Eric Johnson – Europe Live

Eric Johnson – Europe Live
Eric Johnson – Europe Live

Den snart 60-årige perfektionisten Eric Johnson har sedan han slog igenom i tv-programmet Austin City Limits för 30 år sedan nitiskt förädlat sitt mångsidiga gitarrspel. I april förra året turnerade han i Europa och presenterar med Europe Live en provkarta på sina konster.

Johnsons tydligaste särdrag är hans solon och som hos Allan Holdsworth flyter tonerna ut som hos en violinist. Melodierna är undantagslöst vackra och det starkaste argumentet till att lyssna på hans musik. Ett annat är variationsrikedomen. De rockigare numren Zenland, Zap och Evinrude fever påminner starkt om Steve Morse Band och ibland lyser även countryimpulser igenom. Hans bluesiga sida med tunga Fatdaddy från fjolårsalbumet Up Close – Another Look i spetsen drar åt den stil Jeff Becks album gick i runt millennieskiftet. Även mastodonten Last house on the block för tankarna till Jeff Beck men innehåller inslag av både Cream och fusion. De atmosfäriska och underbart melodiösa Manhattan, Cliffs of Dover och Sun reprise motiverar både stil- och kvalitetsmässigt varför Eric Johnson förärades en plats jämte Joe Satriani och Steve Vai när den första G3-turnén gick av stapeln 1996.

Allt känns dock inte lika övertygande. Mr PC är en helvetisk jazzsmet signerad John Coltrane och placerar mig i den inre cirkeln i Dantes Inferno. Vidare är de väna balladerna Austin och Forty mile town malplacerade då de ger det i övrigt rufsiga och spontana albumet en vattenkammad lugg. Dessutom har han långt bättre västkustlåtar i sin repertoar. Och avslutningsvis en mindre anmärkning för att Song for life som enda nummer representerar Johnsons utsökta akustiska spel. Allt sammanvägt och värderat ger dock Europe Live den oinvigde en förvisso obalanserad men på något sätt ändå korrekt föreställning av gitarrgeniet Eric Johnsons karriär och förmågor.

 

Eric Johnson – Europe Live
Mascot/Provogue

1. Intro
2. Zenland
3. Austin
4. Forty mile town
5. Mr PC
6. Manhattan
7. Zap
8. Song for life
9. Fatdaddy
10. Last house on the block
11. Interlude
12. Cliffs of Dover
13. Evinrude fever
14. Sun reprise

http://www.ericjohnson.com

7/10

Jukka Paananen

Perfect Beings – Perfect Beings

Perfect Beings - Perfect Beings front
Perfect Beings – Perfect Beings

Många band säger sig vara influerade av det gyllene progressiva 70-talet och har intentioner att forma sitt sound och tonspråk därefter. Oftast tänker man då på band som: Yes, Genesis, King Crimon, Pink Floyd mfl. Amerikanska bandet Perfect Beings begår genom sin självbetitlade platta albumdebut men man har sökt sig en helt annan musikalisk väg än det stora flertalet. Medlemmarna i bandet kommer från så vitt skilda akter som: Moth Vellum, Slash, Bruce Dickinson Band vilket har format deras musik till något klart speciellt och annorlunda.

Att det är just 70-talets sound och tonspråk som är några av de viktigare ingredienserna i Perfect Beings sound är ganska tydligt, men man har som tidigare nämnts valt att inte närma sig den symfoniska genren. Detta känns väldigt befriande då en Genesis / Yes-klon till hade känts som ytterligare en för mycket. Perfect Beings lirar en välspelad men ganska så snäll progressive där det känns som om en ung, lekfull, experimentell och progstinn Paul McCartneys ande vilar över hela härligheten. Sångaren Ryan Hurtgen har en röst och frasering som på många sätt påminner om ”Maccas” sångsätt vilket ytterligare förstärker likheterna. Gitarristen Johannes Luley har en fin timing, känsla och inlevelse i sitt spel, och som också känns väl anpassat till låtarna på plattan. Det är inte så stor variation på låtmaterialet utan de flesta spår är som nyss nämnts ganska lugna, snälla och stämningsfulla, dock utan att bli mesiga. Inledande The canyon hill är ett bra exempel på hur merparten av låtarna på Perfect Beings låter, men ibland blixtrar det trots allt till lite här och där med lite längre progressiva och experimentella passager. I avslutande One of your kind blir Yes-känslan ganska påtaglig då Luley levererar ett snyggt slidesolo som självaste Steve Howe hade kunnat vara stolt över. Överlag är samtliga musikers insatser av hög kvalitet vilket bidrar till det ganska lyckade slutresultatet. Trots flera bra spår: Helicopter, Walkabout, Program kid, så känns det som om något fattas och som gör att plattan inte riktigt håller hela vägen fram. Detta något är enligt min mening fler låtar som sticker ut med mer glöd, fart och intensitet inbakad. Detta hade helt klart höjt helheten och definitivt genererat ett högre slutbetyg.

 

Perfect Beings – Perfect Beings

My sonic temple

1.   The canyon hill
2.   Helicopter
3.   Bees and wasps
4.   Walkabout
5.   Removal of the identity chip
6.   Program kid
7.   Remnants of shields
8.   Fictions
9.   Primary colors
10. One of your kind

www.perfectbeingsband.com

 

Betyg 6,5 / 10

Staffan Vässmar

Montage – Montage

montage - montage
Montage – Montage

Denna finska grupp från Helsingfors släpper nu sin debut-CD och som så många andra band träffades dom under skoltiden fast bandet bildades först 2011. Montage består av Mikko Heino på sång, Roni Seppänen gitarr, Jukka Virtanen keyboard, Taneli Tulkki bas samt Kim Etelävouri på trummor. De träffades som sagt under skoltiden och har spelat i olika konstellationer som bl.a. mynnat ut i band som Tracedawn, Minutian och Devil i know. Musiken beskrivs enligt promobladet som traditionell hårdrock med en twist av prog och influeras av The doors, Rush, Caravan, Mastodon och Black Mountain.

Har lyssnat en del och ljudet verkar inte riktigt genomarbetat, kanske det är medvetet men på grund av detta så känns det som låtarna inte riktigt kommer till sin rätt. Stundtals blixtar det ändå till men sen så faller det tillbaka i anonymitet på något vis.

Hur mycket hårdrock det vill liknas vid vill jag personligen låta vara osagt men det pop/rockas på ibland och det kommer lite progressiva element emellanåt. Dock växer albumet med tiden och men en mustigare produktion så hade låtarna stått sig starkare. Detta känns ändå helt klart som något som skall ses live DÅ tror jag att det kan bli riktigt bra! Är helt övertygad om att det skulle kunna falla diverse Garfare/Artrockare på läppen vid livescenen.

Mina personliga favoriter här är Mammoth och Strawberry skies.

Montage – Montage
Secret Entertainment

1. Other Voices (Introduction)
2. Trapeze
3. Misty High
4. Mammoth
5. Reborn Identity
6. Shine
7. Devil’s Whip
8. Strawberry Skies

www.montage.fi

Betyg 6/10

Niklas Johansson

Gregory Lynn Hall – Heaven To Earth

GLH_Heaven_To_Earth
Gregory Lynn Hall – Heaven To Earth

Här har vi en ganska okänd kille om man inte är såld på en grupp som heter 101 South sedan tidigare. Annars sjunger Gregory Lynn Hal mest reklamjinglar för att överleva och är en mycket anlitad sådan. Nu har han dock knåpat ihop sin egen solo-skiva där han spelar alla instrument själv. Han har endast bjudit in några sologitarrister. Exempelvis Graig Goldy som gör en enastående insats i Heaven to earth. Gregorys röst är intressant och låter som en blandning av Dave Meniketti (Y & T), Sammy Hagar och vår egen Nils Patrik Johansson (Astral Doors m fl). Ingen dålig mix som ni hör. Gregory sjöng gospelstämmor redan vid tre års ålder och han och hans syskon brukade samlas runt sin farmor och hennes piano som barn.

För att återvända till skivan så hör man direkt att den har något speciellt. Soundet är inte modernt utan snarare låter det bluesbaserad AOR (tänk Y & T, Whitesnake och liknande) som det gjorde runt 1989-1990. Det som fångar upp mig är att han undviker de värsta klyschorna och låtarna balanserar perfekt på den kommersiella linan utan att det blir omedelbart igenkännande. Låtarna har också en underbar närvaro. Känslan man får är mer ”varför har jag inte hört den här tidigare?”.

Många låtar har blivande klassiker-status i mina öron. Ta bara de två inledande rökarna You got me runnin´och Rockin the road. Tröttnar man dock på rockandet så finns suveräna balladerna I thought I saw heaven, Cryin´och Fly on att tillgå. Trots min entusiasm inför denna skiva ska jag nöja mig med att ge betyg strax under blivande klassiker. Den tillhör i alla fall toppskiktet inom sin genre.

Gregory Lynn Hall – Heaven To Earth
AOR Heaven

1.You got me runnin´
2.Rockin´the road
3.Stars in the night
4.Heaven to earth
5.I thought I saw heaven
6.Love can
7.Fly on
8.Ordinary man
9.Cry no more
10.Mama said
11. Cryin´

9 / 10

Peter Dahlberg