-
-
Bjørn Riis – Lullabies in a car crash
Många gånger när artister / musiker ger sig på att släppa soloplattor förväntar jag mig att de ska våga experimentera lite och prestera något som både ger en nytändning och som samtidigt är ett avsteg från det ordinarie bandets sound. Tyvärr är det ofta så att man ändå hamnar inom detta bands sound och tonspråk vilket för all del kan ge en välljudande platta, men som knappast är speciellt överraskande eller nydanande.
Inför släppet av Bjørn Riis från Norska bandet Airbag första soloalster Lullabies in a car crash hoppades jag på att han denna gång hade tagit ut svängarna rejält. Airbag har ju ett ganska soft men klart eget och personligt sound som bygger mycket på skön stämning, snygga harmonier och ackordsföljder som alltihop kryddas med Bjørns grymma gitarrspel. Efter tre plattor med Airbag där den senaste The greatest show on earth släpptes så sent som förra hösten, var förväntningarna alltså rejält uppskruvade.
På Lullabies in a car crash lirar Bjørn det mesta i instrumentväg och för första gången sjunger han dessutom all leadsång själv. Han har väl inte någon vansinnigt ”vacker” röst, men den gör de berättande och personliga texterna full rättvisa. Bjørn är en helt makalöst duktig sologitarrist med ett sound, teknik, ton och frasering som ligger mycket nära den legendariske David Gilmour i Pink Floyd. Detta säger väl alltom denne Norska musikers otroliga kapacitet. Tyvärr är hans låtskrivartalanger inte riktigt lika avancerade då musiken alltför ofta bygger på några få ackordsföljder som gör många av låtarna för likartade och då svåra att hålla isär. Likheten till Airbags egna plattor är ofta slående då musiken byggs upp på ett närmast identiskt sätt. Detta är kanske inte så konstigt då Bjørn Riis även är den huvudsaklige låtskrivaren i Airbag. Alltså känns det på grund av detta som om jag blivit lite blåst på den förväntade nya musikaliska konfekten.
Nu låter jag kanske lite väl negativ och som om jag inte alls gillar plattan men den erbjuder faktiskt både: ”Riis och Ros”!! Ha ha!! På minussidan står det som nämnts lite väl likriktade låtmaterialet men som ändå innehåller flera guldkorn, som den mycket intrikata och helt instrumentala The Chase och inte minst det avslutande och mycket Pink Floyd-minnande titelspåret. På plussidan står definitivt Bjørn Riis fantastiska gitarrspel vilket höjer den musikaliska nivån till en mer än godkänd nivå, och som faktiskt bara det är värt ett inköp. Plattan växer för varje lyssning och med ett mer varierat låtmaterial hade kanske första soloplattan från Riis kunnat bli en kommande klassiker. Lullabies in a car crash är ändå en platta som alla som är inne på Pink Floyd, Porcupine Tree och sentida Marillion absolut borde kolla in.
Björn Riis – Lullabies in a car crash
Karisma Records
1. A new day
2. Stay calm
3. Disappear
4. Out of reach
5. The chase
6. Lullaby in a car crash
Betyg 7,5 / 10
Staffan Vässmar