Jag har tidigare dissat Erik Mårtensson för att vara lite slö när det gäller refrängerna. Med det menar jag att melodierna känts recyclade till leda. Här har han jobbat lite mer och fått till det på en hel del ställen. Lägstanivån är högre än tidigare och ingen låt är direkt dålig.
Att han kan sjunga visste vi tidigare men det känns som att han och hans medmusikanter pressat sig lite extra denna gång. Det gillar vi. Blod, svett och tårar borde genomsyra varje skiva.
Vidare förstår jag att melodierna inte känns recyclade för de som inte var med och upplevde den första pudel-eran under andra halvan av 80-talet då den ena klatchiga refrängen efter den andra avlöste varandra. Nog om det, nu vill jag lyfta fram fyra mycket bra låtar från detta album.
Inledningsvis kan vi ta One life – my life. Jag tokdiggar hur gitarren följer med i halva refrängmelodin, väldigt snygg detalj! Otroligt medryckande låt!
Inledande I don´t wanna say I´m sorry har en versharmoni att döda för men själva refrängen kanske är mer typisk för genren. En snygg låt hur som helst!
En annan favorit på skivan, The storm, har också en genial versmelodi med en standardbrygga men refrängen är snygg och lagom hittig!
Avslutande All died young är en riktig rocker till låt vars hyperenergi smittar av sig. Försök låta bli att headbanga här!
Där har ni guldkornen från denna skiva. Sammantaget en ganska stark prestation som sagt och den rosade Erik Mårtensson (sångare, låtskrivare, producent) kommer säkert att hyllas ytterligare den närmaste tiden. Ni som gillar pudelfriserad AOR-metal har här mycket att hämta!
Mitt favoritspår: One life – my life
Eclipse – Armageddonize
Frontiers Records
- I Don’t Wanna Say I’m Sorry
- Stand On Your Feet
- The Storm; Blood Enemies
- Wide Open
- Live Like I’m Dying
- Breakdown
- Love Bites
- Caught Up In The Rush
- One Life – My Life
- All Died Young
7 / 10
Peter Dahlberg