- Golden Void – Berkana
Det psykedeliska rockåret har varit ganska intressant så här långt med fler starka släpp och kommande album att se fram emot. Näst ut på tur är amerikanska Golden Void som med sitt andra album Berkana försöker sätta oss i trans. De halvlånga låtarna ger bandet möjlighet att måla upp småepiska och ganska torra landskap vars atmosfär skall omfamna och bjuda med dig på en mystisk resa. Muskulösa riff blandas med trasiga gitarrmelodier i en rymlig ljudbild där Isaiah Mitchells (Earthless) ibland nasala sångröst fungerar mer som ett instrument än till att återge lyrik. Jag kan ibland tycka att sången blir aningen för gnällig och inte passar in alla gånger men det är och andra sidan inget som stör helhetsbilden. Det som jag dock stör mig på hos Berkana är hur lite albumet berör mig. När jag tar på mig hörlurarna, trycker på play och lutar mig tillbaka så tas jag inte med på den psykedeliska resa som jag har sett fram emot. Visst uppskattar jag den yviga och jordiga sjuttiotalsrocken som i inledande och tunga Burbank’s Dream som för tankarna till ett proggigt Black Sabbath. Jag gillar även när de blir aningen bluesigare som i avslutande Storm and Feather där en Neil Young-desperat distad gitarr sätter nyansen på låten. Men överlag känns det ganska anonymt. Hur som helst så är Berkana klart underhållande men någon större känsloresa bjuds jag inte på tyvärr.
Golden Void – Berkana
Thrill Jockey/Border Music
1. Burbank’s Dream
2. Silent Season
3. Dervishing
4. Astral Plane
5. I’ve Been Down
6. The Beacon
7. Storm and Feather
Betyg: 6/10
Ulf Classon