Äntligen! Remastring och återutgivning av två av den svenska progressiva rockens mest betydelsefulla plattor från Kaipa – Sveriges svar på Genesis, Yes eller varför inte Camel under 1970-talet. Och det känns faktiskt inte det minsta mossigt eller gammalmodigt. Alltså – kvalitet rakt igenom! Dessutom sång på svenska. När hörde ni något liknande senast i modern tid? Nu verkar det bara vara engelska som gäller för svenska prog-band (åtminstone sedan Änglagårds plattor på 90-talet) vilket både är förståeligt och sorgligt.
Som stor fan av samtliga de tidigare nämnda engelska banden på 70-talet så var det en enorm glädje för mig att upptäcka Kaipa och då först plattan ”Inget nytt under solen” (den andra skaffade jag senare). Musiken gjorde stort intryck direkt och detta blev en av alla de plattor som man genom historien lärt sig helt utantill – ton för ton och textrad för textrad. Just bara för att man spelat den så många gånger.
Så det här blev verkligen ett kärt återseende för mig och därmed är den här recensionen kanske inte riktigt så objektiv som den kunde ha varit (vilket jag hoppas ni kan ha visst överseende med). Och kolla in den charmiga bilden med originalsättningen – vilka härliga frisyrer och yviga byxben! Roine Stolt kan inte vara gammal på denna bild. Fantastiskt att han redan i så tidiga år spelade så bra och med den där tydliga Stolt-karaktären på spelet som vi lärt oss känna igen genom åren.
Originaluppsättning 1975-1976: Roine Stolt (till vänster), Ingemar Bergman (längst fram), Tomas Eriksson (längst bak), Hans Lundin (till höger).
- Kaipa – Kaipa
Jag måste säga att för mig var Kaipa verkligen ingen dålig kopia av förebilderna utan det fanns gott om egna unika kännetecken. Viktigast av allt tycker jag var det rent av överdådiga spelet på orgel (och diverse övriga keyboards) av Hans Lundin. Här fanns folkmusik-influenserna och (som han berättat för mig tidigare) den stora inspirationen från bland annat Merit Hemmingson som just visat hur folkmusiken kunde överföras till den moderna populär- och rockmusiken via Hammondorgeln. Det här tycker jag är helt underbart och sen har Hans utvecklat det här vidare med undersköna harmonier och bakgrundskomp till de vokala partierna samt inte minst de många melodiösa trudelutterna som finns både här och där. Och på tal om det vokala – även här är det ju Hans Lundin som ger bandet i dess originalsättning deras mycket speciella sound. Det går inte att underskatta betydelsen av sångaren i ett rockband, särskilt som sången används för att ge en speciell krydda till musiken. Så var det verkligen med Kaipas originalsättning. Hans mycket ljusa röst gav deras musik en alldeles särskild lyster. Lyssna exempelvis på mittenpartiet av låten ”Var morgon gry”. Knivskarp sång men ända varm och tydlig som få. Rösten har vissa likheter (fast ändå inte jätte-tydliga) med bland annat Jon Anderson i Yes. Den senare anses ju på liknande sätt av många som representerande den enda sanna versionen av Yes. Av olika anledningar valde Hans att stiga tillbaka från sångmicken i senare Kaipa-plattor vilket jag faktiskt kände viss besvikelse för. När plattan ”Solo” kom blev jag nästan bestört. Inget ont sagt om Hans Löfgren som sångare men för mig försvann lite av Kaipa-själen då Hans slutade sjunga (fast det kom jag lyckligtvis över senare).
Men det är naturligtvis inte bara Hans som präglade Kaipas musik. Samarbetet i olika teman mellan Hans och Roine är ju en annan. I flera låtar är det just det här samspelet i olika teman och olika stämmor som är så otroligt fint. Ett mycket bra exempel (av många!) är det inledande och det avslutande partiet på låten ”Var morgon gry”. Till detta kommer även det väldigt speciella bas-spelet från Tomas Eriksson. Basen lades ofta väldigt ”långt framme” i musiken (nästan i förgrunden) och jag antar att detta var något som man inspirerats mycket av exempelvis Chris Squire i Yes. Tomas fick också äran att leverera ett antal korta men faktiskt oförglömliga (!) bas-solon i flera av låtarna. Som exempel kan nämnas solot efter i det närmaste exakt 1 minut in i den fina låten ”Ankaret” men jag vill även framhålla basspelet i den underbara ”Korståg” där de sköna bastonerna är en mycket viktigt komponent. Även det mycket speciella baskompet i ”Inget nytt under solen” efter drygt en minuts spel är väldigt speciellt. Till slut, man kan heller inte glömma trummisen Ingemar Bergmans del i det hela och då tänker jag närmast på hans insatser att få till det där sköna Camel-inspirerade kompet i bland annat slutpartierna på ”Skenet bedrar”. Här anar jag inte så lite inspiration från den härligt lite jazziga trumstilen från Andy Ward i Camel.
För er som aldrig lyssnat på tidiga Kaipa kan jag särskilt rekommendera spåren ”Musiken är Ljuset”, ”Ankaret” och ”Var morgon gry” på plattan ”Kaipa”. Den förstnämnda låten innehåller så mycket av det absolut bästa av vad den så kallade symfoniska rocken (som det ofta hette på den tiden) kunde bjuda på. Särskilt förtjust är jag här över orgelspelet. ”Ankaret” är ett exempel på Hans typiska små trudelutter som är så där oemotståndligt vackra och som sätter sig i huvudet på en. Men hela låten är otroligt fin och så otroligt svensk (eller åtminstone skandinavisk) i stämningarna. Det följande spåret ”Skogspromenad” är faktiskt näst intill lika bra. Så mycket folkmusik-känsla och så genialt förpackad! Den tredje uppräknade (”Var morgon gry”) är också en uppvisning i gitarr- och orgelharmonier samt riktig skönsång av Hans. Sen måste man också nämna det urtjusiga orgelpartiet cirka 4-5 minuter in i den avslutande ”Oceaner föder liv”. Får mig att tänka på Tony Banks avslutning av Genesis-klassikern ”Cinema Show”. Samma underbara harmonier.
- Kaipa – Inget nytt under solen
Från skiva nummer två är det naturligtvis den långa ”Skenet bedrar” som måste höras. Här har vi kanske för första gången ett svenskt band som försöker sig på en sådan där typisk lång episk låt som vi så ofta hört ifrån mästarna Yes eller Genesis. Det lite lustiga här är att bandet slits mellan den symfoniska rocken och den svenska politiska proggen. Man kanske såg sig tvingad att skriva en synnerligen tydlig (d v s rödaste röd) politisk text för att få vara med och leka med de andra i svenskt musikliv. I Sverige var det ju den politiska proggen som fick mest uppmärksamhet på den tiden. Jag gillar verkligen texten som nog kan ses som en tydlig varning till att alltför mycket lita på den politiska makten och ledningen i ett land. Följande textrader från denna låt är närmast klassiska:
”Så tvivla och ifrågasätt all överhet
och lita bara på det du säkert vet,
ju högre dom sitter, makthavarna,
ju mer skall vi tvivla,
för bovarna av största format,
tar sig alltid högst upp!”
Men visst – texten är inte oproblematisk. Särskilt inte när man betänker att kritiken riktas uteslutande mot höger. Lite senare förkunnas nämligen av den tordönslika basrösten (vem är det?) att ”Kapitalet skall besegras!”. Jaha, rejäla skygglappar på alltså. Som om inte den politiska ledningen på vänsterkanten skulle vara något problem? Historien visar ju förfärande många exempel på motsatsen. På sätt och vis är jag glad för att Kaipas politiska texter stannade här och att musiken har fått spela huvudrollen i fortsättningen.
Efter ”Skenet bedrar” så måste man framhålla den underbart vackra ”Korståg” på den andra plattan. Det här är nog bland det finaste instrumentala stycke ett svenskt band i den progressiva genren någonsin har gjort. Det här är nog också den låt av Kaipa som spelats flest gånger i svensk radio (min gissning) som annars mer eller mindre har undvikit den typen av musik. Underbart samspel mellan Hans och Roine genom hela låten. Och avslutningen är så underbart vacker i harmonierna mellan olika keyboards och gitarr. Som grädden på moset kommer så ett massivt stöd av mellotron-körer allra sist. Fullständigt magiskt!
Så hur kan det då bli annat än högsta poäng för dessa båda nyutgivna plattor!? Nej, tyvärr, jag kan inte bortse från att det faktiskt finns en del anmärkningar att göra. En sådan rör de bonusspår som man lagt till. På ”Kaipa”-plattan finns dock inget att anmärka för båda bonusspåren är klart njutbara, särskilt den Camel-influerade ”Från det ena till det andra”. Problemet gäller de fyra bonusspåren på ”Inget nytt under solen”. Här har man valt att ta in omarbetade versioner av fyra av originalspåren men med engelsk text sjungen av Lars Hoflund (tre spår) och Hans Lundin (ett spår) efter en översättning av Kevin Fickling. Jag är ledsen – men det här blev inte bra. Kan inte peka på exakt vad som är fel men på något sätt försvinner magin och det typiska Kaipa-soundet. Och varför tog man bort den repetitiva keyboardsekvensen i början av ”Skenet bedrar”? Obegripligt eftersom den bidrog väsentligt till låtens karaktär. Ytterligare en anmärkning rör det lite tramsiga partiet med fubb-spanska på slutet i låten ”Oceaner föder liv” som inte blev speciellt lyckat.
Nåväl, de här två plattorna måste betecknas som obligatoriska hos varje svensk som gillar progressiv rock. De får helt enkelt inte missas! Jag måste citera de allra första raderna i första låten på ”Kaipa”-plattan. Så här sjunger Hans:
”Mitt i allt mörker av skvalmusik,
ser vi en strimma av sann mosaik
som fyller vår glädje och tänder ett ljus”
Hur rätt har han inte. Kaipas första plattor bidrog i högsta grad till detta ljus. Tack!
PS. Glöm inte att ni faktiskt kan njuta av ytterligare några konserter från tre av originalmedlemmarna i Kaipa Da Capo turnén i år. Härligt att man väcker liv i denna fantastiska musik igen så här 40 år senare!
Kaipa: Kaipa + Inget nytt under solen
Tempus Fugit
Kaipa – Kaipa (Remaster)
01. Musiken Är Ljuset (Music Is The Light) 7:04
02. Saker Har Tva Sidor (Things Have Two Sides) 4:34
03. Ankaret (Anchor) 8:40
04. Skogspromenad (Forest Walk) 3:40
05. Allting Har En Början (All Things Have A Beginning) 3:12
06. Se Var Morgon Gry (See Each Morning Dawn) 8:55
07. Förlorad I Istanbul (Lost In Istanbul) 2:24
08. Oceaner Föder Liv (Oceans Give Birth To Life) 9:28
Bonus tracks:
09. Fran Det Ena Till Det Andra (From One Thing To Another) 2:49
10. Karavan (Caravan) 2:54
Kaipa – Inget Nytt Under Solen (Remaster)
01. SKENET BEDRAR (It’s Not What It Seems) 21:41
02. ÖMSOM SKEN (How Might I Say Out Clearly) 3:17
03. KORSTÅG (Crusade) 5:19
04. STENGRODORNAS PARAD (The Parade Of The Stone Frogs) 0:53
05. DAGENS PORT (The Gate Of Day) 2:35
06. INGET NYTT UNDER SOLEN (Nothing New Under The Sun) 6:10
Bonus tracks:
07. AWAKENING/BITTERNESS 6:08
08. HOW MIGHT I SAY OUT CLEARLY 4:02
09. GATE OF DAY 2:25
10. BLOW HARD ALL TRADEWINDS 6:17
Betyg: 9 av 10
Karl-Göran Karlsson
Det är Tomas som har den ”tordönslika basrösten”.