Dags för en årsbästalista igen. Fast jag var faktiskt nära att kasta in handduken helt och hållet detta år. Trots bra förutsättningar för 2021 (efter det miserabla året 2020 med väldigt få nyutgivna album) så hade jag faktiskt svårt att hitta album som var helgjutna och engagerande på samma sätt som man kunnat tidigare inom den progressiva rocken. Alltså, för mig känns 2021 som ett oväntat svagt år för genren. Eller, kan det möjligen bero på att jag personligen inte lyssnat på så mycket musik i år? Men det finns kanske en koppling i att besvikelsen över vissa album lett till ett ökat ointresse av årets progalbum vilket i sin tur lett till mindre letande efter ny bra musik. Känner ni igen det? Att vissa år är musiken lite mindre viktig än tidigare.
Nåväl, jag får väl ta konsekvenserna och helt enkelt diskvalificera mig som listmakare över de bästa albumen i år. Men en lista över några bra låtar från vissa utvalda album kanske duger? Jag försöker med det istället så får vi se om jag kan uppbåda lite bättre energi och intresse under nästa år (då jag vet att många nya intressanta releaser väntar).
Alltså, här följer tio låtar som jag gillade lite speciellt från det gångna året (de går att hitta på Spotify också):
- 1 Sylvan: “On My Oddyssey” (från albumet “One to Zero”)
Det här är en låt från det i mitt tycke enda helgjutna prog-albumet från 2021. Ett album som bara växte och växte ju mer jag lyssnade. Utmärkt mixat och producerat av RPWL-musikerna Kalle Wallner och Yogi Lang. Just denna låt var en riktig överraskning som inte liknar någonting i deras tidigare repertoar. Inslag av nordisk polska och även lite jazzigt på mitten.
- 2 Neal Morse Band: “Not Afraid, Pt. 2” (från albumet “Innocense and Danger”)
Det här är förmodligen den bästa långa prog-låten från 2021 från ett album som var genomgående bra men med vissa dippar. Neal Morse är ett fenomen. Man är alltid benägen att deklarera att han nu är slut som progmusiker men gång efter gång visar han att det definitivt inte är sant. Och jag är definitivt fortfarande villig att svälja de ganska svulstiga texterna så länge musiken är så här pass bra.
- 3 Transatlantic: “Overtyre/Reaching for the sky” (från albumet “The Absolute Universe”)
Den stora händelsen i prog-världen var väl annars att vi efter sex års väntan fick lyssna på ett nytt album från supergruppen Transatlantic. Här är ett smakprov på ett par intro-låtar i en läcker video. Det nya albumet (eller de tre olika versionerna!) bjöd på mer musik än någonsin tidigare och albumen pryddes av ursnygga illustrationer med det raketdrivna luftskeppet. Men blev det bättre för det? Nej, det tycker jag inte (väl medveten om att många skribenter redan har utsett albumet till årets album). Faktum är att jag känner viss besvikelse. Tidigare album gjorde större intryck på mig än detta. På något sätt kändes det som att Neal Morse hade tankarna och inspirationen på annat håll (se föregående punkt) medan de andra musikerna trampade på ungefär som förut.
- 4 The Watch: “Red” (från albumet “The Art of Bleeding”)
Italienska The Watch fortsätter leverera musik inspirerad av den tidiga Genesis-katalogen och jag bara älskar det. Denna låt är dock rena skräckfilmslåten och inget för den räddhågsne.
- 5 Frost: “Day and Age” (från albumet “Day and Age”)
Nytt album med Frost släpptes i år med två av mina favoritmusiker, John Mitchell (gitarr, sång) och Craig Blundell (trummor). Albumet kändes dock väldigt svajigt och allt är inte njutbart. Men den här låten är underbar. Här har jag då valt den långa versionen av låten där Duracellkaninen Craig Blundell får jobba rejält (han bör ha varit rejält utmattad efter denna låt!). På albumet finns en ännu längre version också.
- 6 Nad Sylvan: “The Stolen Child” (från albumet “Spiritus Mundi”)
Nad fortsätter leverera högklassiga album och här är en av låtarna från senaste albumet. Läckert komp från akustisk gitarr, sparsamma mellotronstråkar och lite dragspel(?).
- 7 Big Big Train: “The Strangest Times” (från albumet “Common Ground”)
En låt om de senaste två årens märkliga pandemi-situation där många människor fått finna sig i att vara inlåsta i s.k. Lockdown. Om längtan att kunna vara ute som förut för att njuta av natur och allt annat som vi människor behöver. Kanske mer pop än prog men likafullt en mycket bra låt. För övrigt tände jag inte riktigt till på hela albumet men den hade i alla fall flera bra låtar.
Det är ofattbart att vi inte får höra och se Big Big Train med David Longdon framöver pga en tragisk olyckshändelse. Nästa album lär dock innehålla ett par låtar med David som spelats in tidigare.
- 8 RPWL: “Cymbaline” (från albumet “God Has Failed/Live and Personal”)
En låt från en live-platta letar sig också in på min lista. Här är det tyska RPWL som spelar en gammal Pink Floyd-klassiker från en bejublad konsert i november 2020 där de spelade hela debut-plattan ”God Has Failed” och ytterligare ett antal låtar. De började ju som ett Pink Floyd-tribute band och jag måste säga att deras versioner av Pink Floyds låtar är minst lika bra som originalen. De kör inte bara covers rakt uppochner utan lägger till egna arrangemang som i regel är mycket smakfulla.
- 9 Meer: “Picking up the pieces” (från albumet “Playing House”)
Tänk, det norska prog-undret tar inte slut vid band som Magic Pie, Leprous, Wobbler, Airbag och Gazpacho. Det kommer hela tiden nya förmågor. En av dessa är bandet Meer som förvisso varit igång några år men först nu fick jag upp ögonen för dem. Här är en ursnygg låt från deras senaste album.
- 10 The Cyberiam “Interrogation Room B” (från albumet ”Connected”)
Även utanför Europa kommer det bra ny musik. Har har vi ett nytt band från Chicago som passar bra för dem som gillar Porcupine Tree, Rush, Spock’s Beard och liknande band. Låter tidvis väldigt lovande.
Karl-Göran Karlsson