Tänk dig att Foo Fighters går tillbaka till sina grungerötter, stampar blytungt på fuzzpedalerna, drar ner på tempot samt överdoserar på amerikansk emorock. Tänk dig sen att Dave Grohl börjar sjunga som en oskyldig liten blyg skolflicka som man direkt vid blotta åsynen inser inte är så oskyldig trots allt. Lägg där till att de slutar skriva bra låtar, ja då får du det amerikanska bandet Big Jesus och tyvärr låter det därefter också. Att detta kan gå hem i amerikansk rockradio för de moderna och hippa rockkidsen tvekar jag inte en sekund på. Bandet trycker på de rätta knapparna när det kommer till medryckande refränger, enkla melodier och känslosam sång. Tyvärr funkar inte dessa knappar på mig. Inte ens de blytunga gitarrerna funkar då de får högtalarna att skorra av den massiva produktionen. Okej, jag skall erkänna att när de drar upp på tempot som i Shards, där de får till ett gott gung och sången inte känns allt för sliskig, ja då är det inte helt uselt. Men annars var inte detta något gör mig. Frågan är om någon på denna sidan pölen kommer falla för dessa gossar? Jag är tveksam.
Big Jesus – Oneiric
Mascot Label Group
1. SP
2. Always
3. Lock & Key
4. Floating Past You
5. Fader
6. Shards
7. Oneirica
8. Shrimp
9. Felt in Reverse
10. Heaviest Heart
https://www.facebook.com/bigassjesus/
Betyg: 4/10
Ulf Classon