-
Hidden Lands – Lycksalighetens ö
Uppsalakvartetten Hidden Lands är en produkt av lyckad celldelning. I fjol slog Violent Silence till med ett av 2013 års bästa progrockalbum och en starkt bidragande orsak till den melodiösa prakten i ”A broken truce” var keyboardisten och kompositören Hannes Ljunghall. Nu är han tillbaka med Hidden Lands och den gruppens andra verk ”Lycksalighetens ö”.
Där ”A broken truce” var en halsbrytande uppvisning i tvära kast och girar är ”Lycksalighetens ö” ett landskap som skimrar i svårmodig glans. Men den magnifika melodikänslan består. ”Corsican daydream” är en progrockpärla som korsbefruktar jazzigt komp, folkmusikklanger och rockmusik med kuslig förtrogenhet. Och när Bruno Edlings sång kommer in drygt fyra minuter in i ”Dakkar” får jag samma saltstänk i ansiktet som jag får av Procol Harums ”A salty dog”. Text och musik är i symbios och man får en stark känsla av att befinna sig mitt i händelsernas centrum. Att musikerna är fenomenala är underförstått. De tre följande numren är mer lättsmälta – medryckande och intagande men inte lika omtumlande och genuina som de båda inledande spåren. Den melankoliska sångslingan som bär ”In the wind” för tankarna till Police medan ”Over again” påminner en del om ACT.
Textförfattaren Ljunghall väjer inte för människans och livets mörka sidor vilket kulminerar i rekviet ”Hidden lands”. Möjligen tar han i när han låter kompositionen gro i närmare 20 minuter. Men Ljunghall blöder för en nyligen bortgången vän och klär sin sorg i vackra melodier som får ta den tid de behöver för att säga sitt. Behöver jag tillägga att Uppsalascenen börjar se lika spännande ut som Skelleftescenen?
Hidden Lands – Lycksalighetens ö
Progress records
1 Corsican daydream
2 Dakkar
3 In the wind
4 Over again
5 Pi
6 Hidden lands
https://www.facebook.com/HiddenLands
Betyg: 8/10
Jukka Paananen