Lagom till det årliga evenemanget IB-Expo släpptes även detta nya album med Halmstad-baserade Isildurs Bane under titeln ”Off The Radar”. Skivsläppet är faktiskt det andra från Isildurs Bane bara i år eftersom man ju släppte det fina albumet ihop med Steve Hogarth redan i början av året under titeln ”Colours Not Found In Nature”. Vi ser alltså något av en kreativ boom från bandet efter att ha legat lite lågt några år (ända sen 2005 faktiskt då senaste studioalbumet ”MIND: Vol. 5 – The Observatory” kom). Bandets kreative ledare Mats Johansson förklarar att den långa pausen delvis förklarades av en viss uppgivenhet inför hur musikvärlden utvecklats på ett negativt sätt med streamingtjänster och illegal digital nedladdning och där album-konceptet helt enkelt inte längre fungerade som ett sätt att livnära sig på som musiker. Men i och med nya legala digitala nedladdningstjänster och vinylskivans kommersiella återkomst verkar lyckligtvis situationen ha förbättrats något igen.
Isildurs Bane kallar sig kammarrock-ensemble och det tycker jag är en bra beskrivning. Ända sedan starten 1976 har man blandat rock, jazz och klassiska element plus en mängd andra musikstilar. Förra året firade man 40 årsjubileum och det verkar som om detta också lett till något av en nytändning med en massa nya aktiviteter och inte minst samarbeten med några internationella stjärnor på Artrock-himlen (t ex Steve Hogarth, Tim Bowness och Peter Hamill). Medlemmar har kommit och gått men bandets musikaliska ledare och huvudkompositör Mats Johansson fortsätter oförtrutet. Övriga medlemmar just nu är Katrine Amsler (keyboards), Klas Assarsson (slagverk och percussion), Luca Calabrese (trumpet), Axel Croné (bas, träblås), Samuel Hällkvist (gitarr), Jan Severinsson (ljudtekniker), Kjell Severinsson (trummor) och Christian Saggese (gitarr).
Nya plattan är helt instrumental och antyder att man denna gång ville koncentrera sig mer på de tonmässiga arrangemangen snarare än det sångmelodiska. Musiken är i huvudsak komponerad av Mats på diverse keyboards men han har tillsammans med Axel Croné arrangerat de elektroniska tongångarna tillsammans med rytm och komp från både blåsinstrument och gitarr. I tillägg finns också några låtar och partier som för mig låter som mer eller mindre fria improvisationer, exempelvis låten ”Endless Air”.
Jag upplevde den nya plattan som spännande men inte helt lättlyssnad. Det är verkligen ingen ”kioskvältare” i den meningen att den kvickt kommer att sätta sig och fånga intresset och därmed snabbt vinna gehör bland musikälskarna. Det här är verkligen vad man kan kalla för Artrock där man undersöker de yttre gränserna för vad man kan göra med arrangerad och improviserad musik. Det har både positiva och negativa sidor. Det är spännande men leder inte garanterat till en positiv upplevelse. Med andra ord – jag har lite blandade intryck efter att ha lyssnat igenom skivan.
Jag tycker bäst om den inledande långa kompositionen ”Drive!” som är uppdelad i tre delar. I första delen finns ett härligt driv i musiken och där alla musiker i kollektivet verkar delta. Här finns en fin blandning av elektroniska och ’naturliga’ instrument som jag verkligen gillar. Sen är jag rätt svag för det fina spelet på xylofon och vibrafon som kryddar detta verk. I del två sjunker vi in i ett avspänt stämningsfyllt parti utan trummor och efterhand hör vi fascinerande harmonier mellan keyboards och diverse blåsinstrument. I den sista delen får vi höra sköna toner av Luca Calabrese kompat av elektroniska trumljud.
En annan spännande komposition är ”Under Your New Moon” som inleds med helt sjuka (!) elektroniska bubblande toner som efterhand övergår i något som domineras av synnerligen skönt spel på saxofoner fint kompat av keyboards och trummor. Jag brukar i regel ha svårt för just saxofon i musik men tonerna här är riktigt sköna.
Ytterligare en fin låt är ”Goodbye Berlin” med skönt gung i trummor och percussion och fina grunder i musiken från diverse keyboards. Gillar speciellt keyboardsstämningarna cirka 2 minuter in i låten samt det fina gitarrspelet på slutet.
När det gäller övriga låtar så blandar de njutbara med rätt så märkliga partier. Mest extrem här är ”Endless Air”. Det låter verkligen som en sorts konstinstallation, typ mobil med ljud! Men det kanske är syftet? Personligen har jag tyvärr lite svårt för den här typen av extrem improviserad musik. Man får känslan av att det här är roligare att spela med i än att faktiskt lyssna på. Lite av samma känsla får jag av titellåten ”Off The Radar”. Titeln kanske antyder att det verkligen är musik som smugit sig under radarn för att undvika upptäckt. Tänkt att anfalla oss i bakhåll när vi minst anar det. Ett märkligt verk är det i alla fall. Återigen, jag får känslan att det nog är roligare att spela än att lyssna till. Och varför skall man misshandla trumpet och saxofon som man gör här bitvis? Jag har svårt att se poängen med det.
Som en extra bonus får man i alla fall som avslutning höra riktigt skönspel från Christian Saggese på akustisk gitarr. Mycket vackert och det han spelar för tankarna till en annan virtuos på akustisk gitarr, nämligen Steve Hackett. Jag tror att inspelningen kommer från förra årets IB-Expo.
Det här är en spännande platta som man kan ha många olika åsikter om (som redan antytts). Men för den som uppskattar musik med både ytterligheter och skönspel är det ett bra val.
Isildurs Bane – Off The Radar
Ataraxia Production
1. Drive! Part 1-3
2. Off The Radar
3. Under Your New Moon
4. Xenolith
5. Goodbye Berlin
6. Endless Air
Bonus: Uvertyr/Open (live 2016)
https://www.facebook.com/ibexpo/
Betyg: 7/10
Karl-Göran Karlsson