I vanlig ordning görs det fortfarande bra musik oavsett vad vissa än säger. Många vill få det till att det inte finns fler låtar och att alla redan är skrivna. Visst låter det ibland som upprepningar och som om jordaxeln står stilla, men det är helt okej att uppfinna hjulet igen om det rullar minst lika bra tycker jag. Jag har i alla fall fått en hel del nya favoritlåtar under året och här är de flesta av dem. Som vanligt blandar jag högt och lågt eftersom jag gillar variation i mitt lyssnande.
Vi kan börja med Clif Magness och hans låt Unbroken som låter som en solig Chicago-låt från 1980-talet. En given plats i årssamlingen!
Steve Perry kom även tillbaka i musiksammanhang efter 24 år och även om rösten inte håller samma otroliga klass som gamla tider var det ändå en fin skiva. Jag fastnade till sist för första singeln, den smäktande No erasin`.
The Night Flight Orchestra verkar bara gå från klarhet till klarhet och den låt som jag diggat mest under året är Lovers in the rain. Lite blandning av Bonnet-Rainbow och Secret Service. Läckert!
En annan skön lite somrig låt var What kind of love med Modern Art Feat. Ted Poley. Kul tecknad video till den!
KISS släppte ingen ny musik men annonserade ut sin sista turné ”ever” med ett stopp på 2019 års Sweden Rock Festival. Ska bli spännande att se! Under året släppte dock Ace Frehley ny platta där Rockin´with the boys minde om gamla tider. Coolt! Det svenska hyllningsbandet Reggae KISS släppte en hyllningsskiva där framförallt låten Creatures of the night blev riktigt bra i reggae-stuk!
Ett band som jag aldrig riktigt gillat tidigare är Hardcore Superstar men deras allsångs-singel You can´t kill my rock´n´roll överraskade positivt.
På den klassiska hårdrockssidan har jag diggat Judas Priest och mest deras låt Firepower. Älskar gitarrsolot där. När jag ändå hyllar gitarrsolon vill jag även nämna Impellitteri och låten Hypocrisy. Snyggt gitarrspel!
Saxon med sin låt Thunderbolt visade också att de kan skriva bra heavy metal fortfarande. Likaså M.S.G. (Michael Schenker Fest) med sin Warrior som även den hade en bra video. Här kan vi även trycka in låten Victory med Riot V. Kalas! Magnum var också tillbaka i god form med låten Without love. Gillar trumkompet! Även Uriah Heep fick till det i Waters flowin´.
Årets hype och snackis var förstås Greta Van Fleet som levererade ett hyfsat debutalbum. Låten When the curtains fall var dock helt knäckande och hade också en skön video!
När vi ändå är inne på videor så älskade jag Ghosts Dance Macabre. Den där sköna killen som öppnar dörren i början av videon är bara så cool! När det gäller låt så gillade jag dock dödshyllningen Pro memoria bättre.
Har ni inte hört Fifth Angel och deras Can you hear me så får ni bakläxa här! Lite melankolisk och klassisk hårdrock med melodisk gitarrslinga. Suverän sångare också!
På den lite mer progressiva sidan har jag diggat Kayak och deras singelversion av La Peregrina som handlar om Elisabeth Taylors gamla halsband med den inbyggda superpärlan La Peregrina. Den forne Asia-sångaren John Payne fick ihop låten Strange days med sitt projekt Dukes Of The Orient. De lite österländska Orphaned land fick till det i låten Like Orpheus. Angra och deras Travellers in time är också sjukt bra.
Vill slutligen bara nämna Disturbed med sin Are you ready (Sam De Jong remix). Den är hypnotiserande bra! U.D.O. med sin utmärkta One heart one soul får jag inte glömma heller. Likaså Doros fina ballad It cuts so deep. Powerwolf fick också till det i Killers with a cross.
Måste också bara nämna svenska bandet Smash Into Pieces och deras svängiga Like this! Just det, Days Of Jupiter med We all die young får ni inte heller missa om ni gjort det!
Ja, där har ni de rocklåtar som jag lyssnat mest på under 2018. Om ni är intresserad av lite bra poplåtar/hits/eurovision så kan jag rekommendera följande:
Albaniens Eugent Bushpepa med sin Mall. Shit vilken sångare! Även gamla U 96 fick till det i låten Angels. 5 Seconds Of Summer gjorde den oemotståndliga Youngblood som blev en stor hit. Deras version av Queens Killer Queen går inte av för hackor heller. En annan lyckad cover är Bonfires cover på Totos gamla Africa. Bättre än originalet om ni frågar mig! Danmarks Rasmussen med sin Higher ground (5&Dime remix) blev också en personlig eurovision-favorit. Den eminente sångaren Daughtry fick till det med låten Bad habits.
Oj förlåt, glömde nästan bort den uber-sköna låten Pole to pole med Nazareth. Grym sångare de hittat! Även Rick Parfitt från Status Quo släppte postumt den gungiga Lonesome road. Mer skönt gung återfinns också i Billy F Gibbons Missin´yo kissin´.
Och så sist men inte minst, Ann Wilsons (Heart) vackra hyllning till Chris Cornell måste vara med också. Så bra! I am the highway heter den.
Sådär, det var mitt musikår 2018 i ett nötskal! Hoppas ni fick något tips!
// Peter Dahlberg