Tredje albumet med titeln ”Icebound” från italienska Not a Good Sign damp plötsligt ner hos mig för att recenseras. Bandet som tidigare givit ut två alldeles utmärkta album på skivbolaget AltrOck sen debuten 2013 har denna gång valt att helt på egen hand producera och distribuera den nya fullängdaren.
Bandet leds av keyboardisten Paolo ”Ske” Botta (där mellan-namnet kommer från hans förra band) som också skriver det mesta av materialet. Tredje plattan innebär också en nystart för bandet med en ny ambitiös, komplex och tidvis abstrakt inriktning. Vi ser också lite nya musiker vid sidan av Paolo, basisten Alessandro Cassani och trummisen Martino Malacrida, bl a gitarristen Gian Marco Trevisan som också skrivit en låt på plattan och som nu också sjunger på flera låtar tillsammans med ordinarie sångare Alessio Calandriello. Förutom detta ser vi också några högst kompetenta gästmusiker i saxofonisten David Jacksson (Van der Graaf Generator) och violinisten Elosia Manera.
Tidigare plattor har framförallt haft stark inspiration av band som King Crimson och en melankolisk touch av Genesis i vissa spår. Det tilltalade mig väldigt mycket. På denna platta måste jag säga att deras still är mycket mera komplex och inte alls så tydligt i sina rötter. Men i princip kvarstår experimentlustan med diverse upptåg och tidvis ganska råa toner varvat med underbart vackra partier som gör att man ryser av välbehag. Min uppfattning är att bandet nu har blivit ännu bättre än tidigare (vilket inte säger lite). Det här är ett album som tål att lyssnas till många, många gånger och där man kommer på sig själv med att upptäcka nya saker hela tiden. Alltså, verket har inte alltför mycket upprepning utan det är skarpa kast och väldigt mycket variation på olika teman. På detta sätt hålls intresset vid liv hela tiden och jag har verkligen njutit av att lyssna på detta verk.
Det som jag framförallt gillar med denna musik är bredden och variationen. Sen är jag väldigt svag för partierna som har lite svärta och melankoli i sig. Det här finns verkligen i låtar som ”Frozen Words” och även i delar av den väldigt komplexa och varierade ”Trapped In”. Vi har också några oerhört vackra inledningar på låtarna i exempelvis helt instrumentella ”Hidden Smile” och den underbara ”Down Below”. På den sistnämnda fungerar sången och keyboardkompet underbart tillsammans. Missa inte heller de underbara violintonerna i inledningen på ”Down Below”. Rysarvarning! Jag måste också framhålla att den nye sångaren Gian Marco kompletterar Alessio alldeles fantastiskt. Deras sång i inledningen på denna låt är helt underbar med massor av harmoni och känsla. Gian Marco sjunger sedan även alldeles utmärkt ensam på hans egna (?) låt ”Truth”.
Jag måste också framhålla att bandet har en alldeles oerhört skicklig trummis i Martino Malacrida. Han har en diger meritlista och spelar i en mängd olika konstellationer och sammanhang. Lyssna på hans fullkomligt sanslöst inspirerande spel i inledningen av ”Truth”! Och han håller hög klass igenom samtliga låtar på plattan.
För den som gillar det lite mer experimentella och galna så finns också mycket att hämta. Inledningslåten ”Second Thought” liknar inget man hört förut med en massa tvära infall och vändningar. Lyssna också cirka 3 minuter in på låten ”Truth” där en väldigt märklig kanon mellan ett par keyboardsekvenser inleder och långsamt bygger upp en riktig kakafoni med riktigt råa toner och rivigt spel.
Någon favoritlåt går faktiskt inte att plocka ut från albumet men man kan kanske säga att låten ”Trapped In” på något sätt sammanfattar hela konceptet för bandet. Här finns nämligen allt av det bästa bandet har att bjuda på i en salig blandning. Efter en något kaotisk inledning kommer man till ett oerhört vackert parti cirka 3 minuter in i låten med känslosam sång och underbara violintoner och blås. Avslutningen är sedan återigen varierad men mycket fin.
Som ni förstår har denna platta tagit mig med storm. Efter en i min mening väldigt trög inledning på detta prog-år var det förlösande att äntligen igen få lyssna på en riktig toppklass-produktion. Det är egentligen bara en sak som hindrar mig från att ge absolut toppbetyg och det är att jag är tveksam till om någon enskild låt på plattan får någon sorts evighetsstämpel som klassiker på sig. Så är det nog knappast men likväl är detta album något av det mest inspirerande jag någonsin har hört. Rekommenderas varmt! Vill ni ha den i CD-form får ni snabba på för den finns bara i 500 exemplar, i övrigt säljs albumet bara digitalt. Forza Italia och italiensk prog!
Not A Good Sign – Icebound
Egenproducerad
1 Second Thought
2 Frozen Words
3 Hidden Smile
4 As If
5 Down Below
6 Truth
7 Not Yet
8 Trapped In
9 Uomo Neve
www.notagoodsign.org
www.facebook.com/notagoodsign/
Betyg: 9.5/10
Karl-Göran Karlsson