- The Quireboys – St Cecilia and the Gypsy Soul
Att brittiska The Quireboys har dragit sig mer och mer åt det akustiska hållet den sista tiden har inte varit någon hemlighet. De akustiska konserterna har bytt av varandra och på förra årets album Black Eyed Sons så var det mer akustisk rock än en elektrifierad sådan. Inget fel med det, de gör inte bara sina gamla låtar utmärkt i det mer avskalade formatet, de skapar även nya låtar som håller fin klass i samma format. På nya St Cecilia and the Gypsy Soul så får den akustiska rocken fullt spelrum och även om det är bra så är jag inte helt såld. Jag föredrar helt klart den mer fartfyllda bredbenta brittiska pubrocken som de har skämt bort oss med tidigare men bandets nya kostym fungerar bra den också. Det som dock överraskar mest är den melankoliska aura som snyggt bäddar in hela skivan. Det är egentligen bara på skivans två bästa spår som den partyrock som bandet gjort sig kända för tittar fram. I St Cecilia står bandet bredbent och stadigt på pubrockscenen och får det att svänga finfint medan de i bluesiga Out of Your Mind känns skönt kaxiga och framåt. Det är så jag vill ha mitt Quireboys. Men med det sagt så går det inte att värja sig för den mörka Gracie B, den sorgsna slidegitarren i Can’t Hide it eller känslostormarna Land of my Father och The Best are Not Forgotten. Den enda stora plumpen i protokollet är avslutande balladen Why Did it Take So Long vars elektroniska inslag tar udden en aning av den annars så snygga organiska ljudbilden.
För den inbitne Quireboys-fantasten så släpps detta album i en fullmatad box innehållandes 4CD och är mycket prisvärd. Med huvudskivan i färskt minne så är faktiskt extramaterialet fullt befogat. Först får vi ta del av Halfpenny Dancer (2009) som inte har varit tillgänglig på ett tag och här får vi egenkomponerade akustiska låtar med bandet. En väldigt bra skiva som jag har lyssnat mycket på men dock aldrig när jag känt för att festa loss. Låtar som There She Goes Again och Mona Lisa Smiled kan man dock aldrig tröttna på men bästa är nog ändå deras version på UFOs Love to Love som de gör exemplariskt bra. Bra är även dubbelskivan Halfpenny Live som vi får ta del av. Konserten spelades in 2010 och har aldrig varit tillgänglig förut vilket bara det gör det här till ett måste för oss Quireboys-fans. Här får kommer bandets akustiska rock till sin fulla rätt då de har adderat fiol, mandolin, banjo och andra coola instrument till upplevelsen. Låtarna lever upp på ett helt annat sätt än på Halfpenny Dancer och bandet känns mer vibrerande och självklara i det akustiska liveformatet. Låtar som Roses & Rings, One For the Road och framförallt klassikern 7 O’clock hör till höjdpunkterna på detta livedokument som absolut tåls att kollas upp.
St Cecilia and the Gypsy Soul en klart godkänd platta som till och med höjer sig ett snäpp i jämförelse med sitt närmaste syskon. Jag är dock inte helt övertygad men gillar ändå det jag hör. Nästa gång vill jag nog dock ha ett mer elektriskt laddat Quireboys för att poängen skall klättra upp ett snäpp från den ursprungliga sjuan jag ger denna skivan. Nu kämpar sig ändå albumet upp en poäng tack vare det härliga extramaterialet som inte bara är underhållande att lyssna på utan också stämmer bra in med huvudalbumets musikaliska inriktning.
The Quireboys – St Cecilia and the Gypsy Soul
Off Yer Rocka Recordings
1. Gracie B
2. Land of my Father
3. St Cecilia
4. The Promise
5. Can’t Hide it Anymore
6. Out of Your Mind
7. The Hurting Kind
8. Adaline
9. The Best are Not Forgotten
10. Why Did it Take So Long
Betyg: 8/10
Ulf Classon