- Ted Nugent – ShutUp&Jam!
”You know who I am, you know where I stand…now shut up and jam!”. Dessa ord skanderar allas vår favoritfarbror Ted Nugent i inledande ShutUp&Jam! och det verkar som dessa har varit ledorden för inspelningen av skivan med samma titel som vi nu får ta del av. I jämförelse med den sju år gamla föregångaren Love Grenade så är det som natt och dag – nästan i alla fall. Då var det statiskt riffande och tveksamma låttexter, nu är det levande gitarrspel och mer klassisk Nugent-rock. Faktum är att så här vital har jag inte hört honom på evigheter. Inledningen med titelspåret svänger och kränger i ett högt tempo med ett Cheap Trick-minnande riff och refrängen sitter som en smäck. Detta är Detroit-rock så det stänker om det och i samma fack kan man även placera Fear Itself där Ted går tillbaka till sina tidiga sjuttiotalsrötter och Do-Rags and a .45 med skrikande sologitarr och en frustande Ted. Just att återvända till sina rötter verkar han ha tagit fasta på då han i instrumentala Throttledown vänder ut och in på sin Gibson Byrdland och visar varför han röstats fram till Detroits bästa gitarrist genom tiderna. Men det stannar inte där då han ger sig i kast med sina älskade bluesrötter i Everything Matters som måhända är en enkel blueslåt med rockgung men ack så det svänger. Fler låtar av klassiskt Nugent-snitt hittar vi i I Still Believe (en partystarter för den mest patriotiske amerikanen), Semper Fi (lite långsammare och skitigare groove som sätter stereon i gungning), Screaming Eagles (rockabilly-osande sväng) och i Trample the Weak, Hurdle the Dead (boogie-svängig Ted-rock utan krusiduller). Som om inte feststämningen var på topp efter dessa låtar så spär han på stämningen med I Love My BBQ som är en avslappnad partylåt om hans kärlek till att jaga, grilla och äta kött. En sommarlåt helt enkelt. Vi får heller inte glömma She’s Gone där ingen mindre än Sammy Hagar gästsjunger. Det båda amerikanska rockikonerna The Red Rocker och Motor City Madman lyckas verkligen fläta samman sina olika musikaliska sidor och skapar, om än en lite tjatig refräng, så i alla fall en härlig rockstänkaren. Enda plumpen i protokollet är Never Stop Believing som är en väldigt melodisk sak och närmast kan beskrivas som en upptemporadiopunkpoplåt (finns det något som heter så?). Låten är allt för endimensionell, intetsägande och helt klart skivans tristaste stund. Men tur då att han tar låten i repris! Efter ylande gitarrer och högt tempo skivan igenom så avslutar han med Never Stop Believing (Blues) vilket är en mer sansad och bluesig version som nu får ett Lynyrd Skynyrd-episkt anslag. Denna versionen är hundra gånger bättre än det avskräde vi fick som spår fyra. Han skulle ha tagit bort originalet och bara haft med denna istället. En av skivans bästa stunder.
Man skulle kunna tro av mina beskrivningar att ShutUp&Jam! är ett nytt storverk av Ted Nugent men så är inte fallet. Det är ett väldigt stabilt album av en artist vars studiokatalog inte rosat marknaden de få gånger något nytt dykt upp under de senaste tjugofem åren och där av min entusiasm förmodligen. Känslan är att han har hittat ny energi och har haft enormt roligt i studion för det riktigt sprudlar om vissa låtar. Som gammalt Ted Nugent-fan är jag lite smårusig efter att skivan snurrat klart och jag känner ett sug efter att lyssna på den igen och det måste väl vara ett gott betyg kan man tycka. Men jag håller mig dock lite avhållsam för han hade kunnat gallra lite i materialet och fått till en mer gedigen helhet. Men jag skall inte klaga och vem vet? Skivan kanske växer med tiden?
Ted Nugent – ShutUp&Jam!
Frontiers Records
1. ShutUp&Jam!
2. Fear Itself
3. Everything Matters
4. She’s Gone
5. Never Stop Believing
6. I Still Believe
7. I Love My BBQ
8. Throttledown
9. Do-Rags and a .45
10. Screaming Eagles
11. Semper Fi
12. Trample the Weak, Hurdle the Dead
13. Never Stop Believing (Blues)
Betyg: 7/10
Ulf Classon