Österrike är kanske inte det första man tänker på när man talar om progressive metal, PHI är ändå ett som bör kollas upp. Inledande Children of the Rain väckte direkt intresset, här återfinns inte bara genrens taktändring, i de melodiösa avsnitten känns vokala vibbar från en av mina favoritsångare John Payne och tiden han var med Asia. Dystopia – tungt spår med goa riff och melodiska avsnitt, en bra rocklåt helt enkelt med progressiva vinklingar. Liksom övriga spår håller sig In the Name of Freedom över radioeterns normallängd som sig bör i genren, vassa gitarrsolon i en komplex ljudmatta och gungande taktsektion. Ja låtarna håller klass rakt igenom med många element från skilda genre och vinklingar men som ändå kan passa inom begreppet progressive metal. Sammanfattningsvis presenteras en helgjuten platta vilken med mersmak skulle insupas på livescenen, om man får önska något så vore ett spår helt utanför konceptet/bryta den inslagna linjen en krydda om än en kortare variant.
PHI – Cycles
Gentle Art Of Music
1. Children of the Rain (8:54)
2. Dystopia (8:50)
3. In the Name of Freedom (7:25)
4. Amber (7:38)
5. Existence (6:52)
6. Blackened Rivers (7:43)
https://www.facebook.com/phi.progrock
Betyg: 7,5/10
Conny Myrberg