRIMSON – STARLESS
Jakko M Jakszyk sjöng så förtvivlat vackert, och sedan under Robert Fripps ledning gick de tre trummisarna – allra främst favoriten Pat Mastelotto – bärsärk över sina slagverk. Var man inte hundra överlycklig som person, så kom tårarna. De kanske kom för er glada, också?
Jag tackar åter Janne, som fick fram en plåt åt mig, dagen innan giget på Filadelfiakyrkan.
Årets upptäckt: BOB DYLAN
Jovisst har jag hört hitsen, och mycket utöver det, genom åren. Men det behövdes ett nobelpris (och en Jeppe Hammarström) för att sätta sparken i min röv. Bästa låten? Jag har ju inte hunnit med alla skivor än, men en kvalificerad gissning är ”It’s Alright Ma (I’m Only Bleeding)”.
Årets TV-serie: ALLT OM SVERIGE
Tävlingarna är spännande, man går lätt in och börjar heja på deltagarna (min favorit Sarah vann!), och så är Anders Lundin en toppenprogramledare, som lär jänkarna om deras fädernesland via goda portioner humor och ordentliga stunders gravallvar.
Årets radioserie: SPANARNA
Alltid. Kommer den någonsin att besegras?
Årest sporthändelse:
Ny kategori som kom med enbart för att (såklart) Sirius gick upp i allsvenskan!
Årets intervjuobjekt: GRAHAM BONNET
Tre gånger. Förtjusande karl. Hans nya platta blev ännu bättre på kuppen.
Årets besvikelse: MAR…
Nej, det här ska vara en POSITIV genomgång av året!
Årets linguistiska avbräck: TRETTIOÅRIGA KRIGET
Saltsjöbadarna släppte ett album på engelska, och med den äran.
Årets återutgåva: JETHRO TULL – ”STAND UP”
Med tanke på alla Tull-återutgåvors enormt detaljerade och underskönt bildsatta tjockböcker, fortsätter de sitt segertåg som återutgåvornas kejsare. Den här gången medföljer även popup-gubbarna från original-LP:ns utvik.
Årets musikbok: ”FRÅN ABBA TILL MONICA Z”
Nej, inte BARA för att jag är med och skriver, utan för att alla dessa 377 hyllningar av svensk musikkonst – från Evert Taube till Bathory – är så rysligt välskrivna och påhitta av de femton författarna. Fast det är klart, du börjar ju givetvis med Damien, Boppers och Spellbound. Och Flower Kings och ACT. Och Schytts.
Årets skönlitteratur: DIMITRI GLUCHOVSKIJ – ”FUTURE” (svenska översättningen)
Jag har bara hunnit genom drygt halva tegelstenen, men är återigen gastkramad av denne blomstrande dystopiker. Berättelsen må utspela sig utanpå jorden istället för under jord, men den är inte ett dugg mer upplyftande än ”Metro 2033” eller ”Metro 2034”.
Årets musiknyhet: Att Ayreon faktiskt ska spela live.
Årets rykte: Att Rick Parfitt, Alan Lancaster och John Coghlan ska börja lira ihop.
Förhoppning inför 2017 (tänkbar): Att Ritual tar och blir klara med den där jävla skivan!
Förhoppning inför 2017 (rätt så tänkbar): Att jag under året uppträder med egen musik (känns mer troligt än egen platta).
Förhoppning inför 2017 (inte så tänkbar): Numera kan vi nog glömma en återförening av klassiska femmanna-Genesis.
Årets nyårskål for absent friends: KEITH EMERSON, GREG LAKE, DAVID BOWIE, PETER ERICSON
De 50 bästa albumen:
1. SUEDE – NIGHT THOUGHTS
2. GRAHAM BONNET BAND – THE BOOK
3. KAIPA DA CAPO – DÅRSKAPENS MONOTONI
4. HAMMERS OF MISFORTUNE – DEAD REVOLUTION
5. MEGADETH – DYSTOPIA
6. ANDERSON/STOLT – INVENTION OF KNOWLEDGE
7. ELEPHANT PLAZA – MOMENTUM
8. TRETTIOÅRIGA KRIGET – SEASIDE AIR
9. BRIDGE TO MARS – BRIDGE TO MARS
10. VAN DER GRAAF GENERATOR – DO NOT DISTURB
11. OPETH – SORCERESS
12. GLENN HUGHES – RESTORATION
13. DAVID BOWIE – BLACKSTAR
14. KARMAKANIC – DOT
15. GRAHAM NASH – THIS PATH TONIGHT
16. THE CLAYPOOL LENNON DELIRIUM – THE MONOLITH OF PHOBOS
17. SPIRITUAL BEGGARS – SUNRISE TO SUNDOWN
18. MÅRRAN – AP-IX
19. SHAMAN ELEPHANT – CRYSTALS
20. VÄRTTINÄ – VIENA
21. BIG BIG TRAIN – FOLKLORE
22. LUCIFER’S FRIEND – TOO LATE TO HATE
23. JEAVESTONE – HUMAN GAMES
24. FROST – FALLING SATTELITES
25. SEVEN IMPALE – CONTRAPASSO
26. FATAL FUSION – TOTAL ABSENCE
27. CIRCA – VALLEY OF THE WINDMILLS
28. MOTORPSYCHO – HERE BE MONSTERS
29. DREAM THEATER – THE ASTONISHING
30. RIKARD SJÖBLOM – THE UNBENDABLE SLEEP
31. WHITE DENIM – STIFF
32. STICK MEN – PROG NOIR
33. HAKEN – AFFINITY
34. THE SYN – TRUSTWORKS
35. DESTINY – CLIMATE CHANGE
36. FUTURE ELEPHANTS? – FUTURE ELEPHANTS?
37. THE CULT – HIDDEN CITY
38. STATUS QUO – AQUOSTIC 2: THAT’S A FACT!
39. ABC – THE LEXICON OF LOVE II
40. MERIT HEMMINGSSON – MERIT
41. METALLICA – HARDWIRED TO SELFDESTRUCT
42. ASTRAKHAN – ADRENALINE KISS
43. ASOKA – BARA KÖR PÅ
44. SANTANA – IV
45. THE MUTE GODS – DO NOTHING TIL YOU HERE FROM ME
46. THE ROLLING STONES – BLUE AND LONESOME
47. WHEEL IN THE SKY – HEADING FOR THE NIGHT
48. BADGE – IF IT HURTS IT MUST BE RIGHT
49. RIKARD Z – I CAN DO WITHOUT LOVE
50. DIMMA – DIMMA ÖVER EKEBY
Ha ha ha…..Årets besvikelse Marillion – Och du vågar inte ens skriva ut hela namnet !
Årets pinsammaste recensent D.A.R.E – Marillion borde ligga överst på ärsbästa listan ! Helt obegripligt du ej fattar den skivans storhet !
Och JA jag stavade fel på Årsbästa Listan – Tack dock för ett fantastiskt jobb , trevlig sida och Gott Nytt år och en God Jul !
oj, blir nästan lite avundsjuk på Daniel. hade ingen aning om att marillion kunde väcka så starka känslor. nästa platta vill jag recensera! 🙂
Hej!
Om ni läser igenom min Marillion-recension, så ser ni skälen till varför jag inte gillar den skivan. Som nämnt där, hade jag hemskt gärna velat att skivan skulle vara lika fantastisk som bandet brukar vara, men så blev det tyvärr inte. Så Ulf har rätt – den här gången väckte Marillion väldigt starka känslor – av tristess!
Sedan är det fullt tillåtet att kommentera andra saker på listan än den saken som jag knappt ens nämner! 🙂
Jag menade Peter! 🙂
hej igen, Daniel jag tänkte mer på vilka starka känslor din f.e.a.r.-recension väckt hos några av läsarna. bara kul när folk tycker olika. då blir det en härlig debatt! 🙂 men å andra sidan hör det kanske inte hemma just på din årslista här. för övrigt kan jag tillägga att jag glömde att lägga till elephant Plaza på min årslista. älskar framförallt låten ”southwest”. där har ni en vass låt! 🙂
Trodde det var fullt tillåtet att kommentera vad man vill , dock tar jag tillbaka årets mest pinsamma recensent , det var inte så trevligt skrivet , inte nått jag är stolt över,Sorry från hjärtat, tycker dock det e konstigt att den skivan ej ens är med på en top 50 lista , deras mest framgångsrikaste album på evigheter, MEN en skiva som man måste ge 20 chanser sen växer den Enormt mycket, , men jag berömde sidan med så det är tillåtet att kommentera berömmet med 🙂 Önskar er alla den bästa Jul och Gott nytt år ! Och tack för allt jobb ni lägger ner . MEN Det är väl lite meningen med musik att det ska väcka känslor ! Så ROCK ON ! Forza Marillion ! Forza Prog Rock ! Kram !
Jag tycker det är bra att Daniel håller sig till sina åsikter, sedan att många andra, Kritiker och lyssnare inte håller med honom angående om Marillions senaste, men det spelar väl ingen roll, jag älskar plattan och tycker det är årets bästa skiva. Det står jag för och tänk att en recension det kan vem som helst skriva, det handlar bara om att förmedla det man tycker, ganska bra att vara recensent… God jul på er på Art Rock och fortsätt skriv era recensioner, ibland får ni mothugg och ibland medhåll, och så kommer det att förbli!