Vi har alla läst rapporterna om hur Metallica tvingas att turnera för att få företaget att gå runt. Förmodligen beror det på en del kostsamma projekt som har floppat den senaste tiden. Nu tror jag inte de hotas av någon överhängande konkurs direkt men alla företag med anställd personal måste ju producera för att kunna betala ut löner. Svårare än så är det inte. Tyvärr känns det som att denna kväll är det vi, konsumenterna av Metallicas produkt, som får lida för detta en aning. Under alla de gånger jag har bevittnat bandet live så har jag alltid slagits av hur påkostat det är och hur cool scenproduktionen är. Den känslan infinner sig inte ikväll tyvärr. Dock vill jag påpeka innan jag fortsätter att konserten denna afton var långt ifrån en katastrof. Jag njöt i fulla drag och även om jag har sett bandet både piggare och spänstigare förut så var det en klart godkänd konsert. Men betalar man dyra pengar för att gå och se en konsert på en massiv utomhusarena då förväntar man sig minst lite pyroteknik i alla fall. Eller? Det gör jag i alla fall och redan i inledande energiknippet Fuel så märks neddragningarna i budgeten av. Där vi tidigare har möts av massiva eldpelare som har fått skägget att fräsa av hettan får vi nu istället de ta del av samma eldpelare på de stora bildskärmarna istället. Inledningen av den annars så mäktiga One bjuder i och för sig på en snygg lasershow men inte ens de epilepsiframkallande blixtljusen som vanligtvis ackompanjerar granatelden får vi ta del av. Och när konserten skall rundas av, då vi skall få den stora finalen, inte ens då får vi så mycket som en liten nyårsraket. För att inte tala om scenbygget, som förvisso bjuder på tre massiva bildskärmar, men som också det känns aningen avskalat. Bandets mest trogna fans har fått chansen att ta plats på scenen bakom bandet, ett inte helt okänt grepp från Metallicas sida, men att ge samtliga i gruppen vita t-shirts kändes inte helt genomtänkt. Nu såg de nämligen ut som om de skulle delta i TV4’s Körslaget.
Men om vi lägger allt gnäll angående utebliven pyroteknik åt sidan och koncentrerar oss på det som var det viktiga istället – nämligen musiken – då finns det inte mycket att klaga på. Okej, lite gnäll kan jag nog peta in ändå, men den som går på en Metallica-konsert vet redan på förhand att Lars Ulrich vid flertalet tillfällen kommer visa prov på sina brister. Så även denna kväll. Men att Kirk Hammett skulle trassla in sig i strängarna så pass mycket under introt till One att man trodde att han gjort en Dave Grohl och trillat av scenen det trodde man ju inte på förhand. Men det är också de enda negativa sakerna man kan rapportera hem om. Spelningen var annars helt klanderfri. Ettriga thrashstänkare som Battery och Disposable Heroes gjorde sitt bästa för att förstöra mina nackmuskler. Min favorit från Load-eran, King Nothing, satt som en smäck, säga vad man vill om The Memory Remains men allsång blir det och Turn the Page var en mycket välkommen överraskning. Avslutningen med partyhöjaren Whiskey in the Jar, gåshudsframkallande Nothing Else Matters samt publikfavoriten Enter Sandman kändes kanske inte klockren men vem kan klaga på en sådan final? Enda plumpen i en annars väldigt varierad och stabil låtlista är The Frayed Ends of Sanity som inte alls talar till mig i afton.
Ljudet för kvällen var ovanligt lågt men och andra sidan så var ljudet samtidigt ovanligt bra för att vara på Ullevi vilket höjde upplevelsen ytterligare. Säga vad man vill om utebliven pyroteknik, fans som scendekor och den danske trummisens tillkortakommanden – Metallica levererar ändå alltid en bra show. Detta var inte den bästa konsert jag sett med bandet men deras lägstanivå är ändå så otroligt hög. När de sista tonerna har klingat ut och vi styr våra steg mot den hägrande traditionella efter konserten-korven så kan vi lugnt konstatera att det var en riktigt bra spelning väl värd pengarna och lite nackvärk.
Setlist:
1. Fuel
2. For Whom the Bell Tolls
3. Battery
4. King Nothing
5. Disposable Heroes
6. The Day That Never Comes
7. The Memory Remains
8. The Unforgiven
9. Sad But True
10. Turn the Page
11. The Frayed Ends of Sanity
12. One
13. Master of Puppets
14. Fade to Black
15. Seek and Destroy
16. Whiskey in the Jar
17. Nothing Else Matters
18. Enter Sandman
Betyg: 7/10
Text & Foto: Ulf Classon