Svensk-norska Brutus fortsätter sin vandring i skarven mellan sextio- och sjuttiotalet men irrar runt i blindo gör de verkligen inte. De har lärt sig hur ett riff skall levereras, hur jamkänslan skall infinna sig och de vet hur man får till det rätta soundet. Rullande riff, svängig rytmsektion och en organisk ljudbild kort och gott. Deras tunga bluesrock härstammar och hämtar kraft ur namn som Grand Funk Railroad, Blue Cheer och, tack vare sångaren Jokke Stenbys röst, Black Sabbath. På tredje given Wandering Blind håller de ett tajt sväng, vågar visa en tyglad progressiv sida och känns starkare än på föregående album. En utvecklingskurva som pekar spikrakt uppåt alltså. Som helhet är albumet väldigt njutbart men några till toppar hade behövts för att lyfta betyget. Inledande titelspåret är skivans starkaste stund och ett par sådana till och detta hade varit en fullträff. Men helheten är icke att förakta och med Wandering Blind är bandet redo att ta nästa steg i karriären.
Brutus – Wandering Blind
Svart Records
1. Wandering Blind
2. Drowning
3. Axe Man
4. Whirlwind of Madness
5. The Killer
6. Blind Village
7. Creepin
8. My Lonely Room
9. Living in a Daze
Betyg: 7/10
Ulf Classon