Mina förhoppningar inför detta år var att vi skulle få en bra start på ett nytt ”glatt 20-tal” men som alla redan vet blev så inte fallet. Covid-19 har lamslagit hela världen och allt som är roligt att göra är inställt på obestämd framtid. Det är till och med tråkigt att skriva om skiten. Vilken tur då att det fortfarande har släppts skivor! Utan musik hade nog den rådande situationen varit omöjligt att uthärda. Att några timmar varje dag försvinna in i musikens underbara värld och stänga ute allt det trista har alltid varit viktigt för mig men än mer nu i dessa tider. När dessutom favoritbandet släppte årets starkaste album så blev livet än lite lättare att uthärda. Så utan att orda för mycket så är det lika bra att kasta sig över årets tio bästa skivor och ett gäng bubblare:
ÅRETS ALBUM 2020:
1. AC/DC – Power Up
Likt en blixt från en klar himmel så kommer universums i särklass bästa band och förvandlar år 2020 från det sämsta i modern tid till året då AC/DC gav oss ny energi till att leva. Jag tillhör dem som tycker att bandet aldrig har gjort en dålig skiva men detta var en kraftladdning som heter duga! Alla i bandet låter bättre än vad de har gjort på många år och den salige Malcolms ande vakar tryggt över helheten. AC/DC-fanet inom mig slår frivolter!
Favoritspår: Kick You When You’re Down
2. Brant Bjork – Brant Bjork
Kungen av Cool hade toppat denna lista om det inte varit för australiensarnas kalasplatta. På detta självbetitlade verk levererar han nämligen sin ökenblues på ett så avslappnat, coolt och självklart sätt så ingen annan kommer i närheten. Gungande låtar med ökenvarma och fuzziga gitarriff får mig på ett sådant där extra gott humör som bara riktigt bra musik kan framkalla. En skiva jag inte kan få nog av.
Favoritspår: Cleaning out the Ashtray
3. Slaveriet – Skuldfri?!
Albumdebutanter som slog fullständigt knock på mig när de öppnade för veteranerna i Asta Kask på Klubb Undergrunden i Borås. Med lika delar Strebers och Asta Kask i bottenplattan så finns här grunden till medryckande svensk punk. Lägger vi sedan till smarta texter och energiknippet Loppan på sång så är alla beståndsdelarna på plats. Resultatet en hårt slående, melodistark, personlig och träffsäker punkplatta som vägrar släppa taget om mig.
Favoritspår: Sätt Mig i Brand
4. Sodom – Genesis XIX
Jag gillar verkligen den lite mer modernt ljudande föregångaren Decision Day (2016). Men när nu gitarristen Frank Blackfire är tillbaka i den ständigt förändrande lineupen runt Sodoms starke man Tom Angelripper så tas vi nu tillbaka till bandets sena åttiotal. Vi snackar rå, omvälvande, opolerad och elak tysk thrash metal som skrämmer slag på de flesta svagsinta men samtidigt så finns det där omisskänneliga Sodom-svänget där hela tiden. Sodom krossar allt motstånd i den hårda genren detta år.
Favoritspår: Dehumanized
5. Deep Purple – Whoosh!
Redan på föregångaren Infinite så tyckte jag de djuplila var på rätt spår och den positiva utvecklingen fortsätter i ett whoosh! Ett galet stabilt och vitalt album från veteranerna som fortfarande bjuder på överraskningar vid återbesök. Imponerade för ett band med över 50 år på nacken.
Favoritspår: Throw My Bones
6. Chris Stapleton – Starting Over
Han må vara en av Nashvilles mest eftertraktade låtskrivare men det är när han presenterar sina låtar själv som han är som bäst. Traditionell country, svängig rock, gungande blues, nervig soul…ja han cirkulerar runt americana likt ett rovdjur på jakt. Att han sedan besitter en av de starkaste och känsligaste rösterna idag gör inte saken sämre.
Favoritspår: Devil Always Made Me Think Twice
7. The Dirty Knobs – Wreckless Abandon
Heartbreakers-gitarristen Mike Campbell har varit med och skrivit några av Tom Pettys största hits. Att hans band The Dirty Knobs fullkomligt osar Petty-rock är alltså ingen överraskning men att materialet håller så pass hög nivå var en överraskning. Inte för att han är en dålig låtskrivare, tvärtom, utan för att jag inte var beredd på det helt enkelt. Bluesig amerikansk rock med skit under naglarna och medryckande refränger. Saknaden efter herr Petty blev lite lättare att utstå i och med detta album.
Favoritspår: Don’t Knock the Boogie
8. Thundermother – Heat Wave
Tio år in i karriären och med en nu stabil sättning så har Thundermother blivit en kraft att räkna med inom den hårda rocken! Sveriges just nu skarpaste riffmakare Filippa Nässil och hennes gäng levererar medryckande, svängig och kaxig hårdrock som hämtar kraft ur såväl Motörhead som AC/DC. De har dock gott om personlighet och starka låtar för att skapa något eget.
Favoritspår: Driving in Style
9. Annihilator – Ballistic, Sadistic
Omlokalisering till den engelska landsbygden tycks ha gjort den gode herr Waters gott för satan i gatan vad han riffar gôtt igen! Snabbt och ettrigt, tungt och gungande, men hela tiden med en god melodikänsla och visst är det huvudpersonen själv som skall sjunga! Bästa Annihilator-albumet på femton år!
Favoritspår: Psycho Ward
10. Armored Saint – Punching the Sky
Amerikanarna går från klarhet till klarhet med varje nytt album och denna skiva är inget undantag. Hård men melodisk amerikansk metal med thrash-vibbar och en fullständigt fenomenal John Bush på sång. De riktigt starka refrängerna tar dock en stund att upptäcka men skivan växer för var lyssning.
Favoritspår: Missile to Gun
BUBBLARE (i bokstavsordning)
1000mods – Youth of Dissent
-Tung grekisk grungestonerrock med hitpotential.
The Allman Betts Band – Bless Your Heart
-Allman Brothers-arvingarna levererar bluesigt sydstatssväng.
Biff Byford – School of Hard Knocks
-Saxon-sångaren står på egna ben och låter nästan som – Saxon!
Blue Öyster Cult – The Symbol Remains
-Värdig comeback med ett album som blir starkare för vart snurr.
Deftones – Ohms
-Tungt, dystopiskt men ändå melodiskt och gungande.
Electric Hydra – Electric Hydra
-Benhård debut fylld med svängig och fuzzig hårdrock.
Elvin Bishop & Charlie Musselwhite - 100 Years of Blues
-Gamla bluesgubbar leka bäst.
Enigma Experience – Question Mark
-Blytung stonerrock i gungande Truckfighters-anda.
Horisont - Sudden Death
-I ständig förändring men alltid samma svängiga Horisont.
Joshua Ray Walker - Glad You Made It
-Countryns mest lovande låtskrivare som här blottar känslorna.
Lik – Misanthropic Breed
-Sveriges just nu bästa dödspluton manglar på.
Lowrider - Refractions
-Värdig uppföljare till legendariskt stonerverk.
Palace – Reject the System
-Tuff tysk heavy metal på klassiskt vis.
Robert Cray Band – That’s What I Heard
-Salongsbluesens konung bjuder på Sam Cooks-sväng.
Seasick Steve – Love & Peace
-Ännu en stabil release med bluesbohemen.
Siena Root – The Secret of Our Time
-Sveriges eget Deep Purple fortsätter imponera.
Testament – Titans of Creation
-Thrashmonster som är fysiskt utmanande.
U.D.O. & Das Musikkorps Der Bundeswehr – We are One
-Bevis på hur man ska förena heavy metal och symfoniorkester.
Walter Trout – Ordinary Madness
-Ännu ett galet stabilt album från blueskungen.
Witchrider – Electrical Storm
-Österrikisk stonergrunge med egna uttryck.
ÅRETS KONSERT: Zombiekrig på Dirty Deeds Rock Club
En enda konsert hann jag uppleva på plats under 2020 innan samhället började stänga ned. Lite talande att det var just Zombiekrig som stod på scenen och gastade om mänsklighetens undergång. Deras svärtade thrash metal förvandlade den lilla trånga rockklubben Dirty Deeds på Hisingen i Göteborg till ett svettigt slagfält. Besökarna engagerade sig på ett sätt som att de visste om att detta var sista chansen till livemusik på mycket länge. Chansen är stor att detta hade blivit årets bästa konsert även utan en verklig viruspandemi. Ni som var där och upplevde kaoset under en försvenskad version av Metallicas Seek and Destroy vet vad jag pratar om.
FÖRHOPPNINGAR INFÖR 2021:
Vågar man ha några förhoppningar inför det kommande året? Jag tror risken är stor att vi, även med ett fungerande vaccin, inte får ha roligt på mycket länge framöver. Och när nu AC/DC precis har gett oss ett album så kan man ju inte riktigt se fram mot det heller. På skivfronten ligger det trots allt en del kul i startgroparna som till exempel Michael Schenker som firar 50 år som artist, Foo Fighters kommer med sitt tionde album, Sammy Hagars The Circle släpper album inspelat med iPhones och Saxon släpper två skivor med både covers och nya låtar. Men mest spännande för oss som snöat in på ökenrock så kommer CDWA (California Desert Wizards Association) ge oss fem konserter via stream med bland annat Earthless, Nebula och Brant Bjorks nya projekt Stoner. Alla inspelade i Mojaveöknen och paketerade för leverans in i våra vardagsrum via internet. Vem vet, det kanske är framtidens konsertupplevelser?
/Ulf Classon